Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den första utsändningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till England. Guds englar beskydde hans väg, att
icke köld eller hetta, icke hafvets vinterstormar eller
öknens glödande vindar, icke lejon och huggormar, icke
onda menniskor eller satans magter må förderfva
honom. Det var ju dock till en skön sinnebild, då smeden
i locket på hans reskoffert, som våra bröder förfärdigat
åt honom, och hvilken skulle förse den med jernbeslag,
inbrände citatet Es. 43: 2. Om du går igenom vatten,
vill jag vara när dig, att strömmarne icke skola dränka
dig; och om du går uti elden, skall den intet bränna dig,
och lågan skall intet bita uppå dig.» Så långt Rudin.
Carlsson var en af våra frimodigaste och bästa
missionärer och hans korta missionsbana är full af intresse.
Vi vilja något utförligare söka skildra den. Hans
öfverresa från Liverpool till Alexandria var lång, stormig och
besvärlig. Han beskrifver den sjelf på följande sätt:
»Jag har stor anledning att såsom Jonas offra
tacksägelse till vår Gud, som uträckt sin arm och
underbart bevarat mig och fört mig genom de stora vattnen,
då under samma tid många lif blifvit vågornas rof.
Skeppet, hvarmed jag skulle gå från Liverpool, lemnade
ej hamnen förr än måndagen den 18 Dec, således 2
dagar senare än den bestämda tiden, och kom då genom
lotsens försummelse att torna mot en stenbrygga och
blef betydligt skadadt, så att det genast måste vända,
om. Efter 8 till 10 timmar voro vi åter tillbaka i en
säker hamn. Ingen kunde förklara denna lotsens
oförståndiga handling, ehuru jag frågade många, ty det var
öppna floden att styra skeppet uti, och han var ju en
man, lärd i sin konst. I början var jag något ledsen
öfver denna skenbara olycka för min resas fortsättande,
men snart blef jag öfvertygad, att Herren måste mena
något härmed, och jag skulle få veta det en annan gång.
Jag väntade på skeppet till lördagen före jul, då jag
gick ombord på ett annat, som gick ut i floden och
låg der för ankar öfver de första juldagarne för att
emottaga mera last. Det låg likväl så långt från land,
att det var för dyrt att färdas till kyrkan; och jag måste
således fira jul på floden vid Liverpool och nöja mig
med att blott höra kyrkoklockornas ljud.
Onsdagen den 27 lyftades ankar, och skeppet styrde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
