Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bofästa sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bofästa sig
— 1
13 —
Bokförare
Bofästa sig, refl. Bosätta sig. Odén
varit höfding för ett barbariskt folkslägte som
bofäst sig vid stränderna af sjön Meotis.
Leopold 1, företal till Odén. Våra urfäder,
bofäste under ett hårdt himmelsstrek, . . .
delade hela sin tid mellan åkerbruk och
boskapsskötsel, jagt och sjöresor. Murberg
(SAH 1786 2:9).
Bofäste, n. Bofasthet, stadigt hemvist.
både in- och utrijkes kiöp- och handelsmän
måge lockas att sökia dher (i Carlskrona)
sitt bofäste. Landt. instr. 290 (1679).
Boför, adj. Försedd med bo, med
bosättningssaker. hafver min sal. moder giordt
min systerdotter boför med fatebur, boskap
och bohag. Lön bom Uppl. 4: 84 (1581).
Bof öra, intr. Flytta sitt bo, flytta till
ett ställe och der bosätta sig. han motthe
frij och obehindrath booföre och flytthia j
fraa westerars och nidher tiil lincopungh.
Gust. 1 reg. 2:107. Bijen ... icke boföra
någhrastädz, med mindre han (visen) först
dragher utur bijstocken och ledhsagher them.
L. Paul. Gothus Mon. pac. 124. om
aff-tonen lychtade vij at booföra, och jagh medh
hustrun och barnen och huussfolcket
be-goffuo oss och tijt (till den nya bostaden).
Gyllenius 270. Thär kiöpte Hårek en gård
... och boförde dit. Peringskiöld
Heim-skr. 1:552. Åhr Christi 1316 boförde Hertig
Valdemar til Öland. Sylvius Er. 01. 279.
Bog, n. Bugt, böjning, krökning. [Mnt.
boge.] Plancus, then som tonna och flata
föter haffuer, och intit bogh haffuer vnder
fötrene. Var. rer. voc. C 2 a. Tortuosus,
full med bogh. Ders. G l b. Effter honom
bygde Benuj Henadad son tw stycke jfrå
Asaria hws in til boghet och alt in til hörnet.
Palal Vsaj son, emoot boghet och thet högha
tornet. Neh. 3:24,25. (öfv. 1878: Vinkeln.)
wij moste oss offta böya effter wäghen, och
slå kroken , j boghet. P. Erici 4:27 b.
Bogen, p. adj. [Isl. büinn.] en åker eller
jord kallas då bogen, enär den är redig,
nemligen myllar sig väl, är hvarken för torr
ejler för våt. Carleson 759. Så tin åker
tå han är bogen, och skär honom tå han är
mogen. Colerus 1:98.
Bogift, f. Hemgift.? the öffuer allo måtto
härligha ähregåffuor och boogiffter, medh
hvilka tu, himmelske ... brudhgumme Jesu
Christe, tijn hiertans aldrakäreste trooloffuade
brudh vil besmyckia. Phrygius Him. lif. 124.
Bogna, se B ugn a.
Bogne, m. Bugt, inböjning. Then trinde
figuren ... har ingen bogna. Comenius
Tung. 760.
Bogård, m. Kyrkogård. Bogård,
ma-ceries, ambitus templi. Helsingius.
Kyrc-kian medh sitt taak och tilhöriga huus och
boogård. Laurelius Kyrkord. 353. Jfr Ihre
Gloss. bodgård.
Bogårdsmur, m. Muhren kring om kyrc-
kiogården kallas Bogårdzmur der af, som
somlige mena, at kyrckiornas sampt
biskoparnes och canikernes tiende bodar voro
bygde uthi och uppå muhren. Dijkman 55.
(Betviflas af Ihre.)
Bohag, n. Hushåll, then (hustru) som
är ... skickelig til bohaghet. L. Petri 1
Post. N 7 a. till ett boohagh mycket
behöfves. Chronander Bel. G 2 b. the äre ...
så uptuchtade, at the kunna ståå itt bohagh
väl före. Phrygius Brudpred. C 5 b.
Bohaga, intr. Taga herberge. Villen i
till godo taga Denne natt och ther bohaga
Vidh min åsna i . mitt stall, Gierna jagh thet
unna skall. Kolmodinus Gen. B 2 b.
Bohagshus, n. Förrådshus. Hiskia...
wijste them fataburen ... och all sijn bohags
hws. Es. 39:2.
Bohagsman, m. Husfader, en som har
hushåll, bespöria sig med gamble
bohagz-män om thet man icke veet sielff. Brahe
Oecon. 48. FiskesiÖar allestädes finnas,
huilcka een bohagsmann ... föda kunde.
HSH 31: 441 (1638). när Gudh är icke then
öfverste huusherre eller bohagzman, så kan
thet intet gå väl til. A. Laurentii Hust.
307.
Bohagsqvinna, f. Husmoder, een
hustru ... then sigh wäl steller, och är een
godh boohags quinna. L. Petri 1 Post.
N 6 b.
Bohagsrede, m. och n. Bohagsting,
husgerådssaker, redskap, förbättra ...
vist-huus, fatebwr och annan bohagzrede. Brahe
Oecon. 53. hästskoor, spijck, jern och annat
bohagsrede. Ders. 100.
Bok, f. Book, pl. böker. Bib. 1541.
Bokare, m. Bokhammare. [Mnt. boker;
T. pocher.] then Swenske Bockere som
vpsatt är wijdt Sala kyrickie, skalt balte om
dygnen 90 halffwetunnor malm. RR l2/e 1547.
iernredzskap ... till then pockers behoff. RR
27/a 1545.
Bokfaren, adj. Boksynt, beläst. Jag
tackar det ärbara och hedervärde
bondeståndet, som härutinnan frivilligt förent sig med
de bokfarnare ståndens behag. Dalin Arg.
2, n. 52.
Bokfink, m. Bofink. Comenius Tung.
153. Bookfinkans gälla liud tykz som een
bielra klinga. Spegel Guds verk 205.
Bokfrode, f(?). Lärdom. (Se Fr o de.)
Stjernhjelm Or dl. till Here.
Bokfrödad, p. adj. Boksynt. bokfrödade
Lärde. Dalin Arg. 1, n. 9.
Bokförare, m. Bokhandlare (som
ursprungligen förde kring landet böcker i
kistor eller lådor; deraf benämningen
Boklåda). bookaförare wpslå sina införda böker
til att selia. Nova ord. eccl. 200. En
Bookförare skal man ordinarie hafva (vid Upsala
universitet), den som ähr af vår religion, och
förer oss nyttiga böcker tillhanda. Bergius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
