Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Genvärdighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genvärdighet
— 323 —
Gesäll
sachtmodighom, vthan ock them
genwerdi-ghom. 1 Pet. 2:18. — 2. Motsträfvig,
fiendtlig. Hwij giorde tu migh, at iagh skulle
wara tigh genwerdigh. L. Petri Jobs bok
7:20. the äro ... Gudi genwerdige och
dieff-lenom samhallige. P. Erici 2: 183 b. Jfr
Genvördig.
Genvärdighet, f. 1. Motvillighet,
motspänstighet. the tala icke annat än alt
sammans bannor och genwerdigheet. Dav. ps.
1536 59:13. (Bib. 1541: mootsäyelse.) hann
wille haffua vpuecht then menigh mann till
stor genwerdighett emoth Edher K. M.
nödige påbudh. Fin. handl. 3:192 (1553). —
2. Fiendtlighet, motighet, vidrighet,
dag-ligha stå til kamps medh wåra hätzska och
eenträgna fiendar, som äro synden, döden,
dieffuulen, werlden, kötet och allahanda
gen-werdugheet. L. Petri Om nattv. E 5 b.
Genvärn, n. Motvärn, han griper
modigt til vapn och genvern. Svedberg Gram.
försp. 11.
Genvördan, f. Ohörsamhet, olydnad,
öfverträdelse. genvördan af pacterne.
Stjernman Riksd. 2:1451 (1664).
Genvördeliga, -gen, adv. Ohörsamt,
motspänstigt, uthi laster och odådh Altfoort
genvördliga leffva. U. Hjärne Vitt. 89. then
ther vårt laglige förbudh geenvördeligen och
ohörsamligen hafver öfverträdt. Stjernman
Com. 1:474 (1603).
Genvördig, adj. Ohörsam, olydig,
motspänstig. the ville icke lydha honom, uthan
äro geenvördige. Forsius Esdr. 122. O i
geenvördiga sinnen! Ohörsamheets alster
och afqväm! U. Hjärne Vitt. 90. Jfr
Genvärdig.
Genvördighet, f. Ohörsamhet, olydnad.
vij hoos våre undersåther icke annat än ovilia
och ginvördigheet haffua. Tegel Gust. 1
hist. 2: 202. thet (barnet) aff geenvyrdigheet
ville göra sigh mootspännigt. P. L. Gothus
Tröstpred. H 2 b. så hafver han sin förre
olydne med een ny geenvördigheett...
för-ökatt. Adlersparre Hist. saml. 1:154(1631).
Gep, m. Narr, tok. (Rietz.) Tvij tigh
... tu ledhe tiuff och gepe, Hvadh kåstligh
vilbrådh tu leet frå tigh flepe. R. Foss 72.
Geper, m. på Svenske kallar man honom
en Geper til itt öknamn, som uthaff sigh är
seen och långsam (hvarifrån folknamnet
Gepider förmenas härleda sig).
Schroderus J. M. kr. 19.
Geperi, n. Löst prat, snack. [Jfr Isl.
geipa.] Gästebuds sånger skola skee i
nöch-terheet, vara gudelige, andelige och vanlige,
och ingom tillåtas missbruka i dryckio och
geperij. Emporagrius Kyrkord. 123.
Gerad, adj. Rak, gen. [T. gerade.] the
intet fingo then geradesta vägen gå enda fram
in i Canaans land, utan moste draga
omkring i fyratijo åhr. Svedberg Sabb. ro
1:343. man banar sig en viss och gerad väg
til skörbugg, när man äter alt för mycket
salt och rökt math. Lindestolpe Skörb. 23.
Jfr Rad. adj.
Geraden, adv. Rakt, direkte Susan
ligger geraden i öster ifrå Jerusalem.
Svedberg Sabb. ro 1:543. Han reser åstad...
geraden til Konungen. Catech. 421.
Gerning, f. 1. Göromål, sysslor. Sex
daghar skalt tu arbeta, och göra alla tina
gerning. 2 Mos. 20:9. — 2. Handtverk, ingen
må flera embeter uppehålla och mer än
enahanda gierning. Stjernman Com. 1: 753
(1619).
Gerningskarl, m. Handtverkare.
Ger-nings karlar, som äre skräddare, skinnare,
skomakere och andre embetzmän, som gå i
bygden, och icke besittie hemen och utgöre
skatt och skuld. Stjernman Com. 1:267
(1577).
Geskytt, n. Kanon. [Mnt. geschutte, T.
geschütz.] kraffwelen (ett skepp) med the
geskytthe som ther paa ware. Gust. 1 reg.
2:197. Se Skytt.
Gestalt, n. I ynkeligit gestalt jagh
sko-dar tigh, O Allemannia. S. Brasck T. krig.
D 2a.
Gesvader, se S vad er.
Gesvind, adj. Vådlig, äfventyrlig. [Mnt.
geswinde.] thenne werdenes lop ähr nu
farlig och geswin. Thyselius Handl. 2: 329
(1549). Jfr Svind.
Gesvind, adj. Snabb. [T. geschwind.]
I räknekonst är iagh gesvin. Chronander
Surge E 3 a. Han (Astrild) har vähl vingar,
at han kallas kan gesvind. Wexionius
Vitt. 401. thet mycket stridbare och gesvinda
folket. Peringskiöld Jord. 39.
Gesvindhet, f. Snabbhet, oansedt deras
gesvindhet icke kunde, uthaf andra, som ofta
med them krigade, öfverläggas och uthtröttas,
dock likväl måste the vijka för Göthernas
beständige seen färdighet. Peringskiöld
Jord. 51.
Gesvindighet, f. 1. Snabbhet. [T. [-ge-schwindigkeit.]-] {+ge-
schwindigkeit.]+} hiortar, reenar, råå,
geschwin-digheet betyda. Westhius Ad. A 4 a. —
2. Snarfyndighet, the gamble förfädher ...
uptogho thet för försichtighet, skarpsinnighet
och förnufftz gesvindighet ... ther man
nå-ghot stemplar emot en fiende. L. Paul.
Gothus Mon. turb. 280.
Gesäll, m. [T. gesell.] 1. Följeslagare,
kamrat, stallbroder. Ansgarius medh sin
gesäl. Messenius Christm. 217.
Eendräch-tighetens riddare then manhaftige Eudemon,
beledsagat aff sine gesäller Philander och
Dorisel. Stjernhjelm Lycks. är. 3 intr.
I mine strijdbahre män, mina oförtrutne
gesäller. Lindschöld Gen. C 1 a. — 2. Sven.
våre qvinnor ... äre icke så ohöfflige, at the
senda tilbaka eller hafva för unga gesällars
fötter the gåfvor, som aff them presenteras.
Schroderus Albert. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
