Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gårgöra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gårgöra
— 347 —
Gälla
städer haffwe kunne. Ders. gårdastäsl. Gust.
1 reg. 4: 313. gårda stædzla 4:337.
Gårgöra, tr. Gara. ett Kopparcompagnie,
som kopparen ved bergedt inkiöper, gårgiöra
låther, och ... försällier. A. Oxenstjerna
(HSH 37:151).
Gåse, m. Gåshane. [Isl. gassi.] En gåse
kan man känna igen ifrån en gåås aff hans
höga been. Colerus 2:165.
Gåt, f. Se Dörrgåt. Lind Ord.
G åt, adj. Kätjefull.. (Jfr Rietz Gåt, n.)
när the vnge enkior vthan echtenskap äro
late,_gåte och förwetne. Balck Catech. P 2 b.
Gäck, m. Gyckelmakare, fastlagsnarr.
Så galet haffuer closterfolk warit, ath the
haffua förclädt sich och äre gieckar och
narrar wordne. O. Petri Klöst. F2a.
Gäck, n. Gäckeri. han gör aff migh stort
geck. N. Holgeri D8b.
Gäcka, tr. Narra, påuen haffuer
bedra-ghit oss medh sitt falska aflatt, och haffuer
ther medh gieckat oss wåra päningar aff.
0. Petri Sakr. förord l.
Gäckare, m. Bespottare. Uthi yttersta
dagharna skola komma geckare. Jud. ep. 18.
Gäckelig, adj. Narraktig, löjlig,
gycklande. Dy är thet gekkeligt at tu Leucippe
dichtar Et dusin verldar. Spegel Guds verk
40. somlige Christne vilja apas efter the
gäckeliga hedningar, inbillandes sig tå vara
kloke män, när the äro vrånge Stoicer.
Pass. and. 92. geckeligit snack och groft
skemt. Svedberg Ungd. reg. 253.
Gäckespel, n. Gyckel, gäckeri. drifva
gäckespel medächtenskapet. Ehrenströmii.
Gäckot, adj. Narraktig, gekkot flaas.
Lucidor Qq 4 b.
Gäckvulen, -vulig, adj. Fallen för
gyckel, gyckelaktig. Kärleken skalckas intet.
Han är intet geckvulen; giör intet stort
ve-sende af sig i tal, kläder och åtbärder, utan
är alfvarsam och stadig i sitt väsende.
Svedberg Sabb. helg. 169. slemt, geckvuhligt och
ogudachtigt snack. Ders. 263.
Gäddtrast, m. Sångtrast. (Se Nilsson
Fauna II. 1:351.) Gäddetrasten kommer ock
tå, När bonden skal vidh åldren (årdern) gåå,
Ropar fast: köp höö, köp höö. J. Olssön.
Gädjot, adj. [Jfr Isl. ge~ö, vällustigt sinne,
otukt.] the gädiotta (lösachtige, okyske)
slu-nor ... hafva sijn kyskheet faal. Comenius
Tung. 827.
Gäf, adj. [Isl. gcefr, Mnt. geve, T. gäbe.]
1. Gångbar, gängse, bruklig, fyrahundrat
Siklar siluer, som tå gäffue och gengse woro.
1 Mos. 23:16. Engelsk mynt... haffuer
warit här gäfftt och gengse. O. Petri Kr. 15.
Moses och Laghen woro på then tijdhen
mykit gäff och almenneligh jbland Judarna.
L. Petri 1 Post. asa. Lögnen... är
gäff-uast hoos the fåuetzka Sir. bok 20: 26. Titelen
(på Jesu kors) war scriffuen på Hebraisko,
Grekesko och Latijn, thet är, på the tungo-
mål som tå kunnogast och gäffuast woro j
hela werldenne. Chr. pina i 3 a. thet är gäfft
ibland menniskiors barn, vela tagha igen,
när lägenheten giffs,... thet som haffuer
varit theras egendom. J. Botvidi Likpred.
B 3 b. — 2. God, duglig, kongen skulle
dragé oss her paa halsen med store makth
och geffth örlogisfolk. HSH 19:115 (1506).
Så skal utaf tin säd then mannen aldrig
fattas, Som til tin kongastol skal giäf och
värdig skattas. Spegel Sal. vish. 4.
skrifft-lärde och gäfve män. Svedberg Schibb.
a 4 b._
Gäf, f. Allmänt bruk, gångbarhet. inthet
mynt slås til gäf och gång af reent och
otilsat gull eller silfuer. Stjernhjelm Arch.
Dia. (J fr T. g ang und geb, gänge und gäbe.)
Gäfves, adv. Till g., för intet, gratis.
Wij komme j hogh then fisk som wij åto
til geffwes vthi Egypten. 4 Mos. 11:5. Icke
heller (hafve vi) taghet brödhet til geffues
aff någhrom. 2Thess.3:8. Jfr F örgäfves,
G i fv e n s.
Gäl, adj. Kåt, kätjefull. [T. geil.] Lind
Ord. Se Rietz Gel.
Gäld, n. och f. [Isl. gjald, n.; Mnt. T.
gelt.] 1. Betalning, aflöning, knecther och
ritthere the ther wille thyäne på wårt giälth.
Gust. 1 reg. 6: 44. the haffua misbrukat
Christi lekamen, och kraafft ther in sin gell medh
om påschana. O. Petri Guds ord Dia. —
2. Skuld, wij betale alt gäldet. O. Petri
Sakr. 28 b.
Gäldenär, m. Fordringsegare. må
gälde-nären sin skyldenär til rådstugu ... stämme.
Stjernman Com. 1:698 (16 1 7). en streng
gellnär utsöker och utkräfver hofvudsummon
medh thess åhrliga ränta i drygesta och
nogesta motto. Svedberg Sabb. ro 2: 1093.
Gäldskyldig, adj. Skuldsatt, hon var
mykit gælskyllogh. Gust. 1 reg. 4:349. then
geldskyllige tienaren. P. Erici 5:268 a. e
n-detté, gäldskyldig. Svedberg Schibb. 268.
Gälhet, f. Kätja. [T. geilheit.] Lind
Ord.
Gälla, tr. och intr. 1. Angå, röra, hafva
afseende på. en foghel skyndar sigh til
snarona, och weet icke at thet geller
honom om lijffuet. Ord. 7:23. huru kan iagh
lidha thet onda som mitt folck vppå geller?
Esther 8:6. Ah, at thenna drömen gulle
tina fiendar vppå. Dan. 4:16. Herrans ord
geller idher til, j quarrbleffne aff Juda. Jer.
42:15. thetta bodhet geller idher til. Mal.
2:1. — 2. Uttrycket det gäller, hvad
gäller, för sann. för visso, jag svär att,
jag slår vad att. [T. es gilt! was gilts?)
Tu haffuer welsignat hans (Jobs) handawerck,
och hans godz haffuer vthsprijdt sigh j
lan-dena, Men räck vth tina hand, och kom
widh alt thet han ågher, thet geller, han skal
welsigna (thet är, banna och försmädha,
glossa) tigh j ansichtet. Job 1:11. lät oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
