Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Från 1875 till Maj 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
slaf. Redan samma dag jag kom, begynte de laggä
arbete på mig, och jag måste vara allas tjenare. En
gång befalde mannen mig, en annan gång hustrun, en
tredje barnen, så att jag visste knapt, hvems uppdrag
jag först skulle fullfölja. Dertill kom också, att de
andra slafvarne, som jemte mig voro der, äfven befalde
mig. Jag gjorde allt, så godt jag kunde, men under
sorg och tårar öfver förlusten af min moder. Jag kunde
nästan hvarken äta eller dricka för sorgs skull, i
synnerhet då jag tänkte på henne. Då mill herre såg detta,
sade han: »Ja så, nu tänker han på sin moder, vi skola
bota honom, så att han icke flyr ifrån oss». Och så
stängde de mig inne i ett rum i tre dagar, och då jag
gret både natt och dag, slogo de mig och sade:
»Hvarföre gråter du?» I denna min nöd fick jag höra ett
rykte, att min moder kom för att söka mig. Då sade
husfolket till mig: »När din moder kommer, så helsa
icke på henne, tala icke med henne, närma dig icke
heller till henne». Allt detta lofvade jag göra, ty jag fruktade;
men då min moder kom, glömde jag mina löften och
sprang emot henne och välkomnade henne, ty jag började
hoppas att få följa med henne tillbaka. Följande dag, då
hon skulle vända tillbaka, frågade hon min herre, om han
ämnade behålla mig i huset, eller han ville sälja mig. Då
han sade sig vilja sälja mig, bad min moder att få återlösa
mig för det pris han ville bestämma. Då kyste min
moder mig och lemnade mig qvar för att hemta lösen
för mig. Jag gret ni3rcket deröfver, att jag icke fick
följa med henne. Nu bröt åter vreden lös öfver mig,
derföre att jag icke hållit, hvad jag lofvat (att tiga, då
min moder kom), och de slogo mig mycket. På det
jag icke skulle komma tillbaka till mitt hem, sålde de
mig nu¾v förr än min moder kom, och förde bort mig till
en annan by. Jag gret hela vägen, och då jag
förebrådde dem derför, att de togo bort mig, innan min
moder kom, sade de: »Vi föra dig till din moder.» Då
jag hörde detta, blef jag mycket glad och gick gerna
med; men sedan, då jag såg, att de gingo en annan
väg, blef jag så ledsen och magtlös, att jag icke orkade
gå mera, utan de måste stundtals bära mig, stundtals
åter lockade de mig med god mat, tills vi hunno fram.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
