Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bedunkla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bedunkta
— 54 —
Befejda
sand. Lucidor Z2a. Ach du nåde-sky,
bedugga Detta träd med tusend godt! D.
Wallenius B 4 a. Tu beduggar mig med
regnetz slaggedropp. Kolmodin Qy. sp. 1:25.
— Ordet brukas af Stagnelius 2:146.
Bedunkla, tr. Fördunkla. [T. [-bedun-keln.]-] {+bedun-
keln.]+} regnmoln Frögdzens stiärnor och sool
och glädions måne bedunckla. U. Hjärne
Vitt. 82.
Bedårning, f. all förblindelse och all
bedårning faller. N. v. Rosenstein 3:269.
Beeda, tr. Bekräfta med ed. [T. [-be-eiden.]-] {+be-
eiden.]+} Du mången gång förut beedadt löfte
brutit. J. G. Hallman 120.
Beedigad, p. adj. Genom ed förpligtad.
Undersåtarne i Förstendömet skulle allenast
vara konungen beedigede. Girs Er. 14 kr. 5.
Beeviga, tr. Föreviga. [T. beewigen.]
dhet be-evigade ... hieltenampnet Carolus.
Wexionius Sinn. 32 a.
Befalla, tr. 1. Anbefalla, anförtro,
öfverlemna i någons vård. thet wälle (välde)
then meenige mann i Rijkit mich befälet och
tiltrott haffuer.. Gust. 1 reg. 1:2. han befalte
alla fånganar j fengilsena vnder hans hand.
1 Mos. 39:22. Jagh befaler idher wåra syster
Phebe,... at j henne vndfången j Herranom.
Rom. 16:1. Dauid ... befalte fåren
heerda-nom. 1 Sam. 17: 20. Hwar är nu hiorden
som tigh befälen war. Jer. 13: 20. så skal
han igen giffua, ... thet honom befälet war.
3 Mos. 6:4. Rehabeam lät göra kopparsköldar
och befalte them the öffuersta för
drawan-ternar. 2 Krön. 12:10. them wilie wij
be-fala thetta ärendet. Ap. gern. 6: 3. iagh
haffuer befalt tigh mijn saak. Jer. 20:12.
Be-fala Herranom tin wägh och hoppas vppå
honom. Ps. 37:5. Befala Herranom tijn
werk, så gå tijn anslagh fram. Ord. 16:3.
Scriff thetta til een åminnelse vthi een bock,
och befäl thet j Josua öron. 2 Mos. 17:14.
Then arma, vsla och elenda hopen befaler
iagh then och then. L. Petri Om nattv.
A 3 b. — 2. Förordna, anställa. Så welter
stora stenar för gapet aff kulonne, och
befaler någhra män som tagha ther wara på
them. Jos. 10:18.
Befalla, intr. Blifva anfallen, angripen.
[Mnt. bevallen; T. befallen.] många tusende
aff hetziga skälfvor, styng och andra svåre
siukdomar beföllo. U. Hjärne Surbr. 163.
wij . . . med siwckdom befalne och någet
szwage warit haffue. Gust. 1 reg. 12: 250.
med febern befallne siuke. Lindestolpe
Pest. 44. — Absol. Men den 8 dito beföll
Hans Kongl. Maj:t på nytt igen och bekom
då en starck ... feber. Lön bom Hist. märk.
3:165 (1660).
Befalla, tr. Behaga, falla i tycket. [Mnt.
bevallen; T. gefallen.] hvad syns ehr om
orten? Tämliga väl, sade hon; han mig ey
illa befaller. Columbus Vitt. 129.
Befallning, f. 1. Bud, påbud. Flygher
örnen så högt aff (på) tijn befalning? Job
39: 30. — 2. Uppdrag att sköta en tjenst;
embete, syssla, befattning, myndighet,
befäl; äfven det område, som lyder under
någons myndighet. Haffva någhon
befalning, administrare; obire, subire munus,
pro-vinciam; fungi officio. Helsingius. han wor
befalning hade j then landtzendhe. Gust. 1
reg. 3:27. han waar befalning hade paa worth
slot Stocholm. 3: 284. tw nog haffuer sköthä
j thin befalning. 6: 66. huartt härede j thin
befalning. 6:117. han haffwer giortt en
rede-ligh rekänskap för then befalningh han her
til hafft haffwer öffwer Linköpingx Sticht.
7:17. ey tiänar hwar man ther til, at haffua
then befalning at han skal förkunna
himmelriket. O. Petri 2 Post. 192 b. then som
ena befalning haffuer han moste jw weta
hWad hon kräffuer, och huru hon brukas skal,
annars gör han henne icke fyllest. Kr. 80.
then som swerdet förer, skal ingen straffa
med mindre at han haffuer godh skääl ock
bewijs för sich, för ty hans befalning til at
straffa strecker sich icke wijdhare, än som
skääl och bewijs tilseya. Ders. 98. Konung
Götstaff befolte om befalningar och embeter
i staden. Svart Kr. 72. våre trogne män
och stådthållare i landzänderne eller vid
befallningarne. Stjernman Riksd. bih. 248
(1597). the som våre befallningar förestå.
Ders.
Befallningsman, m. Uppsyningsman,
syssloman, embetsmän, befalninges mannen
öffuer fengilset. 1 Mos. 39:23. Salomo hadhe
tolff befalningesmän öffuer hela Israel, som
försörgde Konungen och hans hws. 1 Kon.
4: 7. Såsom en Regent är, så äre ock hans
befalningesmän. Syr. 10: 2. Warer
vnder-dånighe all menniskligh Ordning för Herrans
skul, Ehwadh thet är Konungenom såsom
them Öffuersta, eller Befalningsmännenar,
såsom the ther sende äro aff honom. 1 Pet.
2:14. En domare skal först besinna, at han
är en Gudz befalningsman. Dom. regi.
Befallsam, adj. iagh ... ey en fru på
nacken tahr, Befallsam i hvar vrå. , Rudeen
223.
Befara sig, refl. Frukta. [Mnt. sik
be-varen; T. sich befahren.] the befarade sigh
för döden. Gust. 1 reg. 1: 23. befahradhe the
sigh icke mindre för the Macedonier... än
för the Romare. Schroderus Liv. 436. han
befahrar sig för thet Romerske krijghet. Ders.
440. han intet befarade sig för någon fiende.
Peringskiöld Heimskr. 1: 757.
Befarlig, adj. Som är att befara, frukta.
förekomma alle befarlige consequentier.
Stjernman Riksd. 2:1421 (1664).
Befejda, tr. Angripa, bekriga. [T. [-be-fehden.]-] {+be-
fehden.]+} wåre vndersåter aff Östre Bottnen,
som theres meningh och doom ther opå
(hert. Johans förräderi) vthgiffuit,. .. haffue
befruchtedt, atth the therföre skole bliffue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
