Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förfordrare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förfordrare
— 266 —
Förfångliga
och häst för penningar förfordra de
vägfa-rande. Stjernman Com. 1:754 (1619).
for-fordra gærdena til elffzborgh. Gust. 1 reg.
4: 95. han ... til Christi saligha Rike genom
Dopet förfordrat och inholpen warda skal.
L. Petri Exorc. A 7 a. förfordra tigh til
högh ära och myndigheet. Schroderus
Kysk. speg. A 3 b. blifva förfordrad till en
tjenst. Uss. G 4 a.
Förfordrare, m. Befordrare.
Pelegri-mar och wandrare behöffua på wäghen
skickeliga och starcka ledsagare och förfordrare.
P. Erici 1:258 b.
Förfordring, f. Befordran.
Christendo-mens förfoordring och stadfestelse. L. Petri
Om nattv. D 7 b. thet man bruka kunde
thenne sakene till förfordring. Svart Kr. 49.
the ther i kyrckione fliteliga arbetade till
Gudz ähros förfordring. Ders. 104. then
väg-farende kunde för skälige peninger bekomme
både maat, dryck och annen nödtorfftig
förfordring. Stjernman Com. 1:327 (1584).
ther och någen fremmande mester suen
kommer... och gifuer sig an hoos
åldermannen, då skall honom vederfares ährlig
forfordringh effter handuerksens bruk.
Skråord. 285 (1602). Hwadh forfordringh som
för:de Anders Målere behöffwer till
Stoc-holms Slotz bygningh, att han thervtinnen
medh alle nödtorffter i tidh måtte förfordret
bliffwe. Hist. bibi. 1:195 (1572).
Förfot, m. Framfot. [Mnt. vorfot.] Isgrim
(vargen) blifva hans förfötter, och hans
hus-tro hennes baakfötter affhydde. R. Foss 229.
Förfrisklig, adj. Förfriskande. Den Hufva
sommar uth uhr jordens qveed framledde
Alt hvad förfriskligt der til sinnens nöije
finns. Geisler 342.
Förfråga, tr. Fråga, tillfråga, wij wele
gerne förfrage honum vm någre ärender.
Gust. 1 reg. 12:183.
Förfrämja, tr. Befrämja, förfrämia det
meniga bästa. Schroderus Uss. h 3 b.
förfrämja och sökia sina undersåters välferd.
Pac. 59. förfrämia hans sak til thet bästa.
Peringskiöld Heimskr. 1:450. Skalckar
och bofvar blifva förfremiade til anseenlighe
embeten L. Paul. Gothus Mon. turb. 94.
then som ... genom dygders yrkan Förfrämier
nästan sin. Lucidor Ll 2 b.
Förfrämjelse, f. Den förste (artikeln)
skulle mehr vara tractaten till hinders än
förfrämielsse. Adlersparre Hist. saml. 3:
166 (1630).
Förfröjda, tr. Fröjda, förlusta. Tijn
oendeligha söötheet förfröghde migh. P. J.
Gothus Bön. R5b.
Förfukta, tr. Göra fuktig, vädhret mykit
förfuchtat warder. P. P. Gothus B 3 a.
Förfulas, dep. Eg. förruttna; försoffas
genom lätja. [Mnt. vörvulen, T. verfaulen.]
vppå thet ath lekamenen icke vthwertes skal
forfwlas och fåfenger warda. O. Petri 1 Post.
128 b. Scrifften giffuer oss offta in om godha
gerningar at wij icke skole liggia fåfenge och
förfwlas. L. Andreæ A 4 a.
Förfulna, intr. Förruttna. (Se
Förfulas.) strör Gudh salt öffwer oss, genom
margfalle frestelse och anfechtningh, påå
thet han oss förwara skall, atth wij icke j
syndhene förfwlne och forderffwes. L. Pet.
Gothus 5ia.
Förfylla, tr. Fylla, uppfylla. [Mat. [-vor-vullen.]-] {+vor-
vullen.]+} Och forfyller the thomé tynnor.. .
med 581. Gust. 1 reg. 2: 164. Alla dalar
skula förfyllas. NT 1526 Luc. 3:5. wåghen
sloogh in j skepet, så at thet förfyltes. Marc.
4:37. (Bib. 1541.) The gröper thär ähre både
innen och vthann för Byen mötte och
för-ffylles. Fin. handl. 9: 316 (1558). Monge
båtar wordo och så förfylte medh folk at the
sunko nedh. O. Petri Kr. 272. gudh
forfyller tich med sina krafft. 1 Post. 58 a. the
peningher ... ther med wij for:nda woorth
krigxfolk epther skælighet kwnne fornöya
och iemwel monga andra merkeliga bristher
som nw paa færde ære förfilla. Gust. 1 reg.
2:22.
Förfånga, tr. [T. verfängen.] 1. Göra
förfång, skada, de vnderståt sigh... sin
syster på sina ärffuegodz förfånga.
Adlersparre Hist. saml. 1:109 (1631). vij
för-budit hafva ridderskapetz och adelens
diur-och fogleskyttare att förfånga oss i nogon
måtto på våre och chronones parcker och
skogar. Stjernman Riksd. 2:868 (1634).
Refl. Moste man achta sig, at något nööt
icke förtager eller förfånger sig uthi ätandet
och drickandet. Colerus 2:13. — 2. Binda,
lägga band på, hindra från att fritt
förfoga öfver något, han ingen handel ville
eller skulle ingå med de Engelske, som
Sveriges rike kunnet blifva förknippadt eller
förfånget med uti sine regalier och friheter.
S. Elofsson 104.
Förfånglig, -fänglig, adj. [T. [-verfäng-lich.]-] {+verfäng-
lich.]+} 1. Som är till förfång, han sådant
icke litet tyckte sig uti det konglige
embe-tets utförande vara förfång- och hinderligit.
Girs Joh. 3 kr. 2. förfångelig och olaga
handeli och landzkööp. Stjernman Riksd. 2:
1033 (1643). skulle sådant vare Sveriges rike
förfängeligit och til skadhe. 1:292 (1569).
medell skole finnas honom (Kon. i
Frankrike) att affhålla, att han våre religions
för-vanter icke förfänglig bliffver. HSH 26:138
(1633). vij doch icke till förfengeliga vilkor
oss latha förleda. A. Oxenstjerna (HSH
34: 60). — 2. Förnärmande, uthi hvi leken
(fullmagf) han ... införde en hoop och
för-fongeliga ting och försmedelser. Gust.
Adolf Skr. 293. otijdige och förfångelighe
discurser. Stjernman Riksd. 2:875 (1634).
Förfångliga, -gen, adv. 1. Bedrägligt.
(Advokaterna) förfångliga handla, slijpa och
vända, orsak sökia, at the rättgången för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
