Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Lofvande framtidsutsigter och hotande moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må kunna mottaga allt, hvad han behagar tiilsända
oss. Högaktningsfullt tecknar
styrelsens sändebud 0. Hedin.»
Vi låta nu brefvet från broder Englund följa:
»Tendar den 14 September 1867. Ärade styrelse!
Nåd och frid! Emedan de öfriga bröderna i sina bref
hafva berättat om de större och vigtigare tilldragelserna,
som här timat, sedan vi sist skrefvo till eder, så har
jag derom intet vidare att tillägga; men jag vill berätta om
en liten omständighet, som äfven torde vara af intresse
att veta, och hvilken var en af orsakerna, ja kanske den
enda, hvarföre Carlsson lät beveka sig att företaga resan
till Abessinien, ehuru han här hade fått samtala med
fursten Salola om hvad han önskade. De politiska frågor,
hvilka här behandlades före abessinarnes infall i
landet, voro hufvudsakligen dessa: Skola vi gifva turkarna
skatt, eller skola vi kriga mot dem? Ehuru vi
eftersträfvat att vara helt neutrala i förhållande till politiken,
så hafva vi ändock icke ansett rådligt att tillsluta våra
hus, då de varit bevärdigade att vara de rådsalar, der
landets vigtigaste angelägenheter skulle afgöras, ty vi
hafva ansett oss deraf kunna draga någon nytta både
för närvarande och kommande tider. Derföre hafva de
hos oss icke heller funnit de råd, hvilka de sökt, utan
i stället fått några påminnelser om, a.tt de utan konung,
utan skjutvapen, utan anförare och dertill ett ringa
antal, vore af de starkare magterna lätt bortsopade från
jorden. Derjemte sades dem, att om de handlade rättvist,
skulle Gud sjelf döma i deras sak och gifva dem frid
för deras fiender. Detta domslut föll ock snart, men
emedan vilkoret från deras sida icke blifvit uppfyldt,
så förkunnade det dem icke frid, utan nöd, död och
slafveri. Att detta var en Guds straffdom öfver deras
orättfärdiga handlingar, bevisades tydligt deraf, att den
del af landet (nemligen »Askos Wolla»), som icke
deltagit i plundrings- och röfvartågen, blef skonadt, förutom
en by, hvilken soldaterna mot befallning lade i aska.
Minnet af deras förblindelse, att de trodde sig genom
sina ströftåg hafva krossat abessinarnes magt, och af
Carlssons varningar jemte de nu förhandenvarande följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
