Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afsonderlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afsonderlig
— 16 —
Afstuffa
Afsonderlig, se Afsynderlig.
Afsopa, tr. Bortsopa. Gudh ... genom
wådheeld affsopat mest alla städher j Riket.
A. Andreæ Förspr. till L. Petri Kyrkost.
B 6 a.
Afspisa, tr. Bespisa. [T. abspeisen.]
thenna måltijdhen, ther Christus så slett och
kortt affspijsade sina gester. L. Petri 2 Post.
187 b.
Afsprång, n. Afvikelse från ämnet,
episod. Ett kårt afsprång (i Boileau’s l Art
poétique) innefattar Franske poèsiens historia
ifrån Villon allt in til Malherbe. Düben
Boil. skald, företal.
Afspänna, tr. Afhända, borttaga. [T.
abspannen] Szå warder och gud wthan tuill
(tvifvel) aff spennendis och forminskandis
i edre läder then dell i skolie haffue edert
vppehelle och liffsbärning wtaff. Fin. handl.
4: 240 (1556). the ägodelar, ther på eens
förtröstning och håpp ståår, varda honom
aff-spänt. R. Foss. 202.
Afspänna, tr. Göra affällig, locka bort
ifrån. [T. abspannnen.] ingen skall afspenne
eller locka ifrå then annen hans stadde svän.
Stjernman Riksd. 1:160 (1540). Thet är ock
någorlunda ett barnarooff, när en affspenner
och bortstiäl fadrenom sina dåtter (gifter sig
med henne mot hans vilja). P. J. Gothus
Rel. art. 290.
Afspännare, m. En som lockar till affall.
en rätt stormare och affspennare, som mitt
Konungligha Hoff regera och reformera wil.
P. Erici 3:183 b.
Afspännig, adj. 1. Affällig. [T. [-abspen-nig.]-] {+abspen-
nig.]+} När han nu hörde att Peder Vggla
reeste och hyllade almogen Her Götstaff til—
honde ... (sökte han) göra almogen honom
affspennig. Svart Kr. 25. tå hade Konungen
i medier tijd fattat then meningen, at
öfver-starna måtte til äfventyrs göra honom
krijgz-folcket affspännigt. Girs Er. 14 kr. 101. Ingen
mestare skal giöra thens andras mästersven
afspennigh (locka ur hans tjenst).
Stjernman Com. 1:800 (1622). Ingen tubbe eller
giöre afspennig annars mans gesäll eller
läro-dreng. 3:747 (1669). bönder giöra adelens
legofolck igenom låckande och tubbande ifrån
frelsemannen afspennige. Riksd. 2:1388(1660).
skall ingen fougte fördriste sigh att göre
Konungens fålck affspennigt antingen ifrå slått
eller gårdar. Landt. instr. 22 (1583). — 2.
Motspänstig, tredskande, var icke mootvillig
(styff, hårdnackot, affspennig). Comenius
Tung. 899.
Af spänstig, adj. [T. abspenstig.] 1.
Affällig. (Jfr Afspännig.) Icke skal någon
af (barberare) ämbetet gjöra den sargade ...
afspenstig ifrån sin medbröder, under
hvilkens cur han sig ärnat begifva. Stjernman
Com. 6:378 (1717). Ho som för sin
ämbetsbroder gör någon gesäll eller läropoike
af-spänstig. Ders. 383. — 2. Motspänstig, obe-
nägen. Jungfruerna blefvo honom så
af-spentztige, att Stiernhielm heela dheras gunst
eensam innehade. Columbus Vitt. 252.
Afstad, adv. Åstad, när hären affstadh
skal. 4 Mos. 10:2. tå skola the läghren
dragha affstadh. 10: 5. thetta är nu fruchten
som gudz ordh kommer affstadh. o. Petri
2 Post. 48
Afstamling, m. Afkomling. [T. [-abstämm-ling.]-] {+abstämm-
ling.]+} Desse begge voro rätte afstamlingar
på svärdssidan af Svenska Ynglingaätten.
Botin Hist. 1: so.
Afsticka, tr. Aftappa. [T: abstechen.]
afsticka vijnet (ur faten). Stjernman Com.
2:633 (1650).
Afstiga, intr. Nedstiga, sjunka, aftaga,
[T. absteigen.] uthi thetta krijget så mången
dyrbar man hafver satt lijfvet til . . . och
lijk-väl hafver then Romerske machten icke
aff-stijghit. Schroderus Liv. 346.
Afstilla, tr. Stilla, styra, afhjelpa, komma
något att upphöra, ath blodgiwtilsæ, skade
och förderff matthe affstillis. HSH 19:26
(1504). j skulle åffstilla myken oredeligheth,
som ... plägher brukes bland eder. Gust. 1
reg. 4:122. vele wij ... afstilla huad bristh
eller forswmmelse finnes eller oss tilrechnas
kan. 4:182. then mistanke mötte ther med
åffstilles. 4: 250. affstilla sådant rykte. 4: 253.
rådhet moste läta kalla menigheetena på
Sancte Gertrude gillestugu, til at affstilla alt
obestond. O. Petri Kr. 150.
Afstjäla, tr. månge .. j wetterliga och
vpsåtliga- synder liggia och likuäl vnder
bättrings sken affstiela kyrkiotienaromen många
afflösningar och sacrament. P. Erici 2: 307 b.
Afstorma, tr. Storma, genom storm
af-vinna. [T. abstürmen.] Thet äre nu theras
listiga näät och spetzer, som then mordiske
dieffuulen then godha Paulo ... förestelt
haffuer, på thet han hans lögnrike icke affstorma
skulle med Euangelij saliggörande sanning.
P. Erici 4: 88 a. tine fiender affstorma tigh
slottet. Balck Krist, ridd I 7 b.
Afstryfvare, m. apostrof, den iag vil
kalla af-stryfvare. Columbus Ordesk. 52.
(Månne bildadt af T. abstreifen?)
Afstryka, tr. Afhjelpa, undanrödja, the
olägenheter och makler, som krijget efter sig
lembnat hafver, måge afstrykas och botas.
Gust. Adolf Skr. 205. affstryka och
uth-plåna alla menniskiors synder. P. L. Gothus
1 Uti. Ff 4 b. the som tilförenne flydt hadhe,
önskadhe gerna at the then spåtten måtte
aff-strijka. Schroderus Liv. 267. thet
(brunnsvattnet) affstryker och fördelar the slemmige
och Tartariske materier. U. Hjärne Surbr. 20.
Afstuffa, tr. Stubba af, afstympa. [Mnt.
afstuven.] En bygning, som lijk en gåås
var, Then förre deelen han var högt, Och
som en gåse halss sigh bögt,. .. Then
efftre-deelen var så giordt, som en gåås affstuffat
(abgestutzt) kort. J. Sigfridi I la.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>