Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förakta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förakta
— 252 —
Förargelse
star (han) någhot på honom medh föracht,
så at han döör. 4 Mos. 35: 20. när en på
föracht går til och förkrencker Herrans
ordning. L. Petri Dial. om nattv. D 8 b. vthaff
fåwetzko och icke på föracht synda. 3 Post.
101 b. the wrengde hans ord på föracht.
Chr. pina n 4 a. han syndade tå icke aff
skröpligheet, vthan aff föracht och retta
ondzsko. Falck 138 b.
Förakta, intr. Hafva för afsigt. Nw
tage i te saker . .. ganska obestondelige,
for-actandes bedrifwe eder saker mæt fortz.
Gust. 1 reg. 1:160.
Föraktelse, f. Förakt, iagh är ...
menniskors gabberij och folcks förachtelse. Ps.
22:7. haffue wij icke lenger kunnet see på
Konungens förachtelse. Esra 4:14. När tu
haffuer fulkompnat tijn förachtelse, så skal
man förachta tigh igen. Es. 33:1. the sågho,
at Templet j förachtelse komma skulle.
2 Macc. 3: 18.
Föraktlig, adj. Föraktad, ringaktad.
Christus är nw så föractelig worden, at
man wel törss försweria, bespotta och
begabba honom. O. Petri Ed. B3 b. Andre
Konungar haffua j werldenne stoor
herlig-heet, ther emoot är thenne Konungen (Jesus)
arm och förachteligh. L. Petri 1 Post.
A 5 a. Äre hennes barn j äro, thet weet
hon icke, eller om the äre förachtelighe.
Job 14:21. han skal... förachteligha göra
alla the herligha j landena. Es. 23:9. iagh
haffuer förnedhrat tigh ibland Hedhninganar
och förachtelighan giordt jbland
menniskio-nar. Jer. 49:15. äro genom enigheet små
och förachtlige städer tijda emot stora
ko-nungamachter vordne försvarade. Gust.
Adolf Skr. 150.
Föraktning, f. Bätre är een fögho
klook-heet medh Gudz fruchtan, än een stoor
klook-heet medh Gudz förachtning. Syr. 19:21.
tinne modhers föractning är tijn eghen skam.
Syr. bok 1536 3:13.
Förandra, tr. Förändra. [Mnt. [-vorande-ren.]-] {+vorande-
ren.]+} Herren ... förandradhe icke sijn
vth-loffuat werck. Syr. 47:24. så moste wij
vnderstundom effter sakennes legligheet
förandra thet wij tilförenna budhit haffue. St.
af Esther 4: 9. Et gammalt bruk står ei så
lätlig at förandra. S. E. Brenner Dikter
1: 74. des skapnad sig förandrar. Creutz 23.
Föran låta sig, refl. Foga sig, taga. sig
ut. Huru väl hade icke altsammans sig i
början föranlåtit? Malmborg 525.
Förantvarda, tr. Öfverantvarda. [Mnt.
vorantworden.] oplåte och j hender
förant-worda thenna hans nadis högmectighetz tro
tiænere . .. förbenempda slotzloffwen. Gust.
1 reg. 3:427. the ingen annan skulla
for-anthwarda then sacköra vthan oss
personligan. 4:125.
Förarbeta, intr. [Mnt. vorarbeiden.] 1.
Arbeta på, söka åstadkomma, j beclaghe
ath noghor ther om forærbetha schulle ath
then ene landzendhen j riichit schulle
syn-dhra siigh fraa then andhre. Gust. 1 reg.
2:57. han wil forærbetha medh the andre
godemen ... ath the schola tale medh theres
bönder huar j szin stedh, ath the schola ...
giöre the dagxwerckie. 3: 88. alle beflijtadhe
sich och förarbetadhe ther om, at the skulle
göra konungen och hans brödher til wener
i gen O. Petri Kr. 88. — 2. Refl. Arbeta
ut sig, öfv er anstränga sig. wij haffue ...
förarbeten och beswägt oss. Gust. 1 reg.
12: 262.
Förare, m. 1. Anförare. Tapper förare
giör godh fölliare. Grubb 794. — 2.
Böneman. Förare, Taloman, paranymphus,
pro-nubus. Var. rer. voc. C 5 a. Helsingius.
Brudgummen har sin taleman (förare).
Comenius Tung. 591.
Förarga, tr. och intr. [Mnt. vorargen.]
1. Försämra, förvärra. Salbergx gruffue är
mykit förargatt. Gust. 1 reg. 7: 3J. jw lenger
thet leedh, jw meera forarghades
munka-leffuerne. O. Petri Klöst. A 3 b. — Refl.
forhopendis ath al deel schal siig her epther
forbetthra och icke forarga. Gust. 1 reg.
1:272. Werlden är nw så argh worden,...
at hon icke skal nw mera kunna forargha
sich och blijffwa werre än hon nw är.
O. Petri 2 Post. 5 b. plåghan meer och
meer förargade sigh. L. Petri 2 Post. 312 a.
— 2. Gifva anstöt, väcka förargelse,
förleda till ondt. Scrifften kallar thet
forargha, när en något antingen gör eller talar,
ther aff en annan stöter sigh på och warder
werre. L. Petri 3 Post. 128 d. hwilken som
itt barn förarghar, thet är, med ord eller
exempel lärer och styrcker til thet ondt är.
Ders. 129 a. hwilken som förarghar en aff
thessa små. Matth. 18: 6. om en Prester...
syndar, så at han förarghar folcket (glossa:
Thet är at han med läro eller leffwerne
råkar giffua orsack til synd.) 3 Mos. 4:3. —
3. Angripa, göra fiendtligt anfall. (Jfr
Arga.) förarge her Sten Stwre oc alle
the hans medhielpere äre. Finl. 137 (1502).
offweryæ (afvärja) thet landz och slotz
for-derff, om kongen ville ther nogit forarge.
HSH 20:158 (1507). ider erchiebiscop ær
med then samma hopen som rikit förargar.
Gust. 1 reg. 1: 37. Söffuerin norby ...
haffuer begynnath forargha in paa oss och warth
riiche. 3:13. slog han up sit lägre på
Norremalm ... och begynte till att förarga på
staden. L. Petri Kr. 135. — Refl. Förgripa
sig. Tilstadde han icke at noghor i hans
heer skulle i nogon motto forargha sich in
vppå böndrena. O. Petri Kr. 177. vart ock
strax påbudit at ingen skulle sig förarga på
någhon Borgare. L. Petri Kr. 115.
Förargelse, f. och n. Anledning,
förförelse till synd. om tu tienar thera
Gu-dhar, kommer thet tigh til förargelse. 2 Mos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
