Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bröderna gå till Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saker på en åsna, som folket från Kunama, Barea och
beniainerstammarna, hvilka gingo till fursten i Adiabo
med skatt, hade medtagit för att bära deras saker. I
denna by hade vi äfven tillfälle att se en abessinsk
slagt; ty byhöfdingen gaf Barakin ett får, hvilket han
slagtade för oss och soldaterna; och emedan vi alla voro
kristna till namnet, så blefvo vi bjudne att äta ined
honom samt de bästa af soldaterna. Och vi förstås skulle
såsom främlingar hafva det bästa af fåret. Men hvad
var då det bästa? Jo, våmmen, rå, otvättad, nyss tömd,
med gallan och en tömd tarms innehåll såsom krydda.
Köttet åts antingen alldeles rått eller värmdt på glöden.
Fredagen den 11 Maj kommo vi till Tendar och fingo
veta, att höfdingen Asko ej sagt, hvad Budda i Mogelo
berättade oss om Kunama, samt erhöllo löfte att stanna
här, om vi ville. Hittills hade vi gått mycket sakta,
emedan det fanns fullt med byar och soldaterna gerna
ville äta surt bröd och gröt samt dricka »silka». Silka
kallas ett slags öl, som göres af jäst deg, på hvilken
slås vatten, och ser ut som mjöldricka, men släcker
hunger och törst förträffligt. Lördagen den 12 började den
egentliga resan. Nu gick det öfver berg och ofantliga
grässlätter i hetta om dagen och stundom köld om
nätterna, i synnerhet känbar för mig, som hade blott en
tunn linnerock, samt äfven hunger och törst,
oupphörligt med blott korta hvilostunder, tills vi ändtligen på
tisdagsaftonen inträffade i Adiabo. Svårast var det dock
med mina fötter, som af hettan uppsvälde i stöflarna
och blefvo så öfverholjda med sår, att jag kunde gå blott
med stor möda, och likväl måste jag det. Som fursten
ännu bodde på sitt sommarställe, så var det smått om
hus, och vi måste derföre bo i en usel löfhydda, och
här i Adiabo var betydligt kallt om nätterna. Fursten
mottog oss i sin gräshydda mycket vänligt och bjöd oss
sitta vid sin säng, som ock tjenade såsom tron, på ett
på marken utbredt skinn samt befalde, att mat skulle
tillagas åt oss, hvarvid han sjelf måste tillse, att allt blef
gjordt på det noggrannaste. Hvad maten beträffar, vill
jag längre fram säga några ord derom. Hela följande
dagen sutto vi hos fursten och fingo dock icke uträtta
vårt ärende. Om aftonen återvände vi trötta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
