Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bröderna gå till Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanträffade vi med några män, som komma från
arbetet, och bland dem bjöd en oss med sig hem till sitt
hus, som låg i en annan by för att få oss mat med
honom. Vi antogo bjudningen, och snart sutto vi
tillsammans med husfadren, spisande vattgröt utanför hans
gräshydda. Bara händerna tjenade härvid som vanligt till
skedar. Sedan vi ätit oss mätta, tog mannen sitt spjut,
och i tjocka mörkret följde han oss oskadda hem. Blott
två eller tre dagar sedan vi ankommit, skulle Budda,
förmannen eller byfogden för Mogelo, resa till Tendar,
en by i Kunama, i hvilken vi nu bo, som ligger blott
en half dagsresa från Mogelo. Vi sände då bud till
Asko, fogden i denna by, att vi ville komma och bo der,
men fingo till svar, att vi väl framdeles kunde komma,
men för närvarande var hungersnöd, och folket kunde
döda oss samt taga våra penningar och saker. Förlägna
öfver detta nedslående svar, voro vi en stund ovissa om
hvad vi borde göra; men snart kommo vi likväl
öfverens, att i förtröstan på den allsmägtige Gudens hjelp
två af oss skulle gå tillsammans med några abessinska
soldater, som för tillfället voro i Mogelo för att indrifva
skatterna till Abessinien, gå till både Asko i Tendar och
höfdingen Sadik i Adiabo, så tydligt som språket medgaf
omtala våra afsigter och bedja om tillåtelse att stanna
och göra oss ett eget hus i Tendar. Redan följande
dagen voro vi resfárdiga, broder Lange och jag, lemnade
Kjellberg efter vid sakerna, utan att veta hvad som
kunde hända någondera af oss. Emedan jag litade på min
goda helsa och mina starka ben, så gjorde jag för min
del helt enkla tillrustningar för resan. Jag hade ingen
väst, blott ett par underbyxor, med ett ord klädd så
tunt som möjligt. I ett litet knyte hade jag en
omgång kläder af samma slag. Vår trogne tolk och tjenare
Din, till namnet kristen från Keren, stoppade litet
tor-kadt kött och durra i en skinnsäck samt hängde den
på ryggen; jag tog mitt knyte och Lange sitt, och så
var allt färdigt. Jag tog ingenting att ligga på om
nätterna och hade intet att rida på. Broder Lange hade
fått löfte att då och då rida på höfdingen Barakins häst.
Barakin var namnet på förmannen för soldaterna. Från
första byn i Kunama fingo vi mot betalning lägga våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
