Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bel malice af ödet ännu helt och hållet
kunnat uppehålla i sin lyckliga
utveckling, det der kallar ni lättsinne?
Emilie.
Ja, herr kammarjunkare; och ett
lättsinne, som gör mig mycket olycklig.
August.
Olycklig? Ni, som så snart grefven rest,
skall fira en lysande triumf I Ni har
kastat er in i en intrig, af kärlek till er
man! ni har rnotsatt er er onkels önskan,
af aktning för er mans vilja — det är
ju ädelt! Ett par förklarande ord skola
lägga Carl för era fötter. Men jag, ers
nåd; tror ni Louise kan förlåta, att jag
midt för hennes ögon vågat framställa mig
som en annan qvinnas man? jo visst! —
Nej, jag är olycklig. (går häftigt fram och
tillbaka.)
Emilie.
Men om Carl nu i sin förbittring går
och tar emot posten, hvad blir då
följden? Han störtar sig in i en carriére,
som är helt och hållet emot hans böjelse;
onkel får veta att jag spelat komedi med
honom, och jag, som då kanhända
kommer att lefva tillsammans med honom i
flera år, skall aldrig kunna se på honom
utan blygsel. Ser ni, det kan bli följden
af ert infall. ([sätter sig i gungstolen.) O,
hade jag endast vetat —
August (stannar bredvid
stolen.)
Att Carl skulle komma så plötsligt
tillbaka? ja, då hade ni inte behöft mig till
man. Men Carl var inte hemma, ni var
förtviflad, jag var välment, och ni såg
sjelf ingen annan utväg, än min list.
Kunde jag ana, att den skulle bringa oss i
förlägenhet, derigenom att er onkel ville
ge h°nom attaché-posten? och ville jag
inte också hjelpa er ur förlägenheten
genom att sjelf ta emot posten? Jag har
gjort allt som stod i min makt. Blir han
attaché, så kan ni åtminstone inte förebrå
mig derför; det har alldeles inte legat i
min plan.
Emilie (ond, i det hon
vänder honom ryggen.)
Nej, derifrån skall jag frita’ er.
August.
Jag tackar, (går eftersinnande bort åt
andra sidan.) För öfrigt — ja! tre
punkter afgjorda, och förvecklingen skulle vara
löst till alla parternas belåtenhet.
Emilie (vänder sig om.)
Ni tror det? — Och de tre punkterna
äro?
August.
Att grefven öfvertygas om att Carl
tillber er; att Carl af grefven med nöje
fritages från att resa till Paris; — ser ni,
de der punkterna skall jag lätt, endast
genom min plans vidare utveckling, kunna
bringa i ordning.
Emilie.
Verkligen? — Och den tredje?
August.
Att ni tillåter mig att med ett par ord
afslöja hemligheten för grefven.
Emilie (ifrigt.)
Efter det sednaste uppträdet? Jag skulle
dö af blygsel. — Aldrig! (vänder sig från
honom.) Den punkten måste förfalla.
August (sätter sig vid
skrifbordet.)
Som ni befaller; men den tar de båda
andre med sig. (vänder sig från henne och
gnolar för sig sjelf.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
