Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brudlag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brudlag
— 125 —
Brusig
Brudlag, n. Bröllop, biläger. [Mnt.
brutlacht.] i scriffue vm wort brudhlagh.
Gust. 1 reg. 7:5.
Brudman, m. Brudsven. [Isl. brüÖmadr.]
förtroppen är framkommen af hurtiga
brud-män, Dundrande med sin skott.
Stjernhjelm Bröl. 23.
Brudmessa, f. Messa, som sjöngs vid
brudvigsel. Brudepellet medh brudemessan
skal man bruka öfuer unga hustrur, som
träda i echtenskapet, men icke öfuer gambla
quinnor, som äre gångne utur barrtsbörden.
Laurelius Kyrkord. 242. them vil han göra
een skön och härligh Epithalamion eller
Brudhamessa. A. Laurentii Hust. 183.
Brudstol, m. Det otijdige löpande på
gaturna mädh brudhstolarna uthur kyrckian
och heem till brudehuuset. HSH 31:61
(1661).
Bruka, tr. 1. Behandla, handtera,
begagna sig af, använda, utöfva, the som
brukadhe harpor och pipor. 1 Mos. 4:21.
bruka wåra tienst såsom tigh teckes. Judith
3:6. Kära barn, bruka tijdhen. Syr. 4: 23.
hålla Gudz ord, och bruka kerleek. Micha
6: 8. The höghferdighe bruka håån och spott.
Syr. 28 (27:31). Ästu kallat j träldom, haff
ther ingen sorgh om, Doch kant tu frij warda,
-så bruka thet heller. 1 Cor. 7:21. iagh
bedher idher, at iagh icke skal nödhgas. ..
bruka then dierffheet, som man migh
tilleg-•ger. 2 Cor. 10:2. brwche sin ondsko på
eder. Gust. 1 reg. 4:123. then som slickt
förræderske stycke brwchade på honum.
Ders. — 2. Förrätta, han mötte göre sina
resze til gottland, att brwke ther sijt biscopps
-embete. Gust. 1 reg. 4: 327. — 3. Refl. a)
Använda sin kraft, förmåga, verksamhet.
.läter oss leffua wel, medhan wij kunne, och
bruka oss medhan wij vnge äre. Vish. 2: 6.
Hon brukar sigh på vil och lijn, och arbetar
gerna medh sina hender. Ord. 31:13. The
Romare brukade sigh vidh muren medh
.stormtorn. Schroderus Liv. 422.. b)
Sysselsätta sig, befatta sig. sex daghar j
we-.konne ... måtte man bruka sigh medh thet
timliga. L. Petri 2 Post. 256 b. Kon. Erich
brukade sig med rof i sion och stordt
öfver-vold. Kr. 122. c) Bete sig, bevisa sig.
Thetta bodhet befaler iagh tigh, ... at tu
-brukar tigh ther vthi som en godh
krijgs-;man. 1 Tim. 1:18. "
Bruklig, adj. Brukbar, användbar,
nyttig. han warder itt helghat faat til hedher,
Hwssherranom brukelighit. 2 Tim. 2:21.
han ... wårtt rike Swerige nyttig, tienlig och
brukelig wara och bliffua må. Thyselius
Handl. 2:179 (1542). vattnet begynte utflyta
•och deraf vägarna bruklige blifva. S.
Elofsson 218. Så lenge en är bruckligh, finner
han wel then honom brukar. L. Petri Sir.
bok 13:5. Predicoembetet är...
alsomnödh-:torfftigast och bruklighast. Kyrkord. 1 a.
han är en brukeligh karl. Hallenberg
Handl. 136 (1622).
Brukning, f. Bruk, begagnande. Thetta
skal wara Altarens brukning när man offrar,
at man legger ther brenneoffer vppå. Hes.
43: 18. en krukomakare . . . gör allahanda
käril til wår brukning. Vish. 15: 7. på then
samma daghen haffuer iagh vthfördt idhra
härar vthu Egyptj land, ther före skolen j
och alle idhre effterkommande hålla thenna
daghen j een ewigh brukning (firande). 2
Mos. 12:17. männenar haffua offuergiffuit
then naturligha quinnonnes brukning, och
haffua brunnet j sin lusta til hwar annan.
Rom. 1: 27. Wij skole leggia misbruket bort,
och beholla tinget vthi een rett Christeligh
brukning. L. Petri Kyrkord. 26 a.
Brukskarl, m. Bruksarbetare.
Hammarsmeder, smedsdrängar, kolare och dylike flere
brukskarlar. Stjernman Com. 5: 868 (1700).
Brulla, intr. Ryta. [T. br ullen] han
brullar såsom ett leyon. P. J. Gothus
Rel. art. 456.
Bruloxe, m. [T. brüllochs.] en bruloxe
eller tiwr. P. J. Gothus Calv. B 6 b.
Brum, n. Sorl, ljud. [T. brumm.] på
din graf et vackert rycktes brumm Erhåller
dig altfoort i lifsens land et rumm.
Columbus Vitt. 93.
Brumma, intr. Musikanter, brommer på
spelen! Stjernhjelm Bröl. 32.
Bruna, intr. Blifva brun. [T. bräunen.]
beenet. .. haffuer blänckt som en spegel,
brunat, blåånat, rodnat. P. J. Gothus Tål.
A 4 b.
Brunebock, m. Bruneget, f. Horbock,
horget. (Jfr Bråne.) I helvete, ther the
brunebockar och brunegetter för sin bronna
få med eld och svafvel i evig tid brinna.
Svedberg Sabb. helg. 541.
Brunne, se B rån e.
Brunst, f. 1. Brand, eldsvåda, uthi Rom
begyntes en brånst, och vordo alle the huss
emot elfven Tyberis... til aske förbrende.
Schroderus Liv. 545. — 2. Brand, hetta.
solens brunst. Kolmodin Qv. sp. 1:165.
— 3. Brand, brinnande begär. Paulus ...
medh största brunst törstade effter the
Chri-strognas bloodh. P. J. Gothus Catech.
T 4 b. Ringa voro då min gunst, Om hon där
medh (med hög börd och rikedom) kiöpas
kunde, Om migh något annat bunde Uthan
en rätt kärlekz brunst. Rosenhane Visor 31.
brunst til strijdh. Bålet om hela verldens
fröjd (1645) C 4 a. — 4. Begärelser, lidelser.
Ungdomens åhr uthi brunst rasa fort, som
en ijlande hvirfvel. Stjernhjelm Here. 491.
Brusande, pres. part. han ... var brusande,
röder (rödbrusig). Stjernhjelm Here. 41.
Bruse, m. Gumse. Lind Ord. Snöpa
brusar. Ders.
Brusig, adj. Brusande, brusig sjö. Dalin
Vitt. 5:244.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
