Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Början af missionen i Kunama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som talar barea, har blifvit betydligt bearbetad af denna
anda och synes hafva mera slägtskap med bareafolket
än med kunama.
Då Lange och jag voro hos fursten i Adiabo och
begärde tillåtelse att få stanna bland kunamafolket,
sade vi visserligen på hans tillfrågan, hvar vi önskade
stanna, att vi tills vidare ville stanna i Tendar och der
hygga oss ett hus samt då vi lärt språket gå vidare,
naturligtvis icke vetande annat än att kunamaspråket
talades i Tendar, emedan det af alla sades vara en
ku-namaby. Men då jag efter flera veckors erfarenhet blef
öfvertygad, att kunamaspråket icke blott icke talas i
Tendar, utan ock icke förstås af de flesta, blef Tendar
för mig nästan mera likt ett fängelse än en
missionsstation, och jag umgicks dagligen i hemlighet med
planer, huru jag på ett ärligt sätt skulle komma derifrån.
Slutligen då brefvet från styrelsen, med tillåtelse för
oss att få skiljas at, kommit till min kännedom, har
jag i enlighet med den ene af brödernas bestämda
öfvertygelse samt den andres medgifvande vågat att,
adiabofursten ovetande, gå till en by, der jag kan få höra
och lära kunamaspråket, öfvertygad att, om han, då
han får veta orsakerna, vredgas häröfver och vill straffa
mig, hans kärlek till oss och vår vistelse i landet icke
är så stor, att man kan med skäl bygga något derpå,
och göra vi då väl bäst att så fort som möjligt lemna
landet. Emellertid har jag lemnat alla mina saker i
Tendar, utom hvad jag nödvändigt behöfde, och anser
det fortfarande för mitt hem, tills regntiden är över
och jag hinner få svar från Adiabo. Inom några dagar
hoppas jag vi skola sända vår tjenare Din, som är
en abessinsk kristen, åtföljd af en kunamaman, hvars
moder var abessinska, och hvilken är väl känd i
Adiabo, för att erhålla det efterlängtade svaret. Min
dubbelbössa, regnrock, regnhatt samt resväska har jag förut
gifvit fursten och vill nu sända honom min kikare,
hvilken han förut har begärt, och hoppas, att dessa
jordiska småsaker skola på det sättet bäst tjena
missionen; för mig äro de icke nödvändiga, bössan kanske
undantagen. Jag har dock mera hopp om furstens
vänskap och kärlek än mången annan, ty jag såg ju med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
