Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Godtalig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Godtalig
— 334 —
Gram
för. [T. gutsagen.] vij hafva ... caverat
och godsagt, thet the godz han ther uthi (i
banken) pantsatt hafver, äro hans fäste ...
egendom. Stjernman Com. 3:693 (1668).
Godtalig, adj. a fa b le, godtalig, venlig
i tal, som gerna låter tala med sig.
Svedberg Schibb. 248. I umgänge har han varit
ända fram, utan alt krus och konster, dock
vänlig, höflig, godtalig och intagande. Link.
bibi. handl. 2:360 <175 •)♦
Godtalighet, f. afabilitet, godtalighet.
Svedberg Schibb. 248. han medh
godtalig-heet och glatta ordh skulle sökia at vinna
hoos folcket ynnest. Sylvius Curt. 99.
Godtro, f. Godtrogenhet, lättrogenhet.
Godhtroo löhnes medh otroo. Grubb 259.
Godtrohet, f. Godtrogenhet, lättrogenhet.
han för sijn godtroheet skull hade uthståt
mycken fahrligheet. Schroderus J. M. kr.
67. vij och de våre ähre icke heller
allestädes uthan feel, serdeles i godtroheet. A.
Oxenstjerna Bref 2:431. At vara
misstänksam jag håller för et fel, Men godtrohet
bör ock bland laster hafva del. J. G.
Hallman 36.
Godtycka, -tyckja, f. Godtycke, efter
egen godtycko. Lag 1734 R.B. 1:11. af
egen godtycko. Ders. 4:2. Godtycka. Lind
Ord. then som wandrar effter eghen
god-tyckio. Col. 2:18. tu håller thetta, vthan
eghen godtyckio, och gör intet effter weeld.
1 Tim. 5:21.
Godtyckig, adj. Benägen, välvillig, han
them Romarom gunst förskaffa ville hoos
städerna och göra them (städerna)
godh-tyckighe. Schroderus Liv. 4ei.
Godvilje, m. [Isl. gödvili.] 1. Godt
behag, benägenhet, bevågenhet. idhars
Fadhers godhwilie är så, at han wil giffua
idher Riket. Luc. 12:32. then kärleek,
nådh och godhwilia, som han (Gud) til oss
hade. L. Petri 1 Post. E 7 a. iagh weet
idhar godwilia (beredvillighet). 2 Cor. 9: 2.
aff sunnerlige gunst och godwilia. Gust. 1
reg. 1:6. — 2. Godvillighet, frivillighet,
samtycke, ingen Lags gerning gåår fram
medh kärleek och godwilia, vthan thet moste
alt wara nödgat och twingat. Försp. till G.
Test. a 4 a. the om sider togho honom
lijff-uet ifrå. Doch icke annars än medh hans
egen godhwilia. L. Petri Chr. pina o 4 b.
Godviljog, adj. 1. Välvillig, bevågen.
[Isl. gödviljugr.] enom sådana månne moste
iach wara huld och godwiliogh. O. Petri
1 Post. 81 b. — 2. Villig, benägen. Ær hans
nadhe ther gandtsche godwiliogh tiil (till
penningeundsättning), huar saa wore j hans
leglighet. Gust. 1 reg. 3: 135.
Godviljoghet, f. Välvilja, bevågenhet,
nåd. j weten Herrans Jesu Christi
godh-wiliogheet, at ändoch han war rijk, wardt
han likwel fattigh för idhra skul. 2 Cor.
8:9.
Godvilleliga, -gen, adv. Frivilligt, om
tu intet dör godvilleliga. Spegel Pass. and.
416. Jesus ville godvilleligen både pinas och
dö. Ders.
Gol, Gål, adj. Gul. golt silcke. 2 Mos.
25:4. golt håår. 3 Mos. 13:32. goll tapeter.
Esther 1:6. goll Marmorsteen. Ders. En
jungfru . . . stoltzerar aff sitt gåla håår.
Schroderus Albert. 4: 99. triggiehanda
slags lilier äre, hvijte, blå och gåle. Kysk.
speg. B 5 b. gålt silke. Rydelius Förn.
öfn. 283.
Golaktug, adj. håret... warder
golach-tugt. 3 /Mos. 13:30. håren äre golachtugh.
13: 36.
Golf, n. Rum mellan stolparne i en
hässja. Man giör hål i jorden med en
järnstör, sätter deruti hässjegubbar (stolpar) ...
till 8 à 9 alnars längd emellan hvardera,
hvilken distance kallas et gålf. Carleson
206. (Jfr Schlyter Ord. staurgulf.)
Golfva, tr. Golflägga. hafva the lagdt
ther uppå dryga och starcka bielckar, golfvat
och botnat them medh tiocka bräder.
Sylvius Curt. 605.
Golverk, n. Gult tyg. Han giorde ock
en förlott aff golwerck. 2 Krön. 3:14.
Gorla sig, refl. Gurgla sig. Lind Ord.
Gorstrupe, m. Matstrupe, gorstrupe,
gula. Var. rer. voc. B 2 b.
Gradstege, ni. een Scala eller
gradstega. Stjernhjelm Arch. B 4 a.
Grafbacke, m. Begrafningsplats,
kyrkogård. [Isl. grafarbakki.] hon kan haffua
hwarken roo eller lijsa alt in til graffbackan.
L. Petri 2 Post. 242 b. emedhan the minst
ther på tänckia,... tå varda the lagde i
graffbackan. Schroderus Hoflef. 98. en ung
läkiare. för än han kommer til at practisera
och bliffuer öffuat, förer monga uthi
graffbackan. Hoff. väck. 137.
Grafva, tr. och intr. [Isl. grafa.] 1.
Gräfva, iagh thenna brunn graffuit haffuer.
1 Mos. 21:30. begraff migh j minne graff
som iagh haffuer graffuit migh j Canaans
lande. 50:5. then ena groop graffuer han
skal sielff falla ther vthi. Pred. 10:8. om
the än groffue sigh nedher j heluetet, så
skal doch mijn hand hemta them tädhan.
Am. 9: 2. hwilken grooff diwpt. Luc. 6: 48.
iagh graffuer om kring thet (trädet), och
gödher thet. 13:8. Graffua orkar iagh icke,
tiggia blyies iagh. 16:3. — 2. Gravera. Och
tu skalt tagha twå Onichinerstena, och graffua
ther vppå Israels söners nampn. 2 Mos.
28:9. steensnidhare, som graffua jnsigler.
28:11. The giorde ock ennespannet på then
helgha kronona aff klart guld, och groffuo
scrifft ther vppå. 39:30. han lät graffua på
thet slätt war på samma sidhor och listor
Cherubim, Leyon och palmträä. 1 Kon. 7: 36.
Gram, adj. 1. Gramse. [Isl. gramr.]
hwar man ... ær honom för hans otro skwldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
