Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärdom för menniskorna och hvarken bedja dem gifva
skatt eller icke. Vi göra det så mycket mindre, som
vi icke veta, hvem landet tillhör och till hvilken
kejsare skatt bör gifvas. Om vi visste det, skulle vi visst
icke tveka att gifva samma svar som Jesus: »Gifven
kejsaren det kejsaren tillhör och Gud det Gud tillhör.»
Sedan bröderna kommo till Tendar, har jag af
turkarna blifvit kallad tre gånger för att höra lektioner om
att antingen samla skatt af folket åt dem eller ock
lemna landet med mina bröder. Första gången sändes
ett bref på arabiska språket, hvilket de väl visste jag
icke kunde läsa, men de begagnade det såsom ett
medel att narra mig utför bergen vid Samero, hvilka de
sjelfva icke våga bestiga, till Aredda, hvarest fursten i
Algeden väntade på svar, utskickad från Kofit att föra
ordet. Broder Englund och jag träffade honom under
ett träd utanför byn; han reste sig från sin säng och
bjöd oss sitta der samt gaf oss kaffe. Efter ett långt
samtal slutade saken dermed, att jag, då han ville hafva
oss att gifva skatt i stället för folket, om de icke hade
penningar, anseende oss kränkta, reste mig, tog vänligt
afsked och gick, fastän han höll mig i handen och ville
förmå mig att sitta qvar. Under samtalet förklarade
jag, att vi voro hvarken turkarnes tjenare ej heller skulle,
under hvilken förevändning som helst, låta begagna oss
till landets förtryckare, ej heller till förrädare af
hemligheter, som folket anförtrott oss. Turkarna kunde, om
de så behagade, låta fängsla oss, skära halsen af oss
eller plundra vårt hus, om de voro hungriga, men att
tvinga oss till att blifva orättvisa skattuppbärare eller
något annat sådant, de kunde de icke. Turkiska
sultanen vore våra förmäns store vän, hvarföre jag
trodde, att han icke befalt sådant som att gifva
skatt af missionens penningar, o. s. v. Sedermera för
blott två dagar sedan kom åter bud, att jag skulle
komma till Aredda för att å nyo hafva ett samtal med
fursten af Algeden, hvarpå jag svarade, att om det icke
vore någon annan, så hade jag intet otaldt med honom,
och att han hade ingen rättighet att befalla mig som
en slaf, såsom han ville göra förra gången. Buden
gingo med hvad de fingo, men snart kommo andra bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
