Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Genskall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genskall
— 322 —
Genvärdig
gensatz.] Han skilde sig vid de många
gensatser, infall och qvickheter, som Italienare
kalla Impressi,... eller hvad hos Fransoserna
heter Pointes. Sotberg Berchs lefverne
(Vitt. Ak. 3:451).
Genskall, n. Genljud, återskall. i
genskall kring vårt läger Gustafsnamnet
åter-hörs. G. F. Gyllenborg 3:14.
Genskrift, f. revers, genskrifft.
Svedberg Schibb. 296.
Genspråk, n. Gensaga, protest.
Förgäfves skrek de: vi ... protestera mot hvad
görs: Alt deras genspråk intet hörs. C.
Gyllenborg Vitt. 119.
Genstreta, intr. Streta emot. ett snärdt
diur genstretar med noos och nacka. U.
Hjärne Orth. 148.
Genstridig, adj. Motsträfvig. [D. [-gien-stridig.]-] {+gien-
stridig.]+} vara konungen uti all ting...
gen-stridig. Peringskiöld Heimskr. 1: 580.
lyckan giordes honom på alt sätt omild och
genstridig. 1: 745.
Gensträfva, intr. Sträfva emot.
Hvarföre vore dem rådeligit, de sig nu heller til
deras välfärds undfång godvilleligen och
gladeligen sielfve skyndade, än at de til sit
yttersta förderf skulle motvilligen gensträfva.
Girs Joh. 3 kr. 19.
Gensträfvig, adj. Motbjudande,
mäste-dels (äro) medicamenter ... til luchten
gen-sträfvige. U. Hjärne Surbr. 21.
Genstörteliga, adv. Halsstarrigt. the
härda genstörteliga j theras synder. P. Erici
2: SJ b. the haffua ... sina falska läro och
syndiga leffuerne genstörteliga förswarat.
2:122 a.
Genstörtig, adj. 1. Motig, the
hollen-dhare ... wilia besökia worth riike suerighe
meedh salth ... huar gudt saa wille fögath
ath wædredth icke wille wara them formykit
geenstortugt. Gust. 1 reg. 2: 228. — 2.
Motspänstig, uppstudsig, halsstarrig. j saa
gen-störtuge ære emoth vår befalningh. Gust. 1
reg. 4:64. Hvilken som emoot straff
gen-stortigh är, han skal medh hast förderffuat
warda. Ord. 29:1. göra tigh stadhen
gen-störtighan. Dorn. 9:31. the wordo olydighe
och wordo tigh genstortighe. Neh. 9:26.
Genstörtighet, f. Halsstarrighet. iagh
idhra höghferd och genstortigheet nedherslå
skal. 3 Mos. 26:19. Then ther troghen barn
haffuer, oberychtat för ... genstortigheet.
Tit. 1:6.
Gensvar, n. 1. Svar. en then ther intet
hörer, och then ther ingen genswar j sinom
munn haffuer. Ps. 38:15. — 2. Gensägelse,
invändning. Gudh om sidher Ieeddes widh
hans (Moses) genswar, och bleff förtörnat på
honom. L. Petri Kron. pred. E l b.
Landz-presterna pläga offta få genswar och insagor
aff then menige man, när the om thenna
sakena (barnens skolgång) röra. Kyrkord.
82 a.
Gensäga, tr. Motsäga. Uti mina
omdömen ... synes jag föra en ojemn penna,
och törhända gensäga mig sjelf på åtskilliga
ställen. J. Wallenberg 267.
Gensägn, Gensägning, f. Gensägelse.
thetta barnet (Jesus) moste altijd haffua
rnoot-stånd och gensegn j werldenne. L. Petri
1 Post. H 4 a. thet jw vthan all gensegn är
wist, at then som sigh håller ifrå sådana
gifftermål, ther medh icke syndar. Skyld.
E 5 b. vthan all geensegning. 1 Post. N 2 a.
möta någhra insaghor och gensägningar.
Försp. till Rom.
Gent, adv. Rätt fram, raka vägen, utan
omväg, skyndsamt. [Isl. gegnt.] Oanseedt
vij ginge tijt geent, Kommo vij lijkavist
för-seent. Messenius Signill 48.
Gent, Gänt, adv. Ofta, vanligtvis. [N.
gjent, jænt.] thet pläghar gent så henda, at
thet som man weldeliga med swerdhe
in-tagher, thet moste man altijdh med swerdhe
förswara. O. Petri Kr. 64. Gudh pläghar
gänt läta sijn welsignelse gå öffuer land och
rijke för froma förstår skull. Ders. 68. Godh
skääll kunde här intet gälla, som the och
icke gänt plage, när saken är stält på någen
disceptation emellan Swenske och Danske.
Svart Kr. 6. Om någon frågar effter den,
Som är och varit hjertats vän, Eij ögonens
allena, Som altid redli’ talt och ment, Så
träffas icke den så gent. Rydelius Vitt. 43.
Gentalig, adj. Som ger svar på tal,
motkäftig. Hvij ästu nu så tyst, som var
een stund sedhan så geentalugh. Balck
Esop. 23.
G en vigt, f. Motvigt, uppehålla Sverige
... såsom en genvicht emot Hollands och
Danmarks macht till siöss. Nordin
Krigs-hist. 1:65 (1659).
Genvillighet, f. Motvillighet. utan tresko
och geenvillighet. Stjernman Riksd. 3: 2046
(1689).
Genväder, n. Motväder, motvind. [Mnt.
jegenwedder.] en god Boijartt ... then wij
bruka kunde her emellom Calmarne,
Stoc-holm och Findland när slijckt ghen weder
wore, som thet nw i long tiid warit haffuer.
Gust. 1 reg. 8:279. huar wij för geenwäder
... icke så hastigt framkomma kunne. 13: 267.
Genvänskap, m. Han är en
människovän, derföre äre vi honom all genvänskap
skyldige. Tessin Bref 1:43.
Gen värd eligen, adv. Motvilligt, hvar
någon finnes som samme mynt
geenverde-ligen förachter. Stjernman Com. 1: 552
(1610).
Genvärdig, adj. 1. Vrång, vrångsint.
En genwérdigh gör en wijsan owiliogh, och
förderffuar itt mildt hierta. Pred. 7: 8. O tu
otrooghna och genwerdigha slechte. Matth.
17:17. (NT 1526: genwordigha.) I tienare,
warer vnderdånighe idhrom Herrom medh
fruchtan, icke allenast them godhom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
