Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägenhet vi då voro, och nu, sedan de öfriga bröderna
hafva kommit, har saken blifvit ändå värre. Emedan
den del af bareafolket, bland hvilken vi bo, äfvensom
hela Kunama-landet vägrar att gifva skatt, då de af
turkarna aldrig blifvit besegrade, så tyckas turkarnas
politiska företag här i landet för närvarande endast gå
derpå ut att genom hvad medel och till hvad pris som
helst krossa missionsföretagen här. De ana säkerligen,
att om missionen finge fast fot i landet, deras
gerningar — eller ogerningar — icke alltid kunna blifva
en hemlighet för den civiliserade verlden. Turkarna
säga, att vi förbjuda folket att gifva skatt, hvarföre
de vilja, att vi skola underkasta oss att blifva
skattmästare åt dem, så att vi skulle använda vår tid att
drifva omkring i landet på sådana ställen, dit icke
turkarna hitta eller våga gå, och locka eller tubba
folket att gifva den så kallade skatten, i hvilket fall vi
snart skulle, som turkarne väl veta, genom kunama-folkets
kastspjut blifva förpassade till evigheten och de,
nemligen turkarna, skulle då inför Europas magter,
såsom beskyddare af de värnlösa missionärerna, med
Pilatus kunna två sina händer och säga: »Oskyldiga äro
vi i edra missionärers blod, vi varnade dem faderligen,
att de skulle söka skydd hos oss i Kofit, men de lydde
icke våra välmenta röster.» Det tillropa vi eder och
önska, att alla missionens vänner i verlden kunde höra
det: Läggen icke hedningarna här i landet till last, om
vi på något sätt skulle blifva förfördelade till lif eller
egendom, ty om så sker, så sker det endast genom
turkarnas intriger, hvilkas strupe ännu tyckes törsta efter
oskyldigas — de kristnas — blod. Vi äro pligtiga att
såsom Jesu Kristi stridsmän icke sky någon fara eller
rygga tillbaka för någon försakelse af hvad namn och
beskaffenhet det än vara må, då frågan är om att föra
Herrens strid, och till allt detta äro vi ganska villiga
för och genom hans magt; men för att arbeta med
framgång är det ock nödvändigt att arbeta med visdom.
Vi tro då, att de missionärer och den missionsstyrelse,
som vill arbeta visligt, måste vara betänkt på att skaffa
sig så mycket skydd mot hvarje kränkning från
öfverhetens sida som möjligt, så väl i det land der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
