Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bröderna gå till Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedröfvade till den omtalade löfhyddan. Redan tidigt på
morgonen den 17 Maj fingo vi bud att infinna oss hos
fursten och fingo snart tillåtelse att säga vårt ärende i
hans och Barakins närvaro. Han svarade, att han
ingenting hade emot, att vi stannade i Kunama, och om
vi önskade, skulle han skicka med oss en prest från
Abessinien, för hvilket vi likväl tackade och afslogo det
vänligt. Han förklarade högtidligt i Herrens namn att
aldrig bryta sitt löfte, och vi gjorde det samma. Sedan
bjödo vi honom min dubbelbössa och ett stycke
bomullstyg, hvilket han likväl afslog för tillfället och sade, att
han icke ville taga något af oss utan framdeles, om vi
ville gifva honom något, så vore det godt. Tyget tog
han likväl genast, och förr än vi reste derifrån äfven
bössan med. Sedan lofvade vi att skrifva till våra
vänner i Europa efter åtskilliga saker för hans räkning, hvilka
väl komma att omnämnas i ett annat bref. Natten
mellan fredagen och lördagen fingo vi ligga i furstens hus,
emedan det regnade mycket. Lördagen flyttade fursten
till en annan gård, der husen voro större och bättre
gjorda, ehuru blott gräshyddor. Vi fingo här bo i samma
hus som hans bror och kunde hafva bott mycket bättre,
om icke kök och stall äfven varit i samma hydda och
dertill en mängd folk som åto, drucko och sofvo. På
lördagen skulle Lange och Din gå till den s. k.
handelsplatsen och köpa, hvad vi behöfde för återresan, men
kommo snart igen helt bedröfvade och modfälda och
berättade, att man för penningar ingenting kunde få,
ty här var blott en ömklig byteshandel. Lange skulle
ibland annat köpa tobak, och då säljaren skulle väga
upp, lade han tobaken på ena vågskålen och
silfverda-lern på den andra och ville sålunda gifva honom vigt
mot vigt. Ehuru mina fötter voro så sårade, att jag ej
kunde påtaga stöflarne, började likväl både jag och Lange
att med allvar längta härifrån, och just då fingo vi
tillsägelse af höfdingen, att vi måste blifva här en vecka
till; men han lofvade oss derjemte att förut få äta kött
och bröd samt dricka »mes» (d. ä. Olaf honung) och kaffe
med honom i hans hus. Han skänkte oss äfven emot
vår vilja hvar sin abessinska klädning såsom bevis på
hans gunst och kallade oss sina bröder. En abessinsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
