Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förhånelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhånelse
— 272 —
Förhärja
förhållet daggena offuer idher, och iorden
$ina frucht. Hägg. 1:10. — B. Undanhålla.
then tigh tagher mantelen jfrå, honom
för-hålt icke heller kiortelen. Luc. 6: 29. Bildh
Undandölja, lemna oförmäldt. Kan iagh
eder venligen icke förholla, att iagh i aftens
senntt bekom eder schrifuelsse.
Hallenberg Handl. 57 (1613). Detta vi eder
nådeligen icke hafve velet förholla. Gust. Adolf
Skr. 493. Hafuer dette E:s kongl. Maij:tt till
underdånigt svar ödmiuckeligen icke velet
förholla. A. Oxenstjerna (HSH 35:158). —
4. Uppehålla, qvarhålla. Förhåller migh
icke,. .. slepper migh at iagh faar til min
herra. 1 Mos. 24: 56. Hvarföre mon min son
så lenge bortto wara, Eller hwadh mon
förhålla honom? Tob. 10:1. folcket. .. förhöllo
honom, at han icke skulle gå jfrå them.
Luc. 4:42. blefue the förde til Stocholm,
och ther förholdne i fängelse. Svart Kr. 173.
Refl. Uppehålla sig, blifva qvar. Er (är)
wår begäre atj wele förholde eder i wår
stad Stocholm på så långh tidh. Gust. 1
reg. 6:284. då förhöll sig Kon. Erik på
Svartsjö, der han hela sommaren öfver
nästan hade sig förhållit ensligen. S.
Elofsson 149. (fienderna) förhöllo sigh in om
murarna. Schroderus Liv. 93.
Förhånelse, f. Hån, smälek, sett mich
icke til en förhånilse them galnom. Dav. ps.
1536^ 39: 9.
Förhäda, tr. Häda. så warda the sigh
wendandes til andra Gudhar, och tiena them,
och förhädha migh. 5 Mos. 31:20. folcket
förhädde Herrans spijsoffer. 1 Sam. 2:17.
the ord ... ther Konungens tienare ... migh
medh förhädt haffua. 2 Kon. 19:6. Han
haffuer ,förhädhat Gudh. Matth. 26:65.
Förhädelig, adj. Hädisk, hädande, han
medh sijn förhädeliga tungo förhäffuer sigh
öffuer Gudh. Uti. på Dan. 96. mong Rike
... skulle bliffua frå then retta troon in til
Turken och hans förhädeliga lära affellige.
Ders. 306. förhädeliga ord — förhädelige
smeckrare. Ders. 571.
Förhädelse, f. Hädelse. Thenne daghen
är en bedröffuelses, bannors och förhädhelses
dagh. 2 Kon. 19:3. tala förhädhelse emoot
leffuandes Gudh. 19:4.
Förhäfta, tr. Häkta, fängsla. [T. [-ver-haften.]-] {+ver-
haften.]+} i boyor förhäfftat af een öfverträfflig
Skönheet. Stjernhjelm Lycks. är. cartel.
Förhäftning, f. Fängsligt förvar. [T.
verhaftung.] tagas i förhäftning. Lönbom
Sv. ar ch. 2:64 (1624).
Förhäfva, tr. [Mnt. vorheven.] 1.
Upphöja. the forhäffwa gudz werdigha helghon
meer än them bordhe. O. Petri Svar till
P. Elice h 4 a. — 2. Låta förhäfva sig.
Han skal icke förhäffua sitt hierta vthoffuer
sina brödher. 5 Mos. 17: 20. — 3. Refl.
Upphäfva sig, uppstå, uppkomma, förundrar
oss ther före ecke lithet, hwar wtaff sådana
wpstötning och bedröffuilsze sig förhäffuer.
Gust. 1 reg. 6:28.
Förhänga, tr. [T. verhängen.] 1.
Medgifva, eftergifva, wele wij gerne göre huad
ymmer vdij wor magt och formögenhett är,
och forhengie hoss E: K: alt thet oss
möge-ligit är. Gust. 1 reg. 11:161. — 2. Skicka,
foga, förordna, besluta, oss låta nöja med
thet som Gud behagat hafver med H. F. N.
S. at förhengia. Gust. Adolf Skr. 98. hvar
icke Gudh serdeeles för våre synder skull
hafver förhängt att vij ännu en tijdh uthj thet
kriget moste fördröija. HSH 37:133 (1635).
ther Gud skulle något menniskeligit öfver
H. K. M:tt... förhängia. Stjernman Riksd.
2:1168 (1650). Om Gud ey vill förhänga,
Kan ingen lijf sit länga Til aldraminsta stund.
Lucidor Cc 3 a.
Förhängsel, Förhängsle, n. Förhänge.
(Se Bonad.) Cortina, förhengsle. Var. rer.
voc. C 3 a. lyffte han förhengslet (till
sängen) vp. Judith 14:14. Een hvilosäng medh
förhängzlen före. Comenius Tung. 574.
tempelduken eller förehengslet j templet. L.
Petri Dial. om mess. 64 a. undflychter ...
med hvilka en vil sanningen försticka, (äro)
allenast några fikonblad, genom hvilkas
förhängsel hon likväl lyser. Hermelin D3a.
Förhäpen, adj. Häpen. Tå nu thenna
rösten skeedt hadhe, kom tilsammans mykit
folck, och wordo förhäpne. Ap. gern. 2:6.
The frome warda här öffuer förhäpne. L.
Petri Jobs bok 17:8. han blef svåra
förhäpen. Schroderus Albert. 4:188.
Förhäpenhet, f. Häpenhet. vårt lijff
är förhäpenheet och räddhågha. Forsius
Esdr. 95.
Förhärda, tr. och intr. [Mnt. vorherden,
T. verhärten.] 1. Härda. Hans folck ...
var förhärdat uthi arbete. Schroderus Liv.
276. — 2. Förstocka. Gudh förhärde
(förhärdade) hans sinne. 5 Mos. 2:30. Han
haffuer ... förhärdt theras hierta. Joh. ev.
12:40. thetta folcks hierta är förhärdt. Ap.
gern. 28: 27. Then afffe/J/gha Israel är from
reknandes emoot then förhärda Juda. Jer.
3:11. the äro wordne förhärde vthi sinne
olydhno. 5:6. — 3. Enstandigt uppmana?
[Jfr Isl. heröa.] Ther till radom vj och
förhärde alle keyserlige prelafe, verldzlige
för-sthe oc herrer. HSH 16:24 (1526). — 4.
Framhärda. vij mehra orsaak hafve oss der hänn
at lämpa, än ... at emot sträfva och på vår
förre intention at bestå och förhärda.
Stjernman Com. 2:349 (1643).
Förhärdeliga, adv. På förhärdadt sätt,
hårdnackadt, trotsigt, the thet (Guds ord)
förhärdeliga förachta och lasta. P. Erici
6:107 a.
Förhärja, tr. Förtrycka, misshandla.
beskerma migh ... för the ogudhachtigha som
migh förhäria. Ps. 17:9. (Öfv. 1878:
ansätta mig.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
