Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förgallad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgallad
— 268 —
Förgå
(Gust. 1 reg. 3:387). Ryttare och knecther
... som konung Christierns anhang och
för-wanter... förgaddret haffue. Fin. handl. 1:
260 (1545). vt med Elffwenn skall åter
för-sambles och förgaddres en hop knechter.
RR 14/io 1544. på prediikestolen ... förkynne
morthens luthers villa med monga
förgad-dradhe (inrotade), fordom fördömbde falske
opinioner och kätteri]’. HSH 16:25 (1526).
Förgallad, p. adj. Full af galla. [T.
vergällen.] förgallade ormar. P. L. Gothus
Undervisn. 231.
Förgallra, tr. Fylla med galla,
förbittra. [T. vergällen]? Förhexa [af Isl.
galdr, trolldom]? dieffuulen . . . oss ther
medh (allehanda odygder) platt förgiffuit
(förgiftat) ’och förgalrat. Balck Catech.
R 3 b.
Förgallra, tr. Förse med galler.
Fönstren äro ... förgallrade. Comenius Tung.
550.
Förgerning, -görning, f. Hexeri,
trolldom. [Isl. fyrirgera, förhexa.] then Förste,
som blefvo befunnen villia med förgärning
eller annan stämpling komma konungen eller
hans afföda affdaga. Girs Er. 14 kr. 5.
maleficia och förgörningar. Tegel Er. 14
hist. 14. Jfr Schlyter Forgærning.
Förgift, f. Dödh, jagh skal wara tigh
een förgifft. Hos. 13:14. tungon kaningen
menniskia tämia, thet oroligha onda, full
medh dödheligh förgifft. Jae. 3:8. een
mor-desk_ förgiffL L. Petri 3 Post. 100 a.
Förgifteliga, adv. Argt, vrångt, honom
warder alt thet han gör förgiffteligha
vth-tydt. P. Erici 4:23 a.
Förgiftig, adj. [Mnt. vorgiftich, T. [-ver-giftig.]-] {+ver-
giftig.]+} 1. Giftig, förgiftad, förderfvad, en
förgifftig orm. Var. rer. voc. Q 3 a. en orm
som gör watnet förgifftigt. Ders. så
förgiff-tigt war wedhret, at ther döddhe bådhe fää
och folk. O. Petri Kr. 128. menniskiones
natwr war såå förgifftich worden aff
syndenne ath hon inteth göra kunde thet gudhi
war behaghelighit. Men. fall F2a. — 2.
Förderflig, ondskefull, illfundig. Herodes then
förgifftige man. En liten Crön. G 4 b. han
bleff aff några förgifftiga bofvar förgifven.
Petrejus Krön. 46. Thet är itt förgifftigt
ting, trengta och åstunda at wara högt
besett. O. Petri Kr. 26. The ... skiwta medh
sijn förgifftigha ord såsom medh pijlar. Ps.
64: 4. En förgifftigh munn och ondt hierta.
Ord. 26:23. then förgiftigha affwunden. Vish.
6:25. thet bittra och förgiftigha haat, som
han ... hade till the Svenska. L. Petri Kr.
148. Satans... förgiftiga stämpling.
Raimun-dius 36. han vdi sitt förgifftige vpssåt icke
haffuer fått framgongh. HSH 29:172 (1567).
Er kärlek til mig är så förgiftig, at han bara
är gjord til at utestänga herr Kalf. Dalin
Vitt. II. 5: 90.
Förgifva, tr. [Mnt. vergeven, T. verge-
ben.] 1. Bortgifva. Justitiæ Cancellers
Embetet måtte förgifvas efter Regeringsformen.
Tilas (HSH 16: 286). — 2. Tillgifva, förlåta.
Syndena ... förgaff tu. Psalmb. 1536 83. —
3. Förgifta (om sak). Stundom förgiffwer
dieffuulen wäder och watn, och kommer
pestilentia samt med andra kranckheter på
gång. L. Petri 3 Post. 143 a.
Förgifvens, Förgifves, adv. 1. För intet,
gratis. [Isl. forgefins, Mnt. vorgevens, T.
vergebens.] gudh wil forlåta oss och
skenc-kia oss wåra synder forgiffuens. O. Petri
1 Post. 109 b. — 2. Förgäfves, de sin tijd
och möda förgifves använda. U. Hjärne
Under. 16. — 3. Till förgifves, utan
nytta. [Mnt. to vorgeves.] szamma
pen-ninge icke måtte bliffwa tilforgiffues vtgiffne
eller Forspilthe. Gust. 1 reg. 10:184. paa
thet wor malm icke skal lengre liggia ther
obrukat och tiilforgiffues. 10:213. Hwilkenn
(hjelpskatt) oss forhoppes icke skal bliffue
tiil forgiffues vtgiort. 10:218. — Jfr
Förgäfves.
Förgjuta, tr. Utgjuta. [T. vergiessen.]
vår allernådigste konung . . . sitt blodh så
godhvilligt för theras välfärd förgutit hafver.
Stjernman Riksd. 2:950 (1638). Hans
vandring skulle slutas Och i Jerusalem hans
dyra blod förgiutas. Kolmodin Qv. sp. 2:
431. iag har anropat himlen, at... förgiuta
sin rike välsignelse til tin siäl, person och
vandel. Hermelin A 7 a.
Förgjutelse, f. Utgjutelse, jnbyrdis
twe-drekt oc blodz föregiutelse. Gust. 1 reg.
6:32.
Förgripa sig, refl. 1 Förgå sig,
förlöpa sig. [T. sich vergreifen.] Tå förmante
them Rijkzens Rådh att the skulle icke
förgripa sigh, talandes eller beplichtandes sigh
för rundt. Ty kunde henda, att något kunde
bewijsas them emoett. Svart Kr. 151. —
2. Göra ingrepp, förgrip tigh icke j Gudz
embete. Balck Krist. ridd. H 8 a.
Förgrymma, tr. Göra grym (till
utseendet). Ett trä- eller koppar-beläte behåller
sitt grymma skick, men en vred man
för-grymmar mångfaldigt sin skapnad med sin
hys och anletes förvandlande. Frese 378.
Förgunna, Förgynna, tr. Förunna. [Mnt.
vorgunnen, T. vergönnen.] then tull och
priuilegier, szom ider ... j några åår haffuer
förguntt warith. Gust. 1 reg. 8: 280.
(bere-delse) til theras sielars saligheet... man doch
vppenbara mördare, tiuffuar och röffuare i
theras yttersta förgynna pläghar. O. Petri
Kr. 331. hvilke knechter eller hoffmän, som
begärade förloff att passera och draga aff
Danmarck och til Tydsklandh, tå bleeffthet
them förgynt. Tegel Gust. 1 hist. 2: 86.
Förgynna dem tin nåd. Lindschöld Vitt. 182.
Förgå, tr. Bringa att förgås, förstöra.
Thet är itt gammalt ord, Hwar icke woro
Thor och Åsekia, så förgingo trullen werl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
