Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Annäs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
An näs
— 34 —
Anröra
Annäs, n. Näs, udde. [Isl. andnes, [-an-nes.]-] {+an-
nes.]+} uthi hafvet äro många grunder, banckar,
sandreflar, uddar och annäs. u. Hjärne
Anl. 392. Förhoppnings annäset
(Godahoppsudden). Ders. 313.
Anoffra, tr. Egna. den tienst och
vördnad, som man personer af edert stånd och
vilkor är plickt- och skyldig at anofra. Underv.
för en princ. 81.
Anpacka, tr. Anfalla, angripa. [T. [-an-packen.]-] {+an-
packen.]+} de Holländska krytzat i sjön och
hvad för skepp de anträffade anpackat.
Lön-bom Sv. arch. 3:15 (1660). (fartygen skola)
anpacka någhon Turk eller Möre. HSH 32:
333 (1663).
Anpeka, tr. Påpeka. Dässa två plichter
(att känna och älska Gud), uti hvilka du
födder är, anpeka de tvänne förmögenheter
uti tin förnufftige siäl. At kiänna Gud,
til-hörer Förståndet; at honom dyrka, til Viljan.
Hermelin B i a.
Anprekla, tr. Egga, sporra. [Mnt.
pre-kelen, sticka.] Han kund’, af uhrgammalt
modh anpreklat, ey förglömma Sin adell.
Lucidor x3b.
Anqvicka, tr. Uppmuntra, lifva.
Krijgz-Guden Mars, anquickande manskapen til
krijgz-öffningår. Stjernhjelm Lycks. är. l.
intr. det skulle inrättas ett Oeconomie
Collegium, ... hvilket skulle anqvicka dem ...
til at idka sådana studier. U. Hjärne Anl.
813. han äggiade och anqvickade (mig) på alt
sätt. Vatt. 4. de Romare endest ok allenast af
Gloria anqvickades. Columbus Ordesk. 85.
Anresa, tr. Uppresa emot något.
Storm-steghorna uppå månge ortar voro anreeste
(mot muren). Schroderus Liv. 589.
Anretande, n. Uppretande, uppeggelse.
[T. anreizung.] skall intet krijgzfolck
begynna något anreetande eller oenigheet in på
Kongen i Sverige landh. HSH 38: 58 (1590).
Anretelse, f. Retelse. finner ther tilfelle
och stor anretelse at synda. Rydelius Förn.
öfn. föret. § 18.
Anridande, n. Angrepp (eg. till häst).
[Mnt. anriden.] i haffue låtit rwdth nyan
veg vtåff dalerna och in vdi norige ... for:ne
skalk och androm flerom, som vela på then
sijdhen göre någit anridende in opå rijkit,
til genstig. Gust. 1 reg. 5: 233.
Anrigta, tr. [T. anrichten.] 1. Inrätta.
the saltpethersiudere ... må förschickes på
läglige orther, ther the kune anrichte flere
werkstädher. HSH 27:113(1565). — 2 Ställa
till, åstadkomma, hafwe ther opå ett nöge
och skarpt inseende, att Oss af samme
Ly-beske i then landzenden icke någon
fahrlig-heet anrichtett blifwe mötte. Fin. handl.
7:311 (1550). hwad ythermere schada . . .
hann än nu wille anrichte på thesse trenne
riiger. Thyselius Handl. 2:77 (1535). att
han icke anrickter någet myttherij. RR 7/2
1544. the rådha offta til tvedrägt, mord och
krijgh, ther aff sedan stoort fördärff och
0-lycko folier. Och när the sådant anrichtat
hafva, så skrufva the sigh ther uth. R. Foss
417. — Jfr Anrätta.
Anrop, n. Smälek, skymf, skymford.
[Mnt. anropen, smäda, skymfa.] vort oc
riikisins rad ... haffue hört, huilkit skrij oc
anroop vi liidit haffue ... aff the lypsche
herrer för æn the gæll bliffue bettalid. Gust.l
reg. 1:110. — Jfr Anskri.
Anråka, tr. Räka på, anträffa, han ett
fast och gott compagnie i Amstelredam
haffuer anråkatt, och en contract slutet. A.
Oxenstjerna (HSH 37: 150).
Anränna, tr. Storma, anfalla. [T. [-an-rennen.]-] {+an-
rennen.]+} Murarna medh stormstocken
an-rendes. Schroderus Liv. 570.
Anränning, f. Stormning, (de belägrade)
kwnne eij anneth brukæ vthan handsten saa
lenge then anrenningh skeddæ. HSH 20:124
(1507).
Anrätta, tr. [T. anrichten.] 1. Inrätta.
Vpsättie och anrette en Afwelsgård. Fin.
handl. 7:290 (1549). en benck (bank) vore
til at anretta i hvar stadh. Stjernman Com.
1:715 (1619). — 2. Anställa. The Latiners
fäst bleff effter öfverste prästernas besluut
anrättat. Schroderus Liv. 427. han
an-rättadhe allehandha skådhespeel. Ders. 946.
— B. Föranstalta, ställa till. för än han
affdrog lådde han all skott på muren ...
hwilke sedan när elden vppå gick ginge löös,.
hwilket han hade anrechtat att förbrilla the
Swenske medh. Svart Kr. 34. sådan Vår
välmening (att förbjuda friskjuts), anrättad
til Våre trogne undersåters välfärd.
Stjernman Com. 1:636 (1615). han ju någon ny
oroligheet anrätta måste. Gust. Adolf Skr.
162. han allestädes skreckelige krigh stiftat
och anrättat hafver. Ders. thenn stämpling
och fara som nu seijes af konungen i Pålen
anrättas. Ders. 163. rätta ahn allahanda bofve
stycker. Ders. 40.
Anröming? Och lath för skicke slotthet
(i Vesterås), som tw scriffuer oc begäreth„
ij eller iij anrötningher. Gust. 1 reg. 6: 66.
Anröra, tr. [Mnt. anroren; T. anriihren.],
1. Vidröra. I samma stund, när man honom
(stenen) anrörde, All plåga han lindrade och
bortköhrde. R. Foss 422. du hafver nu den
lyckan at öpna dig denna porten, då du
honom med det minsta finger anrörer.
Österling 1: 261. han blef utaf bärarne, som med
sin tunga börda gingo ända fram, oförseendes
något anrörd. J. Werwing 1:187. — 2.
An-löpa? begaff han sigh til siös ... på thet
han tillijka anröra och försökia skulle alle
the städher. Schroderus Liv. 457. — 3.
Röra, angå. the ärande som hans befalning
anröra kunna. Gust. 1 reg. 7:28. thet
æren-dhe som anrörer på rikitzens velfærdh. 4:115.
öffua sick j the stycke som gudhi anrörandes
äre. O. Petri Klöst. C 2 b. en kennedom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
