Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Början af missionen i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf känd för hedningarna såsom deras vän, som ärligt
vill deras bästa. Vinner han ej deras förtroende, lyssna
de ej heller till hans tal. Våra först utsända bröder
beh jer tade äfven denna sak. Tvenne af dem höllos
dock för det mesta vid sjukbädden. Carlsson som fick
hafva ostörd helsa en tid bortåt, vann också ganska
snart folkets förtroende. Han sökte deras sällskap och
lefde ibland dem och visade dem på alla sätt ett
vänligt deltagande redan innan han ännu kunde tala med
dem. Han skrifver härom sjelf i ett bref af den 13
Juli 1866:
»I dag har den förskräckliga landsplågan, som ibland
uppäter och förstör säden för folket här i landet, så
att de måste lida hungersnöd, börjat visa sig, nemligen
gräshopporna. De kommo i gruflig mängd flygande
öfver vår by, men slogo lyckligtvis denna gång icke ned
här, utan fortsatte något längre till byar, belägna i norr
och nordost, icke långt härifrån. Snart kom den
underrättelsen, att gräshopporna funnos der och der, och
följande morgon begåfvo sig hundratals menniskor ut för
att fånga så mycket hvar och en kunde bära med sig
hem, eller hade kärl att förvara dem uti (emedan de
nemligen äta dem). Som många gingo äfven från vår
by, följde jag med hopen, på det jag skulle få se nytt
land, nya byar och folk samt äfven gräshopporna, men
dessa hade ftytt ännu längre bort, så att vi måste gå
flera timmar och söka dem. Jag var alldeles ensam
bland dessa stora svarta menniskohopar, men hade icke
orsak att frukta mera, än om jag varit bland mina
landsmän, ty alla voro så vänliga och glada, som om de
skulle ansett det för en stor heder, att jag var med dem.
På bortvägen blef jag flera gånger tillfrågad, om jag ville
vända om igen, emedan det vore för långt; då ville en
af dem följa mig. De buro äfven min bössa och rock,
så att jag icke skulle blifva trött. Emedan jag icke var
rätt skicklig att fånga, så fick jag sätta mig i skuggan
och se efter de med gräshoppor redan fylda skinnen,
ja några anförtrodde mig till och med sina snusdosor.
Folket äter gräshoppor med stor begärlighet, och då vi
sade till i byar både på bort- och hemvägen, blef jag
allestädes bjuden på kokta sådana, hvilka voro båda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
