Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afdöda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afdöda, tr. Döda. then gambla menniskan och syndakroppen affdödhadher ... warder. O. Petri Sakr. 1 b.
Afdöma, tr. och intr. 1. Genom dom
af kräfva, döma att ersätta, honom (klaganden) bliffuer affdömdt alt thet hans tretto-broder haffuer kostat på sakena. O. Petri Sakr. 28 a. — 2. Utdöma, aflysa. Apostlanar ... affdömde all the Ceremonier, och giorde alla både Judar och hedningar
therföre frij. L. Petri Kyrkost. 56. sydzkonabarns gifftermål woro aff Kyrkionnes formän ogillat och affdömd. Skyld. C 1 a, thenna laghen ... haffuer waret ... platt affdömd och afflagd. Ders. C 4 a. the Leuitiska Gudztiensten ... war aff Gudhi affdömd. Chr. pina O 6 a. — 3. Bedöma, så vijdha jag saken förståår och kan affdöma. A. Oxenstjerna Bref I. 4: 221. efter som en
landman kan afdöma att åkerns beskaffenhet betarfvar. Risingh 20.
Affall, n. Frånfälle, hans (P. Dela Gardies) oförmodelighe affald. HSH 36:383 (1585). Hert. Carl Philips ... afal så och begrafningh. Gust. Adolf Skr. 93.
Affalla, intr. 1. Falla ifrån, aflida. en hoop aff wårt krigzfolk ... ähre osz döde och affalne. Fin. handl. 9:131 (1556). mykit ... folck är affallit och dödt af samme siukdom. Stjernman Com. 1:219 (1572). Hvar någon mästare igenom döden affallen 1:521 (1607). han giörs nu gammall, och kan ... affalla. A. Oxenstjerna (HSH 32:269). — 2. Förfalla, aftaga, utdö. then konungzliga
Familia och stämma aldeles skulle affalla. Gust. Adolf Skr. 98.
Affinna sig, refl. Öfverenskomma, träffa uppgörelse, ingå förlikning. [T. sich abfinden.] genom en vänligh förlijkning afffinna sigh medh hvar andra. Stjernman Com. 2:779 (1654). Churfursten af
Brandeburg medh dess margfallige begångne fiendtligheeter ... gifvit Kongl. M:tt orsaak at... gå in i hans land och der nyttia subsistencen för dess armee, til dess medh Kongl. M:t han sigh affinner och ... gifver säker
teckn af een oprichtig vänskap. Stjernman Riksd. 2:1299 (1658). Det lectores och schole betiente begära, att dem må tillåtas oklandrat bruka stadzens muhlbete ... der öfver tillåter Kongl. May:tt, att dhe här om sigh affinna med borgmästare och rådh. 2:1323
(1660). iagh vil affinna migh hos eder medh gull och dyrbara håfvor, efter iagh hafver illa giordt. Peringskiöld Vilk. 261.
Afflykt, f. Flykt, afvikande, effter konungens affflycht. Schroderus Liv. 570.
Afflyktig, adj. Flyktig, afviken, skulle
legaterne seije the Carthaginenser, thet the afflychtighe och affellighe vore them Romarom icke alle igen giffne. Schroderus Liv. 398.
Afflå, tr. Skinnen ... äro nyligen afflagne. Colerus 1:327.
Affordra, tr. 1. Utrusta till afresa,
affärda, fortskaffa. Zenam then Laghkloka och Apollon afffoordra medh flijt, at them intet fattas. Tit. 3:13. tu haffuer wel giordt, at tu haffuer them afffoordrat werdeligha för Gudni. 3 Joh. 6. — 2. Återkalla, ifrån Gottlandh skulle thet Svenska krijgzfolcket ... affordras. Girs Gust. 1 kr. 51. Borgmästaren ... hadhe affordrat krijgzmännerna
ifrå stadsens plundring. Schroderus Liv. 571. — 3. Hädankalla. Ebba Sparre, den
Gudh i desse dagar hafver affordrat. A. Oxenstjerna Bref I. 4:135. Affordrat
genom Gud til sitt ä-varand’ rijke. Stjernhjelm Jubelsång.
Affråga, tr. Fråga, genom frågande få veta, utleta något af någon. [T. abfragen.] swarar han them till itt spörsmål som the honom medh Timotheo afffråghat hadhe om the dödhas vpståndilse. NT 1526, försp. till 1 Thess. attu medh lempe kunne them
affråge, hwarest han sitt gull och sölf vnder-stungett hafwer. Fin. handl. 8:166 (1554). affrågha honom hans ärende. Petrejus Beskr. 3:10.
Affång, n. Yrsel. The långhöffde äre benägne (inclinerade) til hufvudhyra (affång). Comenius Tung. 281.
Affånga, tr. Fånga ifrån, fråntaga, beröfva. Thetta nätet, som man vppå Herrans Christi ord vthkastar, skal altijdh affånga dieffuulen folk. L. Petri 2 Post. 172a.
Affått, Åfått, adj. neutr. Der något fattas; understigande, mindre. [Se S-wall afat.] vart tå Konungh Gram betalat medh samma mått, ja, öfver och icke affåt. L. Petri Kr. 16. öffuerflödigheet är skadheligh, ähwadh heller thet är til öffuer eller åfått,
meer eller mindre än måttan kräffuer. Krön. pred. C 6 b. — Jfr Fått.
Affärda, tr. Hädankalla. Gudh Högste hafver ... genom döden afferdat fordom min Hoffmestare Anders Bergenfellt. A. Oxenstjerna Bref I. 4:147.
Affärdig, adj. 1. Resfärdig. wore skiip
wåre aldeles afferdige och skulle löpa tiil siös. Gust. 1 reg. 9:189. Jagh stodh affärdigh in til Rome. R. Foss. 883. — 2. Göra a., affärda. giorde konung Antiochus honom afferdigh medh ett sådant svar, at
... Schroderus Liv. 560.
Affärdiga, tr. Affärda. [T. abfertigen.] wij afferdigede ij (2) åff wåre skip till Hollandt. Gust. 1 reg. 8: 286. huru må ock tå
dråparen wilia stå för Gudh, som hans belete ... hädhan aff werldenne affferdighat. L. Petri Mandr. D 7 a. glömde icke Dalekaraner affferdige them medh skarpa
skechtor och dalepijlar. Svart Kr. 27. en Herre och Furste ... afferdigar sina Legater. P. Erici 2:63 a. The affärdigade en väl uthrustat krijgsmacht. Schroderus Liv. 13.
Affödas, pass. Födas, alstras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
