Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förarglig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förarglig
— 253 —
Förberga
23: 83. Om titt ögha wore tigh til förargelse,
rijff thet vth. Marc. 9: 47. the haffua tient
them för theras affgudhom, och giffuit Israels
hwse itt förarghelse. Hes. 44:12. Thet är
omögelighit, at icke skulle komma
förarghelse. Men wee honom, genom hwilken
the komma. Luc. 17:1.
Förarglig, adj. Som väcker anstöt, the
kyrkiotienare, som aff skröpligheet wara
kunna någhot förargelige. Falck 123 b.
af-sättia dhem (de prester) som odugse och
förargelige äre. Stjernman Riksd. 1:418
(1594).
Förargning, f. Försämring. Heller see
rykesens formeryngh och forökylsze en tess
forargnyngh. Gust. 1 reg. 3:188.
Förarma, tr. Utarma, then mene man
... haffuer rijktat them (munkarne) och
för-armat sich sielff. O. Petri Svar till P.
Eliæ b 1 a. then menige man förarmades
mett monga beskatningar och gierder. Kr.
165. The rike skola förarmas. L. Petri
Dav. ps. 34:11. tänkte uppå, huru hoon
medh list måtte förarma och uthblotta
Konungens Kammar. Kr. 21.
Forbada, intr. Få ett "bad", en svår
medfart, knäck. (Jfr Bada.) Lär ock din
församling tro Om helfvetis förborg och
gillebro, Där de (församlingsboerna) om
ens skulle öfvergånga Barfötter uppå de
jern-tänger många, Med mindre de låta dig ett
par skor få Och penningar i dem så många
som där kunde gå; Då skall deras fötter
alsintet skada, Ehuru taskan
(penningpungen) måste förbada. Raimundius 103. en
fattig moste för en ringa brott skull
fcre-badha. Schroderus Hels. beg. skattk. 109.
Förballa sig, refl. [Mnt. sik vorballen;
T. sich verbällen, verböllen.] Een häst kan
varda förballat på een eller fleere fötter,
synnerligen när han länge hafver stådt och
är intet rijden vorden och man honom
ha-steligen rijder antingen om vintertijd på ijs,
eller om sommartijd uti hårdan, tårran väg,
ther aff han förhallar eller förstöter sig i
fötterna. Colerus 2:871.
Förbanna sig, refl. Sammansvärja sig.
Fyretiye meen (män) hadhe förbannat sigh,
ath the icke skulle ätha eller dricka, för
än the hadhe dräpet Paulum. L. Pet.
Gothus 84 a.
Förbarman, f. Förbarmande, han kan
för sijn grundlösa kärleek och förbarman
skuld, som han haffuer til oss arma
syndare, icke låta oss förderffuas. A. Simonis
L 7 b.
Förbarmlig, adj. Erbarmlig, jemmerlig,
eländig, thet är förbarmeligit, at
otacksam-heeten ... så stoor är. P. Erici 6: 7 b. Tå
vardt hasteliga ett förbarmeligit roop. P. J.
Gothus Poll. T 2 a. förbarmelighe
klaghe-måål. L. Laurentii Pred. 3. Jag som nu
Jkong och uthan lijke var, Är straxt een
träl, een så förbarmlig fånge, Att iag uthi
-min uselheet ey månge Min lijke har.
Rudeen 185.
Förbarmliga, Förbarmligt, adv. Hvad
blifver af vår siäl, den Gud oss sielfver
har inbläst? Ach! den ädele siäl, den vij
så förbarmliga störta. Stjernhjelm Here.
377. Hvad brachte honom til at så
förbarmligt sörja? Kolmodin Qv. sp. 1:593.
Förbeckad, p. adj. Förpickad,
pickhä-gad. [T. verpicht, erpicht]. vij äre på däd
oss godt tyckes så förbeckade, at vij alt
annat intet achte. Columbus Poet. skr.,
0 3 a.
Förbedja, tr. 1. Bedja om tillgift,
ursäkt. Ther ståå twå, Then erie som skadha
gör och skal forbidhia then andra, Then
andre som skadha haffuer fått, och hän skal
förlåtat. O. Petri 1 Post. 139 a. Tå wordo
the (rådsherrarne) förfäradhe, hörandes at
the (fängslade) woro Romerske, och komo
tijt, och förbådho them. Ap. gern. 16:39.—
2. Bortbedja, bortsvärja. [Jfr Isl. fyrirbön.]
både kors och sacramente moste aff thessa
smäliga munnar och eedbukar läta sigh ther
til misbruka, at theres näste skal ther
igenom til heluetes affgrund förbannat och
för-bidhin warda. L. Petri 2 Post. 219 b. Refl.
han (Petrus) förbädh och förbannade sigh
om han någon tijdh hade kendt then
mannen (Jesus). Chr. pina T 6 a. the sigh thora
förbidia och förbanna, om the icke haffua
rett vppåstå. Ders. f 5 b. hon ... sig
högeligen förbadh (förbannade sig på), at alt
hvadh denne konan uthspridt haffver är idell
dickt och osanning. Rääf Ydre 3:180 (1634).
Förbehålla, tr. Bibehålla. Them j
synderna förläten them äre the forlatna, och
them j them forbeholden them ära the
for-beholna. O. Petri 1 Post. 34 a.
Förbeläte, n. Förebild. Dauid är här
... Christi och hans församblings figur och
förbelete. L. Petri Dav. ps. 59.
Förbena, tr. Inlägga med ben. [T. [-ver-beinen.]-] {+ver-
beinen.]+} sinterör med passelig förbent stock
— snapperör passelig förbent. Adlersparre
Afh. 229. förbeent korttbyssa. RR c/i 1607.
Förberg, n. Udde. [T. vorberg, [-vor-gebirge.]-] {+vor-
gebirge.]+} Thet förberghet eller näset
Myon-nesus. Schroderus Liv. 606.
Förberga, tr. Förborga, dölja. [T. [-ver-bergen.]-] {+ver-
bergen.]+} hatet förberges intet gerna.
Adlersparre Hist. saml. 2: 358. Narcisser växa
ther i rätt naturlig färga, Och lilljor villja
ej sin liufste lucht förberga. Spegel Guds
verk 117. j förbärgen orsaken til eder vrede.
Österling 3: 253. — Refl. Jagh måste... migh
göma och förbärga. Petrejus Beskr. 2:83.
the förbärgadhe sigh uthi the diupe daaler.
Schroderus Liv. 664. Medevi) vatnet kan
undertijden förbärga sig, utan at besvära
naturen det ringaste, i några dagar. U.
Hjärne Vatt. 48. en stor last och arghet sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
