Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi alldeles icke ville befatta oss med krigsplaner ock
kunde icke gifva honom råd i sådana fall. Den
amhariska bibeln, som var skickad honom från styrelsen i
Stockholm, kunde jag på intet vilkor locka honom att
taga emot. Han gjorde allehanda ursäkter; orsaken
tycktes vara, att han var rädd, att den var förfalskad,
och att han icke kunde läsa. Han frågade äfven, om
den var skickad honom från kopternas biskop i Kairo,
för hvilken han har misstroende, emedan han skall hafva
varit prest i Adiabo och fört ett liderligt lif. Han lofvade
dock att taga den en annan gång, om jag skickade den
till honom. Fursten (Salola) önskade hafva oss hos sig
i flera dagar, men vi återvände hem den följande
dagen, med löfte att sända honom ytterligare några
småsaker, som han hade begärt. Glada att vara befriade
från detta sällskap, begåfvo vi oss hem till Tendar med
den glada underrättelsen, att Askos-området skulle blifva
skonadt, om det gåfve skatt. Abessinarnes plundrande
och brännande fortfor ännu några dagar, hvarunder
många menniskor blefvo dödade och ännu flera tagna
till slafvar; från en by togs icke mindre än 44 qvinnor
och barn. Slutligen spridde sig ryktet, att turkarna
från Kofit skulle komma och anfalla abessinarne,
hvarigenom folket med boskapen, som tagit sin tillflykt åt
vester, då de flydde undan för abessinarne, nu för att
komma undan turkarna strömmade åt öster liksom i
abessinarnes armar. Vår gård och våra hus liksom
öfversvämmades af menniskor, som sökte råd och hjelp.
Ryktet om turkarna var lyckligtvis icke sant, och
abessinarne drogo äfven sin väg. Allt tycktes åter börja blifva
lugnt, då några af de förståndigaste i Samero kommo
och frågade, hvad de skulle göra, ty deras ynglingar
hade emellertid förenat sig med några andra och varit
till beniamerfolket, dödat en man och tagit mycket
boskap. Som beniamerfolket skyddas af turkarna i Kofit,
och beniamerhöfdingen Diglel äfven uppehåller sig der,
så var det tydligt, att om icke boskapen återlemnades,
han under turkarnes beskydd skulle utkräfva hämd, då
Samero ligger blott några timmars väg från Kofit. Vi
rådde dem derföre på det allvarligaste, att de, så framt
de ville vara våra vänner och derjemte slippa blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
