Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gälla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gälla
— 348 —
G äst bjuda
strijdha emoot them på slettenne, Hwadh
geller, wij offuerwinne them? 1 Kon. 20: 25.
Thetta sägher Herren Herren emoot Tyrum,
Hwadh geller at öyanar skola bäffua när tu
så gruffueligha förfaller. Hes. 26:15. Herren
haffuer sworet emoot Jacobs höghferd, Hwadh
geller, om iagh sådana theras gerningar förgäta
skal ? (jag skall sannerligen icke förgäta...)
Am. 8: 7. Tagh tigh wara, at tu icke medh
ond effterdöme någhon förarghar, Hwad
geller thet skal lära stå better til medh tigh.
L. Petri 1 Post. Z 5 b. then som söker
all-menna bästa ... hvad geller om icke han skal
lijda förfölielse och efftertaal? U. Hjärne
Surbr. 158.
Gälla, intr. och tr. 1. Gifva ett gällt
ljud, skalla, genljuda. [Isl. gella, gjalla,
T. gellen.] En dagh, på hvilken Gudz klara
basun höras och gälla skal. Schroderus
Kegel. 223. han skrijar och ropar, så at thet
gäller enda upp i skyy. Hoff. väck. 42.
klappar man ther uppå (på kärlet), tå klingar
och gieller thet. Svedberg Ungd. reg. 311.
Han talte och det gall i bärgens djupa hvalf.
Dalin Vitt. II. 5:36. et allmänt fägnerop
gall alt up til himmelen. Ban. 2:431.
utaf den döön de steele klintar gulle.
Eure-Lius Vitt. 58. — 2. Ropa, uppstämma. Häf
op tijn röst, gäll an ... ett Vivat!
Stjernhjelm Jubelsång.
Gälla, tr. Snöpa. [Isl. gelda]. Thet äre
monge eunuchi som sich haffua gellat for
himmelrikes skul. O. Petri Svar till P.
Gallé G 3 b.
Gällgift f. Prestgälls bortgifvande. Medh
gäldgifft skall så effter thenne tijdh hållet
blifva, att förr än någor vardher satt in i
prestegiäldet, skole presternes förmän ...
förhöra om hans lärdom och skickeligheet.
Stjernman Riksd. 1:361 (1586).
Gälljudande, p. adj. en gälliudande
säck-pijpa. U. Hjärne Surbr. 82.
Gällös, adj. Knarrig, egensinnig. (Se
Rietz under Gäta 2.) alt hvad der lägges
för Man honom oförskämt gäl löser tadla
hör. Sv. Nitet n. 22. den förklädda dygden
är giäl-lös, skenhelig.... hård, egennyttig.
Tessin Bref 2:151.
Gäms, f. Stenget. [T.gams,gemse.] Ibex,
gämss, steengeet. Var. rer. voc. P 8 a.
Gängel, Gängla, f. Stylta. gänglar,
grallæ; som går på gänglor, grallator.
Comenius Tung. index.
Gängla, intr. 1. Gå med långsamma
steg. Ketil gänglade (Isl. lötrar, se B. Hald.)
nu dädan. Björner Kämp. An. 15. — 2.
Dingla ? En scholmestare ... hengde sigh i
scholestugun om nattetijdhen, hvar han om
mårgonen fans gengla. Kemner 72.
Gängla, tr. Föra i ledband. [T. [-gän-geln.]-] {+gän-
geln.]+} Gängla et barn. Lind. Ord.
Gänglig, adj. Gängse, gångbar. [Mnt.
genklik, T. gängig.] riikitzins gænlighe
myntt. Gust. 1 reg. 2: 250. Tesse ordh skole
ware gengeligen j Christenhetenne och wel
kunnogh. O. Petri 1 Post. 8 a. huru myckit
anladhes (användes) til stadsens gängiighe
(löpande) nödhtorffter. Schroderus Liv. 473.
Gänt, se Gent.
Gärd, f. Görning. [Isl. ger<5, görti; D.
i gjærde, i görningen.] i det samma som
den handelen som mäst och bäst stod i
gärde (som man säga plägar). S.
Elofsson 138.
Gärde, n. Gärdsgård, hägnad, then
trä-gårdz gärde Är sammanvuxen törn. Spegel
Öpp. par. J2.
Gärdeglinder, -glinger, n.
gärdeglin-dret. .. bestod uti de öfver jordsbrynet (på
åkergärdet) stående så kallade
spinnelväf-var, hvilka af (so/)strålarnes starka reflexion
och jordens utdunstning stodo i jämn
darr-ning. Carleson 758. när gärdeglingret synes,
tå är brukandes (jorden) medh all macht.
Brahe Oecon. 104.
Gärdsle, n. Gärdsgård, han riffwitt vp
till sextije fampner gerdzle. Hist. handl.
13. 1:134 (1564).
Gäsen, adj. Töcknig, dimmig? [Jfr N.
geisa, dunsta, utdunsta ] Luften ... är tiok
och giäsen. Spegel Guds verk 74.
Gäspa, intr. Gapa. [Isl. geispa.] tekn,
ther spåmän och täknetydhare myckit famla
och gespa effter. L. Paul. Gothus
Co-metsp. 17.
Gäspan, f. Gäspning. Oscedo, mykin
geespan. Var. rer. voc. E2b.
Gäspsjuk, adj. när jag sömnögd up frå
söta hvilan stått,... jag omårnad, tung och
giäspsiuk sedan gått. Kolmodin Qy. sp.
2: ltt4.
Gästa, intr. 1. Söka herberge. Lät folcket
jfrå tigh, at the gå vthi köpstädherna och
nesta bygdena, ther the mågha gästa och
finna maat. Luc. 9:12. — 2. I fråga om fri
fodring för kungs- eller biskopshästar.
j gesta skola for badha fodringanar, stora
fodhringen och kongxforingen i
Östergötland in til Jwl ... Men effter Jwl wele wij
atj skole gesta in j Småland. Gust. 1 reg.
7:183. biscop Ingemar... motthe gestha
clo-sther landtboor saa well som andher
land-böndher j hanss biscopsdömme medh ij (2)
hesthar. 3: 52.
Gästabudshane, m. golffuet i salarne
och stoffuorne, såsom och undertijdhen
sielffua, borden, upfyllas medh näsevijsa
okalladhe gestebodzhanar, the ther trängia
gesterna uthaff rummet, och dricka, svälgha
och fylla sigh, lijka såsom gästebodhet
allenast för theras skul vore anrättadt.
Rotho-vius 1 Pred. B 3 b.
Gästabudsman, m. Gäst. en gestebodz
man j then H. Andes gestebodz stugu. P.
Erici 5:256 b.
Gästbjuda, tr. Bjuda till gäst. lät han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
