Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bröderna gå till Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädning är ett stort hvitt bomullsstycke med en bred
röd rand i ena kanten, och ju bredare randen är, desto
högre är mannen som bär den. Vi hade icke litet
besvär, förr än vi hunnit lära oss hänga denna klädning
öfver oss på alla de olika sätt, som passa vid dylika
tillfällen. Vid måltiderna gick det likväl mest ovanligt till.
Man satte sig härvid på den vanliga sittplatsen,
marken, på hvilken en hud eller matta var utbredd, i
matlag efter rang och heder, såsom på sina ställen hemma
i Sverge. Sedan fick man vatten för att tvätta
händerna, derpå framsattes en korg med stora syrade
brödkakor, liknande tunna pannkakor, samt ett lerfat med
bitter pepprad sås, i hvilken äfven var något
sönderskuret kött. Derpå tog en tjenare och knådade sönder
brödet i såsen, att det blef nästan som gröt, och så var
det färdigt att äta. Sedan kom en halfnaken betjent
fram med ett stort stycke rått kött, hvaraf man skar
med stora knifvar och åt som det var. I början var det
något svårt, t. o. m. vämjeligt att äta denna kost, men
snart åt jag den med god smak och mådde rätt väl deraf.
Under sista veckan vi voro der, hade vi äran att
öfvervara de dagarne, på hvilka folket levererade sin skatt,
samt ett bröllop för höfdingens bror i Hamazén.
Folkets blandade vapen och brokiga klädedrägt samt vilda
ridande var en högst märkvärdig syn att se. I ett
löfhus, som var 170 fot bredt och 240 fot långt, fick
landt-folket och de fattiga samlas för att äta kött och dricka
»mes» under alla dessa dagar. Den 28 Maj kom
ändtligen dagen, då vi fingo lemna detta hof. Fursten, som
under hela tiden behandlat oss som sina bröder; hade
ock försett oss med hvad vi behöfde för återresan. Han
gaf oss durra och röd peppar, mer än som förtärdes på
återvägen, skänkte oss en mulåsna, skickade äfven åt
Kjellberg en klädning, samt sände Barakin med oss
tillbaka igen såsom beskyddare. Han tog ett hjertligt
farväl af oss och förnyade åter sitt löfte om frid och
vänskap samt önskade, att vi skulle skicka honom något
af de småsaker vi kunde undvara med Barakin, samt
sedan efter ett år de förut omnämda sakerna från
Sverge. Återresan gick raskare, men icke bättre än
bortresan. Hem som bort gick jag för det mesta. Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
