Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missionen skall grundas, som der hvarifrån missionen utgår.
Paulus, missionens store fader, hade detta fullkomligt
klart för sig. Vi hafva ock sökt följa denna regel här
i landet, sedan vi kommo hit, men beklagligen icke
förr. Hade vi börjat, medan vi voro i Sverge, så hade
vi säkert icke behöft upplefva så mången bekymmersam
dag, och vår mission icke behöft vara i så stor fara,
som nu är fallet. — Förlidet år, då vi kommo hit, trodde
vi, att landet tillhörde abessinske fursten öfver Adiabo,
hvarföre vi gåfvo honom skänker och fingo af honom
tillåtelse att stanna i landet såsom missionsarbetare,
men han föll snart i en slagtning, och sedan har
Adiabo-området likasom det öfriga Abessinien blifvit en
tummelplats för inbördeskrig, hvadan kunamafolket genast
afföll från Adiabo och i sin tur började bränna och
plundra dess byar; såsom adiaboerna förr hafva gjort
med Kunama, så har under Juni månad fem plundringståg
mot Adiabo blifvit gjorda af kunamafolket. Emedan
fursten har måst fly med sin här inåt landet (som
det tycks af fruktan för en medtäflare), så har
kunamafolket lyckats rätt bra i sina plundringsförsök mot
enskilda byar, utom sista gången, då de förlorade nära
hälften af sina män. — Nu, emedan abessinarne äro
för svaga att försvara landet, göra turkarna anspråk
derpå såsom deras, fastän de aldrig intagit det. Folket,
som kände sig vanmägtigt att försvara sitt land, voro
i början nästan villiga att underkasta sig turkarna och
gifva dem skatt, men blefvo så förskräckta, då de fingo
höra, hvilken oerhörd skatt i säd, penningar och äfven
slafvar, som turkarna i hemlighet utpressa af bareafolket,
att de svuro att strida för sina lif hellre än att
blifva slafvar. Ehuru vi nu äro alldeles oskyldiga till
detta, hvilket Gud i himmelen, »det sannfärdiga vittnet»,
vet, påstå dock turkarna, att vi äro skulden. Det
är naturligtvis omöjligt för dem att bevisa hvad de säga,
men de behandla oss med mycket misstroende. Vi söka
naturligen visa, det vi äro endast missionärer och
förhålla oss neutrala till all politik samt handla följaktligen
i öfverensstämmelse härmed och svara alltid på folkets
frågor, hvem de skola gifva skatt: Vi äro prester, och
vårt arbete är att, som I sen, skrifva och förkunna Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
