Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkommas. wort aff enom (Abraham) then ther och för ålder skull halffdöder war åfffödd all slechten. NT 1526, Ebr. 11:12. förhoppendis at ther skal mykit got affödis. Gust. 1 reg 1:58. j riichit fördis mongha
handa tall och rycthe, aff hwilke twedrecth och obestondt motthe affödhas. 2:99.
Afföding, m. Afkomling. Nit för fäderneslandet beredt (dem)... deras tacksamme affödingars ärestoder. C. G. Tessin Tal (1751) Bl.
Affölja, tr. effter wij för syndenne skul ... icke förmåge göra laghen fyllest, kan ther intet annat afffölia, än itt ondt samwet. L. Petri 2 Post. 97 b. man skal... något thet Christelighit är och förbättring affölier, siunga eller läsa. Dryck. E 7 a.
Afföring, f. Utförsel. Seuerin Norby ... legat haffuer... in paa Gullandh oc hindrat oss tiilföring oc afföring. Gust. 1 reg. 1:194.
Afförkunna, tr. Förkunna. [T. abverkünden.] affförkunna konung Philippo en uppenbar feigd. Schroderus Liv. 394. på
sidstone vardt krijghet them afförkunnat. Ders. 668. tedde sigh en herold effter sedvanan fram uppå platzen, ther speelet medh vanlighe rijm och ordasät pläghadhe
afförkunnas. Ders. 464. the medh månge rijm och lustighe sånger sin höffdinges låff och beröm afförkunnadhe. Ders. 914.
Afgift, f. Eftergift. om dalekarlena finge
noghen affgifft i then skatthen. H. Brask (Gust. 1 reg. 4: 419). the hade halft stor tunge
medt försl, och begärede förthenskuld någen affgiffi. RR 2/4 1543.
Afgjorda, tr. Afspänna (från gjorden: bältet). [T. abgürten.] Ty Pallas är af Gudarne beskärd Til at afgiorda Mars sitt vrede sverd. Stjernhjelm Fredsafl. 11 intr.
Afgrund, n. Affgrundet sägher, Hon (visheten) är icke j migh. Job 28:14. När affgrunden än nw icke woro til. L. Petri Sal. ord. 8:24.
Afgrundad, p. adj. Ogrundad. the framhärda alt uthi sin vrånga affgrundade mening. Petrejus Beskr. 6:28.
Afgränsa, tr. Begränsa. [T. abgrenzen.]til öster-söder afgränsar (Scythien) floden Tausis. Peringskiöld Jord. 13.
Afgränsande, n. Begränsande, afskiljande inom vissa gränser. Jordenes grundfästande och Hafsens afgränsande. Stjernhjelm Arch. A 2 a.
Afgud, n. For (i st. för) gud och hans helga Christ, tu (Rom) tich itt affgud vpreste, som är then sanne Antichrist. Psalmb. 1536, 82. affgudheet skal förra taghas wtåff hiertat, än vtåff altaret. O. Petri Kr. 44.
Afgudaherde, m. Afgudiskprest, lärare. O affgudhaheerdar som hiorden offuergiffua. Sach. 11:17.
Afgudakyrka, f. Afgudatempel. han skal ... vpbrenna the affgudhakyrkior vthi Egypten. Jer. 43:13.
Afgudaland, n. Land, der af gudadyrkan är rådande. thet är itt affgudha land, och the trotza vppå sina stygga affgudhar. Jer. 50:38.
Afgudamakare, m. En som förfärdigar afgudabilder. The affgudhamakare äro allesammans fåfengelighe. Es. 44:9. the affgudhamakare moste allesammans medh skam och håån bestå. 45:16.
Afgudasäte, n. Ställe, der ett lands förnämsta afgudatempel finnes. i Vpsala, ther som konungs sätit här i Swerige warit haffuer, ther haffuer och retta affgudha sätet warit. O. Petri Kr. 12.
[Afgudhet, f. se under Afgud.]
Afgudinna, f. Diana är een affgudhinna. Ap. gern. 19:24 (glossa). the göra ena affgudhinne aff henne (jungfru Maria). O. Petri Svar till P. Eliæ h 3 b.
Afgunst, f. Ogunst, afund. [T. abgunst.] then som aff afvund och affgunst effter eens annars olycko trachtar. R. Foss 436. man fattadhe til honom affgunst. Schroderus Liv. 946. hos them ingen affgunst regeradhe, ty then ena var den andra jämlijk. Hoflef. 206. Afgunst och tyrannij. Stjernhjelm Lycks. är. 2 intr. ingen lycka är uthan afgunst. Hist. bibl. 2:366 (1648).
Afgunstig, adj. Ogunstig, fiendtligt sinnad, afundsam. [T. abgünstig.] våre affgunstige fienders företagende. Stjernman Riksd. bih. 47 (1546). ett affgunstigt modh och argt upsåth. Ders. 72. de Rewelske befruktade sig för konungen i Danmarck, at han skulle vara dem afgunstig. Tegel Erik 14 hist. 11. thenne anden (djefvulen) haffuer varit affgunstig och missundt menniskione then lycksaligheet, uthi hvilka hon var satt. P. J. Gothus Rel. art. 127. månge finnas så afgunstige, att de icke gerna se det andre skola hafva någon profit jämte dem. Schroderus Uss. F 3 b.
Afguppa, tr. Afsvansa, stubbsvansa. (Af
gump.) han så väl fram som baak en affguppat apina mächta lijk var. Ulspegel A 2 b.
Afgynnare, m. Afundsman. [T. Abgönner.] wåre afgynneres och motstånderis ...
hinderlist och Prachtiker. Gust. 1 reg. 13:145.
Afgå, intr. 1. Gå bort, begifva sig bort. Lät icke the ringa affgå medh skam. Ps. 74:21. the affgudhamakare moste ... medh blygd affgå. Es. 45:16. Vria är icke affgången j sitt hws. 2 Sam. 11:10. j ären affgångne jfrå wäghenom. Mal. 2: 8. Han skal bliffua leffuande, och gå aff medh sitt lijff såsom medh itt byte. Jer. 38: 2. — 2. Gå af, falla af, lossna, thet wedherbrenda wedherlodher, och wil intet affgå. Hes. 24:6. allahanda skinwerck som twaghit är, och sårnadhen affgången är. 3 Mos. 13: 58. — 3. Gå ifrån, afvika ifrån, öfvergifva. de aldrig skole afgå den lärdom (Lutherska läran) som nu upkommen är. Thyselius Handl. 2:193(1544).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>