Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bröderna gå till Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång väpnar folket sig med eldbränder, springer öfver
törnhäcken och rusar med ett fruktansvärdt skrik mot
det ställe, der vi hörde den hisklige vägvisaren. Vi fatta
våra gevär och springa efter. De »store männen» gifva
vika och springa, och Kjellberg och Carlsson skicka sina
kulor efter dem; men naturligtvis utan att träffa dem.
Nu kunna vi somna, men lida af kylan, som här är
skarpare än den varit förut».
Den 10 April anlände bröderna till Keren,
sammanträffade der med Münzinger och en fransman, grefve
de Revoir, hvilka rest dit något före bröderna från
Massaua på ett tillfälligt besök. Genom konsulns försorg
stäldes i Keren tvenne rishyddor till missionärernas
förfogande. I Keren lemnade tolken sin tjenst, och
bröderna fingo en annan bättre i stället, hvars namn
var Din.
Den 30 April lemnade de Keren och kommo efter
4 dagar till Mogelo, en by i landet Barea. En
dagsresa från Mogelo ligger en by vid namn Tendar i
landet Kunama. Dit ämnade sig bröderna. Der ville de
slå sig ned och börja sin mission så fort de inhemtat
så mycket af språket, att de kunde göra sig förstådda.
Men för att kunna slå sig ned i Tendar måste de hafva
tillåtelse af fursten Sadik i Adidbo, under hvilken
Killiarna var skattskyldigt. Bröderna Carlsson och Lange
reste derföre i sällskap med tolken till Sadik för att
utverka tillåtelse att få stanna i Tendar. Kjellberg
stannade qvar i Mogelo för att vakta sakerna. Hela denna
resa vilja vi låta den trosfrimodige Carlsson sjelf berätta:
Han skrifver:
»Tendar[1] den 11 Juni 1866. Högaktade styrelse!
Nåd och frid!
Under dessa dagar pågår kan hända det för alla
Stiftelsens vänner så dyrrbara och efterlängtade årsmötet,
hvilket jag i Stiftelsens tjenst i fem år bevistat, och der
jag lärt och hört mycket, som jag aldrig glömmer. Jag
hoppas vi icke varit glömda, fastän frånvarande och dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
