Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärlek och sympati. Religionshistoriska variationer över ett bekant tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
tid i en viss mening beroende av ett föremål. Den
framträder i en riktning mot ett objekt. Det var klen
metafysik men god psykologi, då de kristna dogmatiker, som
bestämde Guds väsen som kärlek, slöto, att han måste
äga inom sig själv ett evigt föremål för sin kärlek.
Kärleken börjar icke som sympatien vid det allmänna; den
söker alltid det särskilda, det bestämda fallet. All
riktig kärlek gäller »den ende». För modern, som vakar
natt efter natt vid det sjuka barnets bädd, är han, som
helt kräver hennes hjälp, hennes självuppoffring, den
ende. En mor med fem små omkring sig såg den sjättes
lilla vita kista gömmas i mullen. Hon uttrycker sin sorg
i det enkla ordet: »Det var, som om han varit den ende».
Den sårade mannen vid vägen är för den barmhärtige
samariten den ende. I den stund, då han böjer sig över
den slagne, tänker han icke mer på andra, som ha
anspråk på honom, andra kära, för vilkas skull han är
skyldig att skona sitt liv och sin kassa. Den gudomlige
gode herden lämnar de nio och nittio i öknen och går
efter det enda förlorade, till dess han finner det.
Kärlekens universalism blir medveten om sig själv
först i det konkreta fallet. Paulus har aldrig talat sköna
och upphöjda ord om sin kärlek till alla de ringa,
namnlösa, förlorade i den hedniska folkvärldens myller; han
dömer fastmer ofta snävt, trångsynt, med lidelsefull
partiskhet, särskilt dem som synas stå hans
kallelsearbete i vägen. Och dock, finnes det mera gripande
vittnesbörd om den kärlekens rikedom, som kan rymmas i
ett människohjärta, då det tvingas av Kristi egen kärlek,
än brevet till Filemon eller Filipperbrevet? Den kristna
kärleken förefaller den utomstående betraktaren trång,
partisinnad, inskränkt. Först den som på allvar behöver
dess hjälp får röna, hur vidsträckt dess hjärterum i verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
