Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärlek och sympati. Religionshistoriska variationer över ett bekant tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Det låter för oss besynnerligt men är helt följdriktigt.
Kärleken är för Buddhas lärjungar i första hand icke
verksamhet utan ett sinnelag, ett tänkesätt: den blida, klara,
ljusa välviljan mot alla levande väsen. Det är icke
nödvändigt att handla, det är redan nog att den fromme låter
sin kärleks sinnelag strömma ut i ordlösa tankar.
»Liksom den som blåser på snäcktrumpeten låter ljudet utgå
i alla himinelsriktningar, först åt öster, sedan åt väster,
sedan åt norr och så åt söder, så låter den fromme en
djup, oändlig kärlek strömma ut över alla världar och till
alla väsen.»
Det vore orätt att förneka att mycket gott, mycken
verksam kärlek och godhet flutit ur detta sinnelag — men
djupast älskar Buddhas efterföljare icke för
människornas skull utan för sin egen. För att göra sitt hjärta fritt
från hat, begär, lidelse, göra det stilla, rofyllt, vänt mot
evigheten.
Den kristna kärlekens maning lyder: gå. Dess ideal är
icke den ädle vise, som i stilla, blida tankar låter sin
välvilja stråla ut över hela tillvaron, utan den gode
Herden, som gick, bort i den mörka natten, över den djupa
floden in i törnesnåren, för att söka sitt förlorade får.
Man kunde säga: den buddhistiska metta är den rent
mänskliga godheten, välviljan, medlidandet i dess renaste
och ädlaste form. Det som ger den kristna kärleken dess
kraft och allvar är icke människohjärtats goda vilja och
strävan, det är överhuvudtaget ingenting mänskligt. Det
är en ström av liv som utgått från Gud, den griper
hjärtat med oemotståndlig makt, den ger sinnet en villighet
och handen en kraft, som det mänskliga i och för sig
icke äger. »Ingenting», säger Thomas a Kempis, »är
starkare än kärleken, ty den är född av Gud. Den som
älskar flyger, löper, fröjdar sig, han är fri och kan icke
14 — Det osynligas värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
