Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hafvande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hafvande
— 352 —
Hala
Hafvande, n. Förhållande, beteende,
handlingssätt, när wij wår nästes
christe-ligha haffuande och hemligheet förrådha och
vppenbara. Balck Catech. X 8 b.
Hag, n. 1. Hägnad, stängsel. [T. hag.]
lärer doch en gång rijda in om hagett,
springer icke öffwer gärdzgården. Ernhoffer
48 b. — 2. Inhägnad af qvistar med
öppningar, i hvilka man satt snaror eller giller,
till djurfångst. Rietz. (Jfr bet. af T. hag
i jägarspråket.) Saa bidie wij ... athij wille
oss een (jägare) tiilskaffa, ther kwnne wel
iagha tiil hag och skiwta kwnne. Gust. 1
reg. 3:58.
Haga, intr. Göra hägnad. Han ... med
starkt beskärm kring all din hemvist hagat.
Eurelius Vitt. 46.
Haga, tr. Behaga. [T. hagen.] hvad hon
giör måst1 haga honom väl. Lucidor B2a.
Om han vil hafva hopp At haga jomfrun väl,
mått’ han ha gilliekläder. Dens. B 3 b.
Hage, m. Se Hag 2. en foglefängiare
går om hösten til werka medh foglannar som
flyga, gör en hagha medh gröna buskar.
P. Erici 1:14 b.
Hagel. Jan Hagel i följ. ex. synes
utmärka simpla sjömän eller matroser. (Jfr
T.Janhagel, Hans Hagel, "gesindel, pöbel".)
ehuruväl man hafver sina tijmar och
nacter-glaas, som uthi nacterhuset continuerligen
vändes och achtas, så kan doch offta hända
stor misslag med dem, så aff skeppetz
slingrande, eller at man til rorls intet så noga
passar up med vändande, eller och för andra
paddestycken, som Jan Hagel plägar dermed
at spela. Rosenfeldt Nav. 76. Neptunus’
beekot folk, bå skieppar’ och Jan Hagel,
Dem såg man flyga fram som väder op i
tagel (tackel), Dhe slogo flaggor uth och
vimplar op i topp. Vitt. 220. — Nu blåser vinden
opp ... Jan Hagel, kom, kik ut! Bellman
2:126. Jan Hagel, skjut och smäll: fram,
läska din canon! 2:127.
Hagelskott, -skytt, n. Hagel; äfven
Kanon för skjutning med hagel, stycker
med hagelskott mötte bliffwe vtlagde ... att
man kunde bruke hagelskottet och stryke
longz muren medt them. RR 16/u 1543. laga
skantzerne och legge hagelskytt ther som
hagelskytt tarffwes, the andre som liggie på
hiwll, kan man altijd med hast rycke tijt
the för nöden äre. RR 2/s 1543. en
(bysse-skytt) som nogot kunne met the nye
hagelskott, som E. K. Ma:tt nw lather bruke, och
tesligis en hell eller halff tunno järn dropper
som man till same hagelskytt bruke kunne.
Fin. handl. 3:239 (1555).
Hagelsten, m. Hagel, hagelkorn. [Isl.
haglsteinn, T. hagelstein.] lät Herren falla
-aff himmelen stora hagelstenar. Jos. 10:11.
iagh skal läta regna slaghregn medh
haghel-.steen. Hes. 38:2-2.
Hagelstorm, m. Hagelskur. [T. hagel-
sturm ] Sij, en stärker och mechtigher aff
Herranom, såsom en haghelstorm, ... skal
vthi landet medh wold inslept warda. Es. 28:2.
Hagenskt, n. Kläde, tillverkadt i Haag.
(Hvart stycke Hagenskt kläde räknades till
24 alnar, och färgen var antingen svart eller
brun. Murberg Kläd. 101.) Itt stycke
Ha-genst 50 mark. Stjernman Com. 1:193 (1566).
Hager, adj. Spinkig. [T. hager.] bleek
och mager, Slarfuig, hungrig, tunn och hager.
Stjernhjelm Parn. tr. 2: 6.
Hagliga, adv. Lämpligen. [Isl. hagliga.]
han så hagliga värkar, At then blindaste seer
... Thet hela jorden hon är med Guds
välsignelse riktat. Spegel Guds verk 21. all
ting hagliga til Herrans lof utretta. Ders. 280.
Hai, interj. [Isl. hai.] Hai, hai, här är
een skalck inne. Jos. hist. 16. Hai vai så
frisker tå är iagh. Prytz O. Skottk. D 3 b.
Hai! skrek hon til. Kolmodin Qy. sp. 1:122.
Haje, m. Haj. fisken Haije. Spegel
Guds verk 191.
Hake, m. Bonde, bosatt på en s. k. hake
eller ett hakeland (i Östersjöprovinserna);
benämning för lifegen. [Mnt. hake ]
Konung Christiern ... wille platt göra the
Suen-ska til egna trälar, Estar och Hakar. O.
Petri Kr. 333.
Hake, m. Ett slags skjutgevär, som vid
affyrandet hvilade på en ställning eller
gaffel, hvarvid det fästes med en hake på
bösstocken. [Mnt. T. hake.] Deraf nämnas
tre olika slag: enkel, dubbel och half hake.
Se Röding 173-5; Adlersparre Afh. 221,
223.
Hakebyssa, f. = Enkel hake (enl.
Röding). [Mnt. hakebusse.]
Hakel, m. Messhakel. [Isl. hökull.]
flo-wels hackler och korkåper. Thyselius
Handl. 2:256 (1544).
Hakelverk, n. Skansverk, bestående af
korsvis nedslagna pålar belagda med ris,
qvistar och grenar. (Se Schiller-Lübben
Hakelwerk.] man genast begynte med ett
ijdkeligit skiutande staden at bråka, och
allaredo hakelvärcket affbrändt, sampt en halff
breche öpnadt. Widekindi 180.
Hakeskyttare, m. Fotknekt, väpnad med
skjutgevär (hake). Adlersparre Afh. 293.
Hakeskyttare (musketerare). Comenius Tung.
703.
Hal, adj. Theras munn är halare än smör.
Ps. 55:22. hennes hals är halare än olia.
Ord. 5: 3. föra folk på hala gaton, och
be-dragha them. L. Petri 2 Post. 325 b.
Hala, intr. 1. Vara hal. dess tunga
ljufligt halar, Och ögat med en annan talar.
Dalin Vitt. 3: 66. — 2. Halka. Ett ord, som
obetänckt snart utur munnen halar.
Wrangel Fr. Snöhvit 32.
Hala, intr. Dröja, förhala. Jagh vil
nå-ghot litet hala. Prytz O. Skottk. E 2 b.
Ingen skal medh dopet hala. Ders. G 2 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
