Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grama ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gram a
— 335 —
Grannhälle
ganszche hædzske och gram worden. Gust.
1 reg. 3:843. Wore oss än hela werlden
gram, och wille j grund nidh kasta, thet
vpsååt scal doch ey gå fram. Psalnib. 1536
28. han är werldzligh wijsheet och förstånd
gram. P. Erici 3: 41 b. var han oss så illa
vredh och gram... att han en gång i många
dagar icke ville see på oss, mycket mindre
medh oss tala. HSH 19:367 (1600). lyckan
kan en gång blifva tigh gramm. Schroderus
J. M. kr. 79. Han hafver migh giordt stoor
skada och skam, Så ock min hustro, thes
är iagh så gram. R. Foss 496. — 2. Grym.
Uthvertes äre the som lamb, Invertes såsom
ulfver gram. J. Sigfridi L2b. Der bodde
det fordom en kämpe så gram Af jättestam.
Tegnér 1:203.
Grama, Gramsa, intr. Grabba. Lind
Ord. Rietz.
Gran (mått, vigt), se Bjuggkorn.
Granemunk, m. Ett slags fogel. J.
Sigfridi A 4 a.
Grann, m. och n. 1. Grand, kan ske
torde han väl tycka en liten grann om henne.
Lagerström Tart. 48. den stackars man
Förutan hustruns lof ej giöra får en gran.
Palmfelt Qv. skol. 66. — 2. Bubbla, perla,
luftblåsa, när man skänker thet {vinet), så
löpa små grann upföre. Sparman Sund.
sp. 124.
Grann, adj. 1. Fin. [Isl. grannr.] granth
klædhe och ... grooffth. Gust. 1 reg. 2:159.
itt grant stofft. Es. 29: 5. Thetta barnet är
icke lindat medh miwk, gran och subtiligh
lindaklädher. L. Petri 1 Post. F4b.
gran-nesta silke. P. Erici 2:143 b. att allt jern
blifuer grofft och grantt i Sverige arbetadt.
A. Oxenstjerna (HSH 35:145). bröd, groft
och grant. Stjernman Riksd.bih. 474(1698).
granna sågar skära strån af utan stort ristande.
Risingh 27. Man måste granna garn för
kloka foglar spinna. Kolmodin Qy. sp. 1:
44. Grant lärft, tryck. Lind Ord. stemmor,
groffua och granna,... som man pläghar them
kalla Bassus, Tenor, Discantus och Altus.
Balck Catech. M6a. grann röst.
Columbus Vitt. 112. Grann hörsel. J.
Rudbeckius Kon. reg. 293. . The granna (delicat
personer, krätzlige) föras uthi sängbåår.
Comenius Tung. 456. — 2. Noggrann.
åkeren vill hafve ... gran skötzel.
Stjernman Com. 1:81 (1546). Giffuer granna acht
vppå thes mwrar. Ps. 48:14. medh granna
acht läsa. Syr. försp. thet (fåret) haffuer
ock altijd behoff Heerdans wårdnat och
granna til syyn. L. Petri 2 Post. 112 a.
bruka uthi alla saker ett grant inseendhe.
Schroderus Kon. förär. 75 b.
Granna, tr. (af Grann, fin.)
Söndersmula. Roflandet bör väl brukas och
grannas med harfven och välten. Carleson 610.
Granna, intr. 1. Skada. [Isl. granda.]
Mest det grannar i vers, hvad näpliga märkes
i prosa. A. Nicander Vitt. 179. — 2. Fela,
skilja, vålla. Missbruk ey titt välde, thet
granner så lijte, Att qvinnan hon råkar få
på sig ett lyte. Törnevall A 5 b.
Grannelig, adj. Noggrann, giffue
gran-neligare agt på then Landzenda, ath ther icke
skeer nogon skada. Gust. 1 reg. 10: 166.
haffuer granneligh acht ther vppå. Es. 21:7.
noga och grannelig achtsamheet.
Stjernman Riksd. 2:1122 (1649).
Granneliga, adv. Noga. Så förwara
tigh nu och tina siäl granneligha. 5 Mos.
4: 9. hör granneligha på alt thet iagh tigh
säya will. Hes. 44: 5. toogh grannerligha
wara på Gudz Lagh. 2 Macc. 4: 2.
be-spörier grannerligha effter barnet. Matth.
2: 8. Fångahuset funne wij jw grannerligha
igenläst. Ap. gern. 5:23. grannerligha
lär-der vthi fädhernars Lagh. 22: 3.
Grannfaren, p. adj. Grannlaga,
granntyckt. vara förmykit granfaren och
nog-reknad. Svedberg Sabb. ro 1, b 4 b.
Granngerning, f. 1. Grannlaga arbete.
icke är någor... så dum, at han icke doger
til något, fast icke alle äro fallne til
gran-giärningar. Rydelius Förn. öfn. 148. — 2.
Grannlåtsdocka, behagsjuk qvinna, een
grangärning stålt. Wivallius 346.
Grann-gärning, tu som vil ei annan gerning ansa,
Än endast putza tig, at spela kort och dantza,
Och tig för manfolk te med rakoin hals och
rygg. Kolmodin Qy. sp. l:3«l. våra
gran-gerningar anvenda all sin hog och sin id
uppå granlåt, huru the sig smyckia skola.
Svedberg Catech. 36. De löjeliga
grann-gerningarne (öfvers, af Molière’s kom. les
Précieuses ridicules). 1768. — Förekommer
äfven i bet, lösaktig kvinna, han hadhe
tagedt vp (tagit på bar gerning) een
gran-gärningh. Hist. handl. 13. 1:186 (1565).
Granngerningsdocka, f. =
Granngerning 2. en a la mode
grangerningz-docka. Svedberg Dödst. 429. Gud tröste
then man, som ena sådana grangernings docka
får och varder bunden vid. Sabb. ro 2:1367.
Granngifvelig, adj. Noggrann. [Isl.
grandgæfiligr.] haffwe grangiffwelig och
nöge acht och tilsyn. RR V71545.
gran-giffueligit vpseende. Gust. 1 reg. 11:63.
Granngifveliga, -gen, adv. Noga,
noggrant. [Isl. grandgæfiliga.] betenckia och
grangiffueliga offueruege huru thet best
fore-tagis skall. Gust. 1 reg. 10:31.
grangiffue-ligen och alffuarligen betäncht, betrachtet
och öffuerwäget alla brijster. Tegel Gust.
1 hist. 1:272 (1530). stadzwollen mötte...
grangiffueligen besichtes. RR e/2 1542.
A-stronomi, som medh förnufft grandgifveligen
achta uppå himmelens lop. Rolander 10.
(granachtgifveligen. Dens. 34.)
Grannhälle, n. Grannskap, granhelle,
vicinia, vicinium, vicinitas. Comenius Tung.
index.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
