Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bäfvergäll ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäfvergäll
— 139 —
Bära
rätzla. P. J. Gothus Synd. sp. G la. een
gruffuelig bäfuenheet... vthi alla kropsens
inwertes och vthwertes lemmar. Ders. K 8 a.
Bäfvergäll, m. Biurens . . . bäbergääl.
Spegel Guds verk 236.
Bäfving, f. Bäfvan. [Mnt. bevinge.]
them war bäffuing och häpenheet på
kommen. Marc. 16:8. kenna sin stora brwt
... och ther medh komma til en ånger och
bäwinge widh sich sielff. O. Petri Men.
fall K 7 a.
Bägga, f. Tacka, fårhona. een bägga
är drächtig uti fem månader. Colerus 1:
358. Om beggan, som lambat hafver, vil
icke kännas vid sitt lamb. 2:128. Bägga,
bägsa. Lind Ord.
Bäla, intr. Bräka. Här haar han (målaren)
sat it lam, som synes villia bäla. Spegel
Guds verk 269.
Bälg, m. Buk. [Isl. belgr.] plösa (fylla)
sin bälg. Moræus 390.
Bälgpipa, f. Säckepijpa eller Bälghpijpa.
Helsingius.
Bälgpipare, m. Säckpipeblåsare.
Ven-tricularius, belgpipare. Var. rer. voc. 0 4 a.
Bält, n. Skällande. [T. gebell.] hunda
bäll.^ Messenius Signill 5.
Bältare, m. Gördelmakare, sadelmakare.
Bältare, zonarius, cingularius. Helsingius.
olaff beltthare ... motthe frij och obehindret
medt hans ærbetis werck, riidtygh och annen
deel -som han giort haffuer, giffua sigh nidh
wtij smaalandt ath forytthra thet. Gust. 1
reg. 3:281. the szom kunde smijde och
förtinne thet tunne bläck, szom Bältere bruke
pläge. RR c/e 1544. (I mandat om köphandeln
1546 upptagas Sadelmakare och Bältare
såsom särskilde handtverkare.)
Bälterör, n. Pistol. Kallades äfven
Sadel rör. Adlersparre Afh. 221.
Bältesknif, m. Ett slags dart. Röding
156.
Bända, tr. Spänna, böja. [Isl. benda.]
en man bende sin bogha hårdt, och skiöt.
1 Kon. 22:34. Bendt boghan medh tinne
hand. 2 Kon. 13:16. Jagh vill min boga
kraftigt bända. Tisbe 18. Dijns ögons strålar
... Ha bänt mitt sinne Under tiänstbarheets
ook. Stjernhjelm Fångne Cup. 5 intr.
Bände, n. Hylla. (Se Rietz bänna,
bänne 2.) Ehvart jag mig omkring uti mitt
visthus vände, Satt hunger här på krok, ther
armod låg på bände. Kolmodin Qy. sp.
1:495.
Bänk, m. Sittbänk. Gud forlate thet
them aff wort clerckerij som all then owilie
bruggit haffue med theris nye ewangelium
som Luther haffuer dragit unden benken.
H. Brask (HSH 16:125). (barnen) gå vth
med benken (kunna ej gå för sig sjelfva),
och sugha än nw aff spönan. O. Petri 1
Post. 134 b. een ting, then han serdeles
elskar, låter han icke wräkas j wrå, eller
vnder bencken. L. Petri 1 Post. Tia.
Skrymtachtige Scribenter sticka under
bänc-ken, öffverhölia och nedergraffva- laster och
allehanda misshandel. Phrygius Agon 43.
til hofva är list, bedrägerij, falskheet och
fuch-svantsande så gäfft och gängse, at then som
icke väl höflat är, moste liggia baak om
bänken, och blifva uthhvislat. Schroderus
Hoflef. 145. — Bänk i tingssalen. (Se
Schlyter Ord. Ëingbenk.) bediom vi eder at)
ville settie vp vj (6) aff edre swäne och vj
aff vore med eder pa benken at ranzsaka
thet ärende. H. Brask (HSH 17:71).
Bänk, m. Bank, penningbank. en benck
i hvar stadh eller åth minste i de förnembste
måtte anrättas ... hvarest den torfftige på en
säker pant och för ett redeligit interesse
kunde få up så månge penninger, han
någorlunda kunde tient vara i sin handell medh.
Stjernman Com. 1:715(1619). Länebänck.
2:800 (1656). Vexelbänck. 2:807. man
an-steller j Stokholm en bänk aff lähningar.
A. Oxenstjerna (HSH 37:184).
Bänk, m. Bank, sandbank. Man seer
ved hafsstranderna, när stora stormer äro,
hvad för höga bänkiar och backar de kasta
op aff idelig sten och sand. Rudbeck Att.
1:35. kastade vatnet en sandbänk up. Ders.
Bänka sig, refl. Sätta sig (på bänk).
Lind Ord.
Bänkarmborst, n. [T. bankarmbrust.]
Balista, benkarmborst, boghe som kunde
skiutas stenar oc stoor skot med. Var. rer.
voc. ^ L1 b.
Bänkdyna, f. Dyna, hvarmed i
förnämligare hus sittbänk betäcktes, bænkiadynor.
Gust. 1 reg. 4:37.
Bänkehund, m. Knähund.
Bencke-hundar eller keffvarne. Colerus 2:156.
Bänketing, n. Olagligt, icke offentligt
ting. när någre halssaaker eller andre
vich-tige saaker för handen ähre, tå låte the them
ee som offtast uthi the bänckieting för
gåfvor, mutor och theris egin fördeel skull
uthan Iagh, dom eller rätt öfvertalede,
för-lijkte och förtvstadhe blifva. Stjernman
Riksd. 1:145 (1540). Schall här med
för-budit ware the Bencke tingh, som här till
äre förmyckit brukede, och schole inge saker
försones, för än the lagligen på häredz tingh
äre förhörde vordne. Landt. instr. 7 (1563).
Bänkhård, adj. Eg. Som sitter qvar på
bänken, icke reser sig upp för någon;
förnäm, högdragen, stolt, the sittia
benck-hårde och styldtade medh werldzliga macht
och bijfal. A. Andreæ Försp. till L. Petri
Kyrkost. A 8 b.
Bära, intr. Bäras, dep. the gingo tijt
som wädhret baar. Hes. 1:12. wäderet war
sönnan och liudet aff klockone bar alt vp
ått Socknene. Svart Kr. 15. Denna här
beskrifna storm ... bar gerad åt Skottlands
klippor. J. Wallenberg 138. — B. på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
