- Project Runeberg -  Onkel är diplomat. Komedi i en akt /
6

(1856) Author: Thomas Overskou Translator: Jonas Philipsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emilie isätter sig vid
hordet och stödjer
huf-vudet mot handen)

Jag är verkligen mycket illa deran!

August (som gått fram
och tillbaka, får
plötsligt en idé; afsides).

Ja — det är det enda sättet! (högt)
Fru baronessa; jag skall visa Carl att
jag är en vän, på hvilken han kan lita.
Jag vill vara er man.

Emelie (uppfarande).

Ah min gud.

August.

Jag vill vara er man; dermed är ni
qvitt hela er förlägenhet. Grefven råkar
Carl, Carl behagar grefven, ni får arfvet,
jag har nöjet att göra er en tjenst; alla
parterna bli belåtna, och saken är i den
ypperligaste ordning.

Emilie.

Hvilket infall!

August.

Jag är djerf nog att tro, att det är
förträffligt. Och — då ni betänker, att jag

kommit hit just i det ögonblick, då
endast detta kan rädda er — det är mer
än ett infall, det är en ödets skickelse.

E milie.

Jag vet verkligen inte hur jag skall
komma ifrån min förlägenhet; men på
detta sätt — ; det är afgjordt: jag vill inte.

August.

Som ni befaller. Jag vill inte gifta
mig med er mot er vilja, ehuru Carl skulle
tacka mig derför. (I förändrad tcm). Ni
kan vänta er onkel hvarje ögonblick. Då
han ej råkar er man, så är det ej
råd-ligt att han finner en fremmande.

Emilie.

Det är en anmärkning, som jag just
ämnade tillåta mig framställa.

August,

Alltså: jag låter då anvisa mig
träd-gårdspaviljongen, och stannar der tills han
åter afrest. (bugar och går.)

FJERDE

De förre.
Betjenten (brådskande).
Hans excellens grefve Gyllensköld.

Emilie (afsides).

Min Gud! (stödjer sig emot en stol.)

B etj enten.

Befaller ers nåd —?

Emilie (fattande sig.)
Naturligtvis — för hans excellens hit

SCENEN.

Betjenten.

in! (betjenten går.) Min Gud! — livad
skall jag göra? hvad skall jag säga? Carl
är borta, ni här —

August (hastigt.)

Nej! Carl är hemma. Jag är er man.

Emilie.

Ni ämnar —?

August.

Ts! (drar sig tillbaka.)

FEMTE SCENEN.

De förre.

Grefven (för hvilken
betjenten öppnar dörren, stannar i
densamma med utbredda armar.)

Min niece!

Grefven.

Emilie. (skyndar emot
honom och kastar
sig i hans famn.)

Min käre, gode onkel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/otonkel/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free