Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, stapelstad - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköping.
Nilsson, den andra Hans v.
Maseu-bach och Hans Ulfsparre. De förre
sändes åt höger mot stora
Stångebro och de senare till venster
mot lilla Stångebro*). I detsamma
sjönk dimman, och de kungliga
bro-vaktarne sågo bestörte hela
hertigens här komma framtågande i full
slagordning. De slogo genast larm.
I staden blef en uppståndelse, och
det dröjde något litet, innan de
af-suttne ryttarne åter hunno sitta
upp. Arvid Drake med Smålands
ryttare sändes till stora Stångebro
och sedermera äfven Joh.
Gyllenstjerna med adelsfanan. Fotfolket
jemte Westgöta ryttare under
Göran Posse tågade till lilla Stångebro.
Fotfolket utgjordes till det mesta
af främlingar, Polackar, Ungrare,
Skottar och till en del af
Smålänningar.
Arvid Drake kom väl öfver bron,
men endast för att bevittna, huru
Anders Lennartsson der redan
slagit vakten, och han blef hals
öfver hufvud kastad tillbaka öfver
densamma, så att många ryttare
trängdes i strömmen och
drunknade, då de försökte simmande uppnå
andra stranden. Anfallet förnyades
väl gång efter annan men utan
framgång, isynnerhet sedan Samuel
Nilsson besatt den midt för bron
liggande Gumpekulla backe (se
Gum-pekulla) och der uppfört några från
fienden tagna kanoner, med hvilka
han beströk hela den vestra
stranden. Då kom Joh. Gyllenstjerna
med adelsfanan, men just som han
skulle anfalla, kom Lindorm
Ribbing från staden och ropade, "att
adelsfanan, borde under skarpaste
striden stanna som vakt kring
konungens person", och då till följd
deraf herr Johan stannade
overksam, var saken på denna’ sidan så
godt som afgjord. Anders Len-
Linköpi ng. 354
nartsson med största delen af sina
ryttare sprängde i sporrsträck
öfver fältet söderut ■ till lilla
Stångebro.
Här hade Sigismunds folk
hunnit komma öfver och stod uppstäldt
bakom en gärdesgård, när
Masen-bach och Ulfsparre kommo
anryc-kande. På en höjd bredvid, som
kallades Ladugårdsbacken, stodo
ock de polska kanonerna och
såväl från dessa som från
handgevären bakom gärdesgården
utkastades död och förderf mot
hertigens folk. Detta måste draga sig
tillbaka, hvilket också skedde, helst
som man derigenom kunde locka
fienden fram från den skyddande
gärdesgården. Vid en skogbeväxt
höjd fattade det åter stånd, och här
uppstod en mördande strid.
Konungens folk stred med utmärkt
tapperhet. Karl skickade gång på
gång förstärkning till de sina, utan
att det bar någon frukt. Sådan
var ställningen på denna sidan, då
Lennartsson kom med sitt rytteri.
Samtidigt med honom hade en
ryttmästare skyndat från stora
Stångebro utefter ån ’och lyckats
bemägtiga sig Polackarnes kanoner samt
spränga dervarande krutförråd i
luften, hvarvid tygmästaren Tönnes
Maydel blef tagen till fånga. Nu
brann striden som hetast, och de
främmande krigarnè ville icke gifva
vika. Lennartsson och Ulfsparre
gingo fram på gammalt kämpavis
mot fienden. Men ännu försvarade
sig främlingarne, och hade de
blifvit rätt understödda af rytteriet,
kan det vara tvifvel underkastadt,
huru striden aflupit. Men liksom
Johan Gyllenstjerna med
adelsfanan förblef en overksam åskådare
vid stora Stångebro, så blef ock
Göran Posse med sina ryttare stilla
vid lilla Stångebro. Just som han
*) Vid denna tid funnos tvenne broar öfver Stångån. Den lilla var belägen I
något norr om den, som nu for till Storgatan, och den stora vid Nyqvarn unge- |
fär på det ställe der det nuvarande vattenfallet är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
