Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förhögring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhögring
— 273 —
Förklaga
Förhögring, f. Förhöjning. Jordegodzen
äre ringa skattade, kunna ock föga förhögring
lijda, för andre pålagor skull. Brahe Oecon.
124.
Förhöja, tr. 1. Höja, upphöja. Jagh wil
stijgha vp j himmelen, och förhöya min stool
vp offuer Gudz stiernor. Es. 14:13. flodherna
förhöya sina bölior. L. Petri Dav. ps. 93:8.
haffuer ock Gudh förhögt honom, och giffuit
honom itt nampn, thet offuer all nampn är.
Philipp. 2: 9. tw näst gwd är forhögd j
hyme-rike. Tideb. 76. Refl. then som förhöyer sigh
han skal wardha förnedhrat. NT 1526 Matth.
23:12. — 2. Höja (värdet på), stegra,
förminska skeppona, och förhöya Siklen. Am.
8: 5. — 3. Refl. Förhäfva sig, berömma sig.
han förhögde sig uthaf ett kongligit, doch
orättmätigt välde. Peringskiöld Jord. 106.
Förhölja, tr. 1. Hölja, hon ... dokadhe
sigh och förhölgde sigh. 1 Mos. 38:14. hon
hadhe förhölgdt sitt ansichte. 38:15. Solen
förhöide sit ansickte. Spegel Pass. and.
481. Han wille sijn falskheet alt så förhölie.
En liten Crön. G 7 b. — 2. Gömma. Ah at
tu förholde migh j heluete (grafven). Job
14:13.
Förhör, n. Företräde, audiens. [T. [-ver-hör.]-] {+ver-
hör.]+} Prinsessan erhöll förhör hos keisaren.
>ls. Ban. 2:831. Vid sammanträde eller, som
det då kallades, förhör med främmande
sändebud var kronprinsen närvarande.
Hallenberg Hist. 1:42.
Förhöra, intr. och tr. [Mnt. vorhoren.]
1. Höra efter, göra sig underrättad om.
Læg tiig och al wijn om ath förhöra om alle
belæglighether. Gust. 1 reg. 1:119. han
haffuer sin bwdt in j danmark och lather forhöra
hwreledis ther til stonder. 2:137. will iach
geffua mich till talssz medh honom och
förhöra hans mening. 9:364. The (biskoparne)
skola ock förhöra hwadh för brister, som äro
ibland then meniga man. L. Petri
Kyrkord. 76 a. — 2. Låta sig f., låta förnimma,
låta förstå, utlåta sig. Söifuerin norby ...
tagit nogre skiip op ... och lather sig
dag-ligha forhöra att huess han mere aastadt kan
komme wiil han thet icke forswmma. Gust.
1 reg. 3:13. — 3. Undersöka, granska. Tu
skalt icke döma förr än tu sakena förhördt
haffuer. Syr. 10(11:8). Cammerschriffwere
schole förhöre the Findske fougters
rägen-skaper. Fin. handl. 9:325 (1558).
Förhörare, m. Sakförare? Hoo giffuer
migh en förhörare, at then Alzmechtighe må
höra mitt begär? Job 31:35.
Förifring, f. Förifran. Dalin Vitt. 6:340.
Föril, se För eld.
Förila, intr. Sinka, söla. (Se 11 a.) wij
wette icke hwad ther vnder är, ath then gode
herre wor Swåger fordröijer och foriler så
lenge ath skicke oss same handlingen Gust.
1 reg. 11:96. — Refl. Försinka sig. Szå
schall och Öffwerstenn achte, att ther fien-
derne bliffwe vdi förste drabbningenn slagne
på flychtenn, ... hann dhå icke förijler sigh
medh H. K. M:ttz krijgzfolch, vthenn
full-fölier them. Adlersparre Hist. saml. 2:
39 (1565).
Föring, f. 1. Varor, som sjöfolk förde
med sig för egen räkning. [Mnt. v or inge,
T.führung.] Svenska skieppare och siömän
theres föring frij hafve. Stjernman Riksd.
bih. 296 (1629). — 2. Medförd gåfva, den
främmande gästen ifrån Gallien hade at
förära henne ett stycke purpur ... och hade
med tjenligit tal afgifvit sin föring.
Malmborg 768.
Förirrad, p. adj. Förvirrad, förbryllad.
bleff Konungh Gustaff så förirret här utöffuer
och illa tilfridz, at ynckeliget var see och höra
uppå. Tegel Gust. 1 hist. 2 : 354. voro the
förirradhe uthaff the långe och åthskillighe
orationer som legaterne ... framstälte.
Schroderus Liv. 438.
Förkappad, p. adj. Bemantlad. [T. [-ver-kappt.]-] {+ver-
kappt.]+} lögn vnder sannings nampn och
skeen förkappat. L. Petri Dial. om mess.
B 2 b. then spissfundighe, medh Scrifftennes
vrängde vitnesbörder lijsteligh förkappadhe
... Calviniska lära. L. Laurent»
Nyårspred. D 1 b.
Förkappig, adj. Klädd i kåpa. the
för-kappuge munkar. Comenius Tung. 638.
Förkast, n. Förekastande, tillvitelse,
till-mäle. Förbiudandis alle ... att the (honom)
.. . ther vm nogit hinder, quall eller förkast
göre. Gust. 1 reg. 7: 52. til at undböja de
förkast, du mig en gång kan ske göra torde,
som skulle . .. (jag) förhindrat tin lycka.
Hermelin A 7 a.
Förkasta, tr. Förekasta. Förkasta
honom icke sina synder som sigh bätrar. Syr.
8: 6. han ... förkastadhe them theras otroo
och hiertas hårdheet. Marc. 16:14. Medh
thesse och annor flere ord förkastadhe hon
honom hans elende. Tob. 2:23. Konungen
... medh mong hånlig ord ... förkastat them
alla theras handlingar emot honom. L. Petri
Kr. 90.
Förkastelse, f. Förekastelse,
försmä-delse. Sara ... moste förkastelse höra aff
eenne sins fadhers tienisteguinno. Tob. 3: 7.
Förkeren, n. Förkenng, f. Se
För-kär. then ther Förkehren speelar, moste
tagha thet som tärningarne vijsa, och tilsee
huru han ett ondt kast väl sättia kan.
Spar-man Sund. sp. 166. Bakvänd handelen är,
förkering spelas i verlden. A. Nicander
Vitt. 145.
Förkickla, tr. Förklema? O huru
mången son har modrens klifs förkicklat!
Kolmodin Qy. sp.. 1: 648.
Förklaga, tr. 1. Anklaga. [T. [-verklagen.]-] {+verkla-
gen.]+} giorde them til liugare, som honom
förklagat hade. L. Petri Sal. vish. 10:14.
Gudh ... gaff henne ett samwet som förkla-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
