Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Belare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belare
— 67 —
Beligga
huad the haffue ther belangett. Gust. 1 reg.
8:279.
Belare, se Bedlare.
Beld, m. Bild. [Mnt. belde, belt.] min
egen siäl, ther tu har nådigst lemnat Tins
egens Gudoms beld. Spegel Öpp. par. 53.
i hans (Molochs) namn var giorder En stygg
ofantlig beld. Tillsl. par. 94. Chiram ...
artigt hafver gutit Margfallig belder, som
kring väggar hafva sutit. Sal. vish. 22.
Bel da, tr. Bilda. Ty som man krutet
vil afmäta, beelda, klistra, Så seer man at
thet seen i luften börjer gnistra. (Om
fyrverkeri.) Spegel Guds verk 67.
Beleda, tr. [Mnt. beleiden, T. beleiten.]
1. Leda, ledsaga. Herre wij sa migh tin
wägh, och beleedh migh på retta stijghen.
L. Petri Dav. ps. 27:11. Vthsendt titt liws
och tijn sanning, at the beledha migh. 43: 3.
The Tydske Legater beleddes till sin herberge
uthi staden. Stock. Mag. 3:78 (1561). — 2.
Förleda. Hvij låten i ett spökerij så beleda
Eer till så skamlig gärning? U. Hjärne
Vitt. 127. _
Belediga, tr. Förolämpa, förfördela. [T.
beleidigen.] Allmogen ... försäckrades att
intet skole hafva behof at söckia någon
krigz-rätt, där (i fall) den eene och andre af
mi-litien then beledigadhe. HSH 31: 365 (1662).
Belefnad, m. Beslut. Stendernes
gådt-finnande och belefnat. HSH 31:179 (1663).
Belefning, f. Godtfinnande, beslut,
konung frederiks villie och beleffning. Gust.
1 reg. 5:12. then skadha Söffuerin Norby
öffuer Recessens beleeffning giort haffuer.
5:129.
Belefva, tr. och intr. 1. Gifva sitt bifall
till, samtycka till, besluta. [Mnt. beleven;
T. belieben.] the godhemen flere aff
dan-marks raadth haffue samma Contracth
be-leffuadh. Gust. 1 reg. 3:126. haffuom ...
beleffuath (beramat) en wapensyn i huario
lagsagw om kringh menighe riichit xx:de
dagh iwla. 3: 252. then ordinantia som senest
beleffuat vart i västrås. 6:2. Mose
beleff-uadhe (fann för godt) at bliffua när them
mannenom. 2 Mos. 2:21. Tå beleffuadhe
Apostlanar och Presterna medh hela
För-samlingenne, at man vthwaldé någhra män
aff them och sende til Antiochiam. Ap.gern.
15:22. Ozias beleeffuat haffuer vpgiffua the
Assyrier stadhen. Judith 8:10. Therföre
beleeffuadhe the Romare, at Judanar skulle
frij wara. 1 Macc. 14:26. han (konungen)
haffuer alt thet beleffuat (beviljat) som
mö-ghelighit är. 2 Macc. 11:18. haffua
beleeffuat göra någhon vndsetning them fattighom.
Rom. 15:26. menigheten hadhe them (som
skulle blifva själasörjare) fram och
beleff-uade (godkände) them. O. Petri Sakr. 9 b.
— 2. Förnöja, betala, vara fortenckte at
forskicke ... flere peninger tiil att beleffue
szamma knecter med. Gust. 1 reg. 10:3.
— 8. Re fl. Samsas, komma öfverens (med),
göra till viljes, ställa sig väl med. tagen
ty ey swa strengelige thenna eller annen
ärende före ... Beleffuen eder heller med
them (bönderna) i förstene at the faa vilie
till eder. H. Brask (HSH 13:103).
Belefva, tr. Upplefva. Jag hoppas
be-lefua den dag at Trundhem skall komma i
E. K. Maj:ts händer. Stjernhjelm (HSH
3:125). håppass iagh den daghen at belefva,
huilken noghsambtt lehr kunna decouvrera
mitt hiertelagh. M. G. df.la Gardie (HSH
27:257). hoo veet om Gud ey vil Förkorta
här hans tijd, at han ey skall belefva Den
vedervärdigheet, som vij uti än sväfva.
Rosenfeldt Vitt. 226. kännom värdet af
vår sällsynta lycka, att hafva fått belefva
tvenne så hugnande tidpunkter. Adlerbeth
(SAH fr. 1796 2:197).
Belefvad, p. adj. Kropsens lijff är itt
beleeffuat hierta. L. Petri Sal. ord. 14:30.
(Bib. 1541: itt blijdt hierta.) Jfr Belefven.
Belefvan, f. Beslut. Effter riikisins
rådtz beleffuan. Gust. 1 reg. 9:39.
Belefven, p. adj. Beleffwen, wenligh,
humanus, mansuetus, placidus, benignus,
clemens, blandus, comis, mitis, lenis.
Helsingius.
Belefvenhet, f. Beleffwenheet,wenligheet.
Helsingius.
Belibba, tr. 1. Förgifta. (Jfr F ö r 1 i b b a.)
dieffuulen migh ... medh sijn glödande och
belibbade skott (pilar) dräper. L. Petri Om
nattv. F1 b. heluitis grundsoppor, som
dieffuulen såsom en förgifftigh Basilisk j Paradijs
oss belibbat hadhe. P. Erici 3:117 a. — 2.
Nedsöla, nedsmutsa. Han hade sigh aff
hugg och dödhligh såår Belibbat, och alt
orenat sin håår. R. Foss 125. Hunden ...
belibbade sängen mächta illa. Lindner 82.
Belickrad, p. adj. Begifven på
läckerhet, läckermunt. (Se Licker.) . Så svåra
äre vi därpå (på utländska saker) belickrade,
at om tvänne ting af lika vicht och godhet
upgåves, skulle dät utlänska namnet
vågskålen nedtynga. Hermelin A2a. dess
(vällustens) liuflighetz giller, hvarpå naturen
är så belickrad. Dens. C 7 a. the kostelige
sablar (sobelskinn), uppå hvilka theras
[Ryssarnes) grannar så svåra belickrade äro. P.
Brask Puf. 375.
Beligga, intr. och tr. [Mnt. beliggen;
T. beliegen.] 1. Ligga på. Duffuemannen
beligger äggen och födher ungarnar så väl
som modhren. T. Johannis K12 b. — 2.
Ligga, vara belägen, the götz som danske
och norske äga beliggiandis här i Suerige.
Gust. 1 reg. 5:107. the ther näst beliggende
Landzender. Thyselius Handl. 2:171(1542).
— 8. Ligga, qvarligga, wette wij icke
hwad råd thet är att wort folk bliffue ther
lengre beliggiandis hoss them j lägret. Gust.
1 reg. 10:226. Thet är icke fördömeligit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
