Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Benkalf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benkalf
— 71 —
Bepligtig
Benkalf, -kafle, m. Vad. [Isl. kålfi, vad.]
Sura, beenkalff. Var. rer. voc. B i a.
baak-nedhan knävecket äro beenkalfvarne.
Comenius Tung. 258. Beenkafla, sura. Ders.
index. Herren skal slå tigh medh een ond
böld på knään, och vppå beenkalffuana.
5 Mos. 28:85.
Benlägg, m. Lägg, benpipa. Hans
been-legger äro såsom iernstaffwrar. Job 40:13.
Benlösning, f. Varder man huggen eller
stungen i arm, lår eller annorstädes å kropp,
ther aftøugg eller benlösning ej sker. Lag
1734 M. B. 35:1.
Benning ? [Bändning]. (Vid fördelning
af byte, som vunnits i sjöslag) skal oss (K.
Maj:t) tiilhöre halfft skiip och godtz, beste
anker och benning. Gust. 1 reg. 10:129.
Benrad, f. Benrangel. the dödhe
menniskors benradh. Schroderus J. M. kr. 2.
then, som lustigt qvadh, Skulle liggia här
(i grafven) som benaradh. Wivallius 346.
Förekommer äfven hos Tegnér : kämpens
benrad i ättekullen. 1:110.
Benskena, f. Benharnesk, beväpnade
med stormhatt, skiöld, beenskeno och pantzer,
altsamman aff jern. Schroderus Liv. 36.
Benådning, f. Pension. Then så stor
. . . åhrlig benådning hafver, at hälften ther
af hinner til femhundrade daler. Lag 1734
R. B. 30: 6.
Benåla, se B en ala.
Benåsne, m. [Isl. beinasni, onager,
vrld-æsel. B. Hald. Luther: ein beinern esel;
Vulg.: asinus fortis.] Isaschar skal wara en
been åssne, och läghra sigh emellan
gren-sonar. 1 Mos. 49:14.
Benägenhet, f. Böjelse, hiertat... är
oreent och fult med onda lustar och
bene-ghenheet. L. Petri 2 Post. 177 b.
monga-handa benägenheter äro j menniskionnes
natwr. Falck 14 b.
Benägning, f. Benägenhet, tess gode
benägningh och gönstoghet. HSH 24: 22
(1512).
Benämna, tr. Bestämma, til noghen
be-nempd tidh och terminum. Gust. 1. reg.
4:101. Presternes åker, then togh han icke
in, ty thet war förskickat aff Pharao til
Presterna, at the äta skulle thet them benemdt
war. 1 Mos. 47:22.
Benöja, tr. Förnöja, godtgöra, betala.
[T. benägen.] han sigh med wåre
schatt-skyllige vndersåter... om samme äng förlijka
skall och them therföre benöije. RR 14Is
1546. — Refl. Nöja sig. tienstfolck ... skole
sigh effter tijdzsens och landsens lägenheet
medh en skälig löön benöija låta.
Stjernman Com. 1:75 (1546). när thet war aff nöden
kunde the och låte sigh benöie medh
barke-brödh. Svart Kr. 21. then sigh medh godh
och beståndigh skäl wil lata benöya. L. Petri
Dial. om nattv. I 3 a. — Part. Nöjd. Inte
benögd med dätt, at the hafva bracht dig i
liuset. Stjernhjelm Here. 481. Menniskian
är intet benögd med then vishet som Gud
henne tildelt hafver. Svedberg Dödst. 41.
Benöjande, n. Förnöjande, belåtenhet.
ställe riigzens varur så högt, och åther igen
the Lubeske varur i thet värde, at riigzens
undersåter theruthaff ett benöiende haffue
måtte och iw bliffue uthan schade.
Stjernman Com. 1:116 (1550).
Beobakta, tr. Iakttaga, ombesörja. [T.
beobachten.] een instruction för mig öfver
dee saaker iag i General Gouvernementet
hade at beobachta. HSH 31:328 (1662). iag
flottans och siöfolckets conservation mig
skulle låta högst vara anlaget att beobachta.
Ders. 358.
Beoroa, tr. Oroa, störa. [T. [-beunruhi-gen.]-] {+beunruhi-
gen.]+} i fall Dannemarck skulle
commer-cierne ... vidare beoroa. Lönbom Sv. arch.
2:255 (1660).
Beplanta, tr. Plantera. [T. bepflanzen.]
Med lorbär-trä beplanta Then fagre Mälars
strand. Stjernhjelm Fångne Cup. 5 intr.
Bepligta, tr. Förpligta. [T. bepflichten.]
alt löffte och eedher som beplicta til at späkia
kroppen. 4 Mos. 30:14 Refl. hon sigh
be-plictar til fasto. 30:5 (glossa). Wij haffue
widh förbannelse beplichtat oss sielffua, ingen
ting smaka, til tesS wij haffue dräpit Paulum.
Ap. gern. 23:14. wij haffue beplichtat oss
under Christi baneer. P.J. Gothus Kors.
C 7 a.
Bepligta, tr. [T. beipflichten.] 1. Biträda,
förena sig med. Wij oss ifrån hvar annan
icke skole afsöndra låta, och then hopen
beplichte, som någonthera af oss öfverfalla
ville. Stjernman Riksd. bih. 251 (1598). —
2. Hålla sig till, följa. Rijkzens Historicus
skall... referera in Annales hvadh som
åhr-ligen sig tilldrager inrijkes och emellan Oss
och våre grannar och dett fliteligen notera
uthur siälffue acterne, så att han inthet annat
än siälffue sanningen beplichtar. Civ. instr.
317 (1626). — Jfr Bipligta.
Bepligtare, m. Anhängare. [T. [-beipflich-ter.]-] {+beipflich-
ter.]+} hanss forrædeligha tiilhengiare och
be-plichtare. Gust. 1 reg. 2:161. bijplichtare.
Tegel Gust. 1 hist. 1:74.
Bepligtelse, f. Förpligtelse, hans ...
be-plictilse och swaaren eedh. Gust. 1 reg. 4:14.
aff hennes mun vthgåår een beplichtelse
öffuer hennes siäl. 4 Mos. 30: 7.
Hedhnin-ganar syndat, och emoot theras eedhs
beplichtelse giordt hadhe. 2 Macc. 15: 10.
moste han göra ther uppå stoor beplichtelse,
at han intet bijstånd skulle göra sina bröder.
L. Petri Kr. 81.
Bepligtig, adj. Pligtig. Thenne frijheet
är huar och en menniska beplictogh till ath
förswara. O. Petri Svar till P. Elice a 3 a.
Bepligtig, adj. Tillgifven, the vore then
Grekiske religionen beplichtige. Petrejus
Beskr. 2:24. — Jfr Bi pligtig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
