Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fyrglas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyrglas
— 243 —
Fyrverk
skole de vara plichtige månadtligen at gifva
myntefolcket fyregelt, nembligen en half
daler på mannen. Stjernman Com. 1:925.
Fyrglas, n. Solglas, solenes strijmor
up-tända veden genom brännande glas, fyrglaas.
Comenius Orb. piet. 163.
Fy rig, adj. Liflig, kry. [T. feurig.] Lind
Ord. 448. Rietz.
Fyrik, m. Fyrk. [T. vierichen.] skal han
slaa oss fyreckar, som nw geller styckith vj
pæningha. Gust. 1 reg. 1:206. Fyrick eller
fjerde del af en öre. Schroderus Uss.
D 4 b. så bleff och aldrig ingen hundrade
markers herre, som icke kunde fyrick eller
penning äga. Brahe Oecon. 62. det torde
dhe fuller giöra, Och icke böta een fyrich
derföre. Beronius E3a.
Fyrkant, adj. Fyrkantig. [Mnt. verkant.]
the torn ther görs kryngom stadhen wele
wy at the göres fyrekanth och ecke rwndhe.
Gust. 1 reg. 3:186. tu skalt göra itt altare
... fem alna longt och breedt, så at thet
warder rett fyrakant. 2 Mos. 27:1. plananar,
hwilke fyrkant woro. 1 Kon. 7:31. dören
j Templet war fyrkant. Hes. 41:21. stadhen
ligger fyrkant, och hans lengd är så stoor
som breedden. Upp. 21:16. fiendener sloge
sigh ther i fyrekant ården (ordning). Svart
Kr. 167. Så hafve Vij lätet thet (myntet) slå
både ... rundt och fyrekant. Stjernman
Com. 1:377 (1591). på slåttet uthi dhen
fyr-kante sahlen. Bidrag 1: 82 (1636). fyrekante
stenar. Schroderus Kegel. 516. —
Skämtvis: Den som har något förstånd, icke är
alt för fyrkant i skallen. Leyonstedt 31.
Fyrkanteri, n. Skämt, tokeri. —
Malena: ditt nattyg ... sitter litet snedt.
Kan-skie det betyder, at du i dag får se något
kiärt. In ge b or: Altid kommer du fram
med sådane små fyrkanterier. Modée Fru
Rangsjuk tö. Firkanteri, Narrenpossen. Lind
Ord. Jfr Fi kan ter i.
Fyrkrans, m. Se under Fyr ver k 1.
de (belägrade) sparde icke med fyrkrantzar,
hetan välling och annat mer .. . undfånga de
Svenske. Tegel Er. 14 hist. 204.
Fyrkula, f. 1. Se Fyrboll. När een
fyrkula skal i vatnet plumpa neder, Tå
sprutar, sprettar hon och fradgan vidt utbreder,
Hon gnistrar, röker, frääs, hon sloknar och
sig tenner, Omskönt thes skyylte eeld in
under bölljan renner. Spegel Guds verk
286. — 2. Eldkula, fallande fyrkulor af
hög-den, de der sedan en stor smell i luften
gifva. U. Hjärne Änl. 119.
Fyrlod, n (?). Ett slags kläde? 1 alen
fyrlodh. Stjernman Com. 2:233 (1639).
Fyr-lodh eller saltvälck. 2: 457 (1646). grofva
vah-rur, såsom grofft kläde, piuk, fyrlodh, frijss
och Lybesch grått. HSH 30:184 (1658).
Fyrlås, n. Ett slags bösslås, äfven
kalladt Sintlås; var alldeles det samma som
Hjul lås. Adlersparre Afh. 221,222.
Fyrpil, m. Med fyrpilar sköts eld i hus
och fästningar, men bågen borde då spännas
slappt, på det elden genom pilens häftiga
fart ej måtte slockna, till hvilken ända man
också brukade göra honom tyngre; då han
kallades lodpil. Röding 158. Brukade och
the Swenske någen fyhrpijll och skutthe
in på takedt. Svart Kr. 33.
Fyrpilstycke, n. Mindre kanon af 1*/»
till 2 skeppunds vigt, som förnämligast
brukades till att kasta fyrpilar, men äfven
begagnades på fästningar för att med
hagelskott afhålla de stormande.
Adlersparre Afh. 237, 238, 262.
Fyrskuten, adj. Undersätsig. kort och
fyreskutin til växt. Petrejus Ber. B 4 a.
fyrskutin. Beskr. 2: 126. Han {tjuren) skal
hafva ett bredt skuldrobladh, tiocka been,
fyraskutit lijff, starckt hufvud och een bredh
stierna. Colerus 2:6. Goda gårdvachtare
(hundar) skola vara fyrskutna, ej långa eller
stackotta. 2:156.
Fyrspets, m. Se under Fyr ver k 1.
Fyrsten, m. Flinta. [T. feuerstein.]
Comenius Orb. piet. 12. Fyrsten kallas
äfven i allmänhet svafvelkisen, emedan den
fordom nyttjades till gevär, i stället för flinta,
att gifva eld mot stål. Rinman. Jfr under
Sintlås.
Fyrtråd, m. Ett slags kläde. 1 alen
fyrtrådh. Stjernman Com. 2:233 (1639).
Fyrtyg, n. Elddon. [T. feuerzeug.] Mitt
fyrtyg tar jag opp: nu skall en pipa smaka.
Bellman 1:216.
Fyrverk, n. [T. feuerwerk.] 1.
Antänd-ningsredskap, brandpjes. handle med
bysse-skytterne... at the tilrede giöre mötte
no-gedt fyrwärcke ... bode aff svaffuel, beeck
och kådhe, som är gode fyrspetser,
fyr-krantzer och anned sodanth. Fin. handl.
2:246 (1547). begyntes först skiutas med
fyrvärk in uppå staden. Tegel Er. 14 hist
136. en hop fyrvärk .. . skulle kastas in på
byn. Ders. ankom hertigh Carl med arclyet,
och straxt skiöts en hoop fyrvärck in uthi
staden. Girs Er. 14 kr. 70. någre hus
blefve af inkastadt fyrverck itende. HSH
33:59 (1634). Till fyrverket räknades icke
blott de ihåliga loden, utan äfven alla de
kastkroppar, hvarmed man åsyftade att
antända fiendens fästningsverk,
belägringsarbeten, förråder m. m. Hamilton 275. —
2. Fyrverkeri, dhenna afftonen gick
fyrverket an, och mångha hundrade raketer
utkastades. HSH 22:227 (1650). Jag såg af
fyyrverk eld i många former sprutas.
Spegel Guds verk 86. fyrvärcket började vijsa
sig utur en hop dertill beredde båtar.
Tusende tals racqvetter fylde skyn, och
föllo sedan som ett regn tillbakars i vattnet.
C. Gyllenborg Villhj. 21. — 3. Elddon.
Gubbar! vi röka, Stoppa vårt knaster, och
fyrverket tar. Bellman 5:157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
