Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Harnesk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harnesk
— 364 —
Hasta
Harnesk, n. Innefattade hela
stålklädnaden åt en krigsman, utan åtskilnad för
hvilken kroppsdel den skulle tjena till
försvar; således förekommer hufvud-, bröst-,
benharnesk o. s. v. Alla dessa särskilda
delar sammantagna kallades äfven tyg,
rustning. Adlersparre Afh. 214. Jfr
Hamilton 120. mathu (må du) setthia harnisket
in paa snörenaalen (en jakt) och ther med
några godha karla, saa ath for:ne rosthningh
bliffuer wel foruareedh. Gust. 1 reg. 2: 240.
— Ordet skrifves ofta härsk, harisk.
Harneskad, p. adj. Klädd i harnesk.
[T. geharnischt.] harneskadt och beväpnadt
krigzfolck. A. Laurentii Verld. speg. 19.
en ryttare hel och hollen harneskad.
Stjernman (Sv. Bibi. 3:21).
Harneskhus, n. Tyghus. 2 Kon. 20:13.
Harnesksvärd, n. Var tvåeggadt och
tjente både till att hugga och sticka med.
Adlersparre Afh. 220.
Harpa, intr. Spela på harpa. [Isl. harpa,
T. harfen.] Harpa, Ludere fidibus.
Schroderus Lex. 69. Itt oskälighit diwr kan och
höra pipor och harpor, men thet kan intit
danssa ther epter, ty thet forstår intet hwad
som pipat eller harpat warder. O. Petri
2 Mess. B l b. een pipa eller een harpa,
tå the icke giffua åtskilielighit liwdh jfrå sigh,
huru kan man weta hwadb pipat eller harpat
är? 1 Cor. 14:7.
Harpande, n. Harpspel. iagh mötte
haffua leedhsaghat tigh ... med bungande
och harpande. 1 Mos. 31:27.
Harpare, m. Harpspelare. [Isl. harpari.]
harparers röst. Upp. 18:22.
Harpknafre, m. Skruf för strängarne
på en harpa. (Se Knafre.) harpknafra,
verticillus. Comenius Tung. index.
Harpla, intr. Stamma. När som han
harplat nog (il hésite, il bégaie), omsider
flath och sur Tahlmannen in för dig står,
tiger som en muhr. Düben Pulp. 41. han
harplar deruppå, at han ei känner dig, och
frågar ho du äst. Malmborg 194.
Harpolekare, m. Harpspelare. Lyricen,
harpolekare. Var. rer. voe. 0 4 a. rösten
som iagh hörde war såsom harpolekares,
the ther leekte på sina harpor. Upp. 14:2.
Harponist, m. Harpspelare. en godh
harponist. Sylvius Curt. 65.
Harpslagare, m. [T. harf ens chläger.]
harpaslagare. P. J. Gothus Kors F6b.
Härsk, se Harnesk.
Harskrot, m. Skjuten med h.,
vriden, förryckt. [Jfr T. mit hasenschrot [-ge-schossen.]-] {+ge-
schossen.]+} när som siöman plä then
stierne-cirkul nalkas, Ther soolen heetar mest...
tå kan thet ofta henda, At någon skruuf går
löös, så hiernan må sig venda, Och karlen
altid går rät som han vore skutten Med
giftig hareskroot och skallen vore brutten
Uhr leed. Spegel Guds verk 95.
Has, m. Tasker. [Jfr T. hase.] Det är
en fattig kar, det är ju man en has.
Palmfelt Qy. skol. 76. Skal du kalla honom
haas, som är grefve och dessutom har en så
hederlig caractèr? Modée Fru Rangsjuk 57.
Hasa, intr. Larfva, traska. Du veth,
Hans, hur’ jagh ä gespring I skogen haasa
runt omkring. Kolmodinus B 7 a. H.
efter, stå efter, förfölja, ändog hon (verlden}
tyckes vara tig sööt och liuflig, så hasar hon
lijkväl under sådant skeen effter titt. bästa
smycke, som är titt lijf och siäl.
Schroderus Casm. 28. Vij sofve eller vake, äte
eller dricke, eller hvad vij göre, så hasar
han (djefvulen) effter oss natt och dag. Kegel.
84. Then leda hin onde han dägelig rasar
Moot äckta personer och effter them hasar
Med tusende konster. Törnevall A 4 a.
Jfr Haska, intr.
Haska, tr. Tilltyga. Jagh . .. vardt ther
illa haskat och slagen, Förr än iagh kunde
tädhan utkomma. R. Foss 504.
Haska, intr. H. efter, jaga efter, gripa,
snappa efter. [T. haschen nach.] han
(såsom keyser Domitianus) haskar effter flugor.
Schroderus Heracl. 76. en brinnande
drake, som ganska vijda uplät sijn käfta och
medh stoor ijfrigheet haskade efter then
fattige vandringsmannen. Kors. 403. H. bort,.
jaga bort, skrämma bort. Lind Ord.
Haskelig, adj. Hisklig, faslig. [Isl. [-håska-ligr.]-] {+håska-
ligr.]+} bratta klippor och spitsiga klyftor,
hvilka betäckas af skogar, ... giöra utsichterc
af somliga orter haskelig. Mörk Adal. 1: 45.
det begynte höras ett sorl ... hvilket dem
desto haskeligare förekom, som det hände
om tystaste natten. Malmborg 18. ett
haske-ligit våhnrum. Dens. 36.
Haspe, m. Hasp. Comenius Tung.
index. Haspa, f. Lind Ord. [Isl. hespa.]
Hass, n.(?) Få h. på, få slut på, fä
bugt med. (Se Rietz Has 2.) kunde man
wäll få hass på then förrädere hoop och
leggie them nijd. RR 1543.
Hassa, se H ussa.
Hasselera, intr. Göra utfall. [F. [-har-celer.]-] {+har-
celer.]+} (Danskarne) gåfue sigh uth ått
valla-häradz vägen vidh pass 70 hester, strax
läto-vij våre karar ryckia föråt, och vi
hasse-lerede medh våre hester alt intil skogen.
Hallenberg Handl. 42 (1612).
Hasselera, intr. Fubbla. [T. haselieren.]
Riket är intet hulpit dermed, at en som har
penningar, hasselerar med en gård för sitt
nöje. Carleson 68.
Hassleri, n. Gäckeri, gyckel, narri. [T.
haselei, haserei.] I förstår er ej på
man-folcks seder: Alt deras tal och krus är
barast hassleri, Och deras löften all ä’ purt
filuteri. Palmfelt Qv. skol. 36.
Hasta, intr. och tr. Then som hastar
(jagar) effter rijkedom och är nijtsk. Ord.
28:22. lät titt hierta icke hasta (förhasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
