Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förstafn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förstafn
— 297 —
Försträcka
dö) ther förinnan. Gust. 1 reg. 1:158. iagh
beplictar mig eller mina erfwingar (vm mig
förstackot bliffua kunde, om jag dör),
rede-liga at bettala. 8:374. om hanom förstecket
vore, at gud kallade hanom aff thenne verld.
1:265. — 2. Thet wij skulle benepnes til
(angifvas för) sligh stycker, kienne gudh oss
ther j forstackedt (för när, orätt) sker. Gust. 1
reg. 4: 414.
Förstafn, m. Förstyre, värd vid
gästabud. Fölle haa iagh vat i mång giästebå,
Men aldrigh iag än maken sågh. Först iagh
kom dijt fick iagh een bränvijns kosa ...
Sädan kom förstaffnen och satte migh
embete ... Han satte migh tee iagh skulle kiöra
uth hunna (hundarne). Beronius F3a.
Förstammas, dep. [T. verstammen.]
1. Härstamma, af de tvänne här upräcknade
laster förstammes okyskheten; modern är
fråsseri, och däss amma lätjan. Hermelin
C 6 b. — 2. Till följd af härstamning
tillfalla. den högste Gudhen hafver låtit ...
Sverigis crono och scepter förstammas och
ärfvas in på Kongl. M:tt- Stjernman Com.
3:1910 (1683).
Förstegra, tr. Stegra. [T. versteigem.]
theris varor och godz ... förhöge och
för-stägre. Stjernman Com. 1:273 (1577).
Förstendöme, n. Öfverherrskap,
öfvervälde, högsta magten. Juda som mechtigh
war ibland sina brödher, honom wardt Första
-dömet . .. giffuit. / Krön. 6 (5:2). han
haffuer vthwaldt Juda til itt Förstadöme. 29
(28:4). på then tijd Sylla hade sig
bemäch-tigat förstendömet öfver the Romare.
Pe-ringskiöld Jord. 28.
Förstfödling, födning, m. Förstföding.
the förstfödlingar alla, Som aff folck och fää
mon falla. Prytz Gust. 1 G 4 b. Tu skalt
icke arbeta medh förstfödhningen aff tino
fää, och icke klippa förstfödhningen aff tijn
fåår. 5 Mos. 15-19. all första frucht och
förstfödning aff all Häffoffer skal höra
Presto-men til. Hes. 44: 30.
Förstfödsla, f. Egenskapen att vara
förstfödd, the (Josefs bröder) sattes för
honom (vid måltiden), then förstfödde effter
sinne förstfödzlo, och then yngste effter sin
vngdom. 1 Mos. 43:33. wardt hans (Rubens)
förstfödzlorett giffuin Josephs barnom ... och
han wardt icke reknat til förstfödzlona. 1
Krön. 6 (5:1).
Försticka, -stinga, tr. Undansticka,
un-dandölja. förstingath (godset) i noghen mötte
hemelegha eller oppenbarlega aaf staden.
Gust. 1 reg. 1:95. somblige äre fundne som
iärnit haffua förstungit. 6:17. sedan förstack
Her Steen honom aff wäghen, försendendes
honom till Finland. Svart Kr. 2. undflychter
... med hvilka en vil sanningen försticka.
Hermelin D3a. Refl. han förstack sigh
heemligha vthu Rom och flydde. Uti. på
Dan. 344.
Förstiga sig, refl. Stiga miste, stiga för
högt, öfverskatta sig, förtaga sig, förlöpa
sig. [T. sich versteigen.] Vij skolom icke
förstijga oss, uthan medh Apostlomen i
be-dröffuelsen berömma oss. P. J. Gothus
Tål. H 6 a. lät tigh ... icke in uthi sådana
farliga tanckar och disputation, eller tu
för-stijger tigh visseliga. Rot. 100. — Ordet
brukas af Tegnér (5:162) och Rydqvist (SAH
39:109).
Förstling, m. Christus är vpstånden aff
dödha, och worden een förstling för them
som soffua. L. Petri 2 Post. 3 a.
Förstocka, tr. 1. Göra styf (som en
stock), min been äru forstokkade som andra
grepor. Tideb. 45. — 2. Stocka. Pus, waar,
förstockat blodh. Var. rer. voc. E 1 b. Vthi
een annan kropp förstockas strax blodhet,
men vthi Herrans Christi lekamen bliffuer
thet alt framgijnt warmt och leffuandes. A.
Simonis H 6 b. — 3. Tilltäppa, förstockadhe
sijn öron, at the icke höra skulle. Sach. 7:11.
Förstockenhet, f. Förstockelse, wij
seendes blinde ähre och icke för wår onde
artz och swagheetz förstochenheet kunne see,
huru mychit ondt wij bedrifwe. Thyselius
Handl. 2:233 (1544).
Förstoning, f. Förundran. [T. [-verstau-nung.]-] {+verstau-
nung.]+} (han) råka äfven i dhen sällsamma
förstooningh. Wexionius Vitt. 393.
Förstoppa, tr. 1. Tillstoppa, igenstoppa,
tilltäppa, watnet minskadhes, och diwpsens
kellor forstoppadhes. 1 Mos. 8:2.
förstoppa-dhe alla watubrunnar. 2 Kon. 3:25. Hoo
kan förstoppa watuläglanar j himmelen? Job
38: 37. vdi Wij borgh är en ganske osundh
lufftt. tesligis the stuffwer och hwss som
folckett är vdi sså förstoppede och förqwaffde,
att the ther vtaff vthan twiffll och mykit
siwke bliffwe. Fin. handl. 8:363 (1555). Gudh
skal ... sijne öron för tijn böön icke ti I—
stoppa, så förstoppa ey heller tu titt hierta.
Schroderus Kors. 221. — 2. Förstocka.
äre i så vtacksame och förstoppede, ath i
sådana friid och god tiidh för en synnerlig
gudz gåffue och wälsignelse icke bekenne
wele. Gust. 1 reg. 12:254.
Förstraffa, tr. 1. Banna, j förstraffen
migh til min smäleek. Job 19:*5. — 2. Klandra.
Thet är oss Christnom j sanningene en stoor
blygd och mecta straff, at Christus forstraffar
wora lätij til ath bidhia. O. Petri 1 Post.
66 b. förstraffa huadh rett är. L. Petri Dial.
om mess. 72 a. — 3. Förtala, anklaga, giorde
them til liwghare som honom förstraffat hadhe.
Vish. 10:14.
Försträck, n. Försträckning (af
penningar eller varor), hvar och een uthan
åthskillnadh må giöra tillförseli och försträck
till bergzmännerne. HSH 40:46 (1662).
Bergz-mannen icke kan få söökia sigh försträck j
rattan tijdh. Ders.
Försträcka sig, refl. 1. Sträcka sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
