Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fyllelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyllelse
— 242 —
Fyrgelt
aff theras offuerflödhigha drick och fyllo.
L. Petri Dial. om mess. 71 a. — 3. Fylle.
Haffuer iagh seedt... på månan tå han j
fyllo gick? Job 31:26.
Fyllelse, f. Tijn fyllelse {neutr. pl.) och
tårar skalt tu icke fördröya. 2 Mos. 22: 29.
(Glossa: Fyllelse merker allahanda harda
fruct, såsom är korn, äple, päron, ther man
gör maat vthaff. — Luther: fülle. Öfv. 1878:
med förstlingen af din loge och förstlingen
af din vinpress må du icke dröja.)
fylleisens wädhur. 2 Mos. 29:22. (Öfv. 1878:
invigningsvädur.)
Fyllest, f. 1. Fyllning, man haller sich
jfrå kööt och smör etc. och slåår sich full
med allahanda fisk, så at croppen fåår sin
fyllist så wel om fastedagar som andro
dagar. O. Petri Svar till P. Elice h 4 a. —
2. Full godtgörelse, ersättning, honom
skulle skee fyllest för hans skade och orett.
HSH 2:6 (1522). the haffua redeliigh
fyl-liisth för theris ærbede och kostnath. Gust.
1 reg. 1:210. Vijken är j våra händer, then
vij nödogt åfflatom för än vij oss foruite om
fyllest. 5: 91. — 3. Något som är
tillfyllestgörande, tillfredsställande. Och aname wij
nooch for fwllisth then wrsecth j giöre.
Gust. 1 reg. 2:12. — 4. Med adverbial
användning: till fyllest. (Jfr bet. 2.) sakenne
är noogh fyllest giordt. Försp. till G. Test.
monge hadhe burit falskt witnesbyrd emoot
honom, Doch giorde theras witnesbyrd icke
fyllest. Marc. 14:56. När Laghen wore
le-kamligh, tå skeedde henne fyllest medh
gerningar, Men effter hon är andeligh, gör
henne ingen fyllest. Försp. till Rom. troogne
Predicare moste hunger och nödh lijdha,
Falske lärare moste allstädhes fyllest haffua.
Försp. till Mal. Så wille tå Pilatus göra
folckena fyllest (till viljes), och gaf! them
Barrabam löös. Marc. 15:15. han haffuer
med sin hårda döödh och pino giordt fyllest
for alla theras synder som troo påå honom.
O. Petri Svar till P. Gallé K 3 a. han
haffuer giordt fullest för wåra synder. Sakr.
B 3 b. Then första (syndabot) är then, ther
fyllest görs for thet som brutit är, så at
gudhi skeer fyllest for thet honom är brutit
emoot. 2 Post. 63 a. thenne vår
alffuar-lighe vilie må skee fyllest. Stjernman
Com. 1:295 (1580). aldrig blef hon fyllest
grann. Dalin Vitt. II. 6:159. Välsignadt
himlavärk och aldrig fylles firadt. Ders. I.
2:137.
Fyllestgöra, tr. Tillfyllestgöra. at
fyllest-göra både min kärlek och plicht emot tig.
Hermelin A 7 a.
Fyllestgörelse, f. Tillfyllestgörelse.
Christi förtiänst och fyllestgörelse. P. J. Gothus
Rel. art. 307. Synderna icke varda oss til—
räknada ... för Christi fyllestgörelse skul.
Ders. 336.
Fyllhynda, f. Hända sigh ochså kan,
at tu en fyllhynda finner (till hustru). Cup.
och Ven. kärlekskrig C 6 b.
Fyll hål k, m. En slijk fyllehålck
Förträter (förtretar) godt folck. Husspegel A 5 a.
Fyr, m. Eld. [Mnt. vur, T. feuer.] hans
lycka war så godh, thet the ther vppe wore
i tornedt offuan porten, hade ingen eelden.
Ty han hörde dem ropa monge gongor fyhr.
Svart Kr. 38. sielen skal lijdha heluetis
fyr. Psalmb. 1572 (Wijsa om dryck. A 3 b),
thenne store kung marscherar, Och framför
honom eld och fyr. Beijer 364.
Fyra, tr. och intr. [T. feuern.] 1. Tända.
Elden är fyrat i bröstet, och. lågan i hiärtat
uthbrister. Leyonstedt 37. — 2. Gifva eld>
skjuta, fyra med moskett. Eurelius Vitt.
39. man med mörsare ej then tid viste fyra.
Spegel Guds verk 154.
Fyrabett, n. För... vagnen vore uti
fyrebett spänte fyra hiortar. Schroderus J. M.
kr. 184.
Fyrafötter, -föttig, adj. Fyrfotüd.
fyra-fött diwr. Ap. gern. 11:6. reknas ibland
fyrafötta foghla. 3 Mos. 11:2i (glossa). all
annor fyraföttig diwr. P. J. Gothus Synd.
sp. B 2 b.
Fyra(e)skuten, se Fyrskuten.
Fyraslindad, adj. Fyrkantig, en
fyre-slindhat steen ligger alltijdh påå enthera
sijdhen, man welthe honum huart man wil.
L. Pet. Gothus 103 b. — Se under S1 i n d i g.
Fyrboll, m. En med fyrverk (tändsats}
fyld säck af lärft, omlindad med "binde■
tråssar", m. m. och. öfverstruken med beck.
Äfven kallad Fyrkula. Adlersparre Afh. 247.
Fyrbussa, adv. Gå f., auf allen vieren
kriechen, auf Händen und Füssen gehen.
Han kräkte fyrbussa. Lind Ord.
Fyrbytare, -bötare, m. Eldare, en som
gör upp eld i spisen eller kakelugnen.
[Mnt. vurboter, T. feuerböter.] (Se
Rydqvist SSL 6: 68). Min kock skal hafva lärt
sin konst i Epicuri kiök, och min fyrbytare
tient ut sina lärår hos Paracelsus eller
någon annan chymist. C. Gyllenborg Villhj\
61. Papisterne äre skärsseldens fyrbötare.
Laurelius Påf.anat. 520.
Fyreggare, m. Ett slags värja. (Jfr
Kalkar Fircegger.) hadhe Mons Perssonn
taget vtth enn fyrägger, som han hadhe
hooss sigh, och höltt honom för sigh...
i thett samme ähr Esbiörnn kommenn ...
hwilkenn dhå skall siälff haffwe lupedtt in
vpå wärienn. Hist. Handl. 13. 1:209 (1565).
Fy rf o ta, adj. Jagh laska them til, badh
them veeta huth, Fyrefoota (på fyra fötter,
hufvudstupa) kommo the aff värkstaden uth.
S. Brasck Ap. gern. L l b.
Fyrförste, m. Tetrark. Herodes
fyrförsten i Galilea. P. J. Gothus Likpred.
öfver Chytr. A 5 a.
Fyrgelt, n. Härdpenningar. [T. [-feuer-geld.]-] {+feuer-
geld.]+} När de ... låte Myntet stå stilla, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
