Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hastelig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastelig
— 365 —
Hedensöm
sig) til at någhot tala in för Gudh. Pred.
5:1. hans siäl behaghadhe Gudhi, Therföre
hastadhe han medh honom vthu thetta onda
leffuernet. Vish. 4:14. til at öka deras styrka,
ville de tvinga stadens invånare at gå i
gevär; men det hastade (påskyndade) deras
olycka. Dalin Hist. III. 2:456. Refl. hans
olycka skall wel hasta sigh. Jer. 48:16.
såsom örnar hasta sigh til itt aasz. Hab. 1:8.
han hastadhe sigh, om möghelighit hadhe
warit, at han kunde warit j Jerusalem om
Pingsdaghanar. Ap. gern. 20:16.
Hastelig, adj. Plötslig, hastig, tå skal
them hastelighit förderff offuerkomma. 1
Thess. 5:3. förandes offuer sigh sielff en
hasteligh fördömilse. NT 1526 2 Pet. 2:1.
Hasteliga, adv. Plötsligen, oförmodadt.
Waker för then skul ... at om han
(husbonden) kommer hasteligha, (han) icke skal finna
idher soffuandes. Marc. 13:36.
Hastgerning, f. Förhastad gerning, en
hastgiärning ... then man gerna strax ångrar.
Rydelius Förn. öfn. föret. § 16.
Hastig, adj. Brådskande. Konungens
ärende war hastigt. 1 Sam. 21:8.
Hatelig, adj. Förhatlig. [Isl. hatrligr,
Mnt. hatlik.] Odiosus, hatelig. Var. rer. voc.
R 8 a. Höghfärd ... är väll ett haatelighit
ting. Schroderus Liv. 896. Konungens
tienare giorde honom hoos undersåterne så
ledh och hateligh, at the omsijder ... drefve
honom uthur rijket. Sylvius Er. 01. 516.
Han älskar det som är älskeligit och hatar
det som är hateligit. Dalin Arg. 1, n. 36.
Hatligen, adv. Hätskt. [Isl. hatrliga,
Mnt. hatliken.] skulle hvar man om edher
tala och seija, huru otacksamlighen och
haat-lighen i edher emoot en så dråpeligh man
förhöllo. Schroderus Liv. 909.
Hätsk, adj. Hätsk. [Mnt. hatisch.] han
medt sin oskickeliga predican haffuer giort
eder almoghen ogunstiig och hatesk. Gust. 1
reg. 6:37. nu är han henne worden hätsk.
5 Mos. 22:16. Han förwende theras hierta,
så at the hans folck hätske wordo. Ps. 105:25.
Lögnenne är iach hätsk. Dav. ps. 1536
119:163.
Hatt, m. 1. jac stormade honom med
förste storm så när slottet vtaff at han
be-tröste sig ecke staa eller bide flere stormer,
vtan satte hatten vp (såsom tecken till
kapitulation) och begärede gaa vtaff med
be-haldne hoffuer. HSH 24:79 (1516). The...
beskutte Slottet till storm, så satte the ther
inne wore vth hatten, begärade dagtingan och
goffue strax Slottet vp. Svart Kr. 77. —
Får Pilatus tina hustru fatt, Tå gör han tigh
till een hvit hatt (till hanrej). Rondeletius
95. ("Ein breit herunter hängender hut ist
zeichen eines hanreien". Grimm Wört)
hvijt hatt med horner i skallan. Cup. o.
Ven. kärlekskrig C 6 b. hon ... tör väl kläda
mann i slätta hanreys kläder, Ja sättia på
hans hatt och så en hviter fläder. Verld,
fåf. speg. 11. — Hvit hatt var äfven
beteckning för en friare, som fått afslag. Ja fast
tu haar sporar siw alnar lång, Lijkväl skal
ey korgen vara tigh trång. Altså lät tigh
’ strax sorgkläder skära, Sörg ey för hvijt hatt,
then skal iag förära. Chronander Bel.
F8b. han fåår kalffskin, hvijt hatt ochså
korg. Ders. G 8a. meenar tu at tu icke
får hvijt hatt och kalffskins stöflar i dagh?
Ders. H 6 a, Här hafuer tu både korgen,
kalfskinnet och hvijte hatten som tu mig
lofvade. Korgen kant tu hämpta späner och
småsteenar uthi, kalffskinnet gör tu tigh ett
par sköna frijare stöflar’ uthaff, hatten kan tu
plocka nötter uthi. Ders. H 8 b. (Jfr
Kalf-skinn 2.) — 2. Nätmage eller hufva hos
idislande djur. [T. haube.] Spijsen, när
han medh the främre tänderne sönderbijten
och medh oxlarne tuggat är, ... så
neder-släppes han genom svalghet nedh i maghan
... först til moorlösan, sedan hatten, så til
vamben, omsijder til rätta magan, then the
kalla mångfallen, ther som skeer then första
smältningen. Comenius Tung. 267.
Hatta, tr. Betäcka (med hatt), de liggia
uti skogen under träna, dem de om vintern
hatta med en hvijt hatt. Rudbeck Att. 1: 432.
Hebenträ, n. Ebenhols. [T. hebenholz.]
Konungen lät göra aff Hebenträä pelare j
Herrans Hws. ./ Kon. 10:12. sendt migh
Cedretfää, furoträä och Hebenträä aff
Libanon. 2 Krön. 2: 8.
Heden, adj. med subst, användning.
Hedning. så lenge en är odöpt hälles han icke
för Christi ledhamoot, vtan räknas för en
hedhen och ochristen. O. Petri Sakr. 1 b.
Hvadh som vij Hedne skola troo Til
siä-larnas evigha roo. Prytz O. Skottk. F2b.
Hedenhös. Jag vånd han kund sin slägt
ur heden-öset taga, Från Odens mörka stam.
S. Triewald 107.
Hedenland, n. [T. heidenland.] the
komma ifrå flerranstadt hedenland.
Svedberg Sabb. ro 1:554.
Hedenskap, n. och m. [T. heidenschaft,
D. hedenskab.] 1. Hedendom. Hoo slår
sigh på buuksorgh, han faller åter uthur sin
christendom til hedenskapet. Schroderus
Kors. 565. — 2. De hedniska landen, folken.
Wij Satan,... hela Hedenskapsens storförste.
Raimundius 21.
Hedensöm, m. Skiffueduck (bordduk)
lång medth hedensööm vdi rute wiis. HSH
37:22 (1548). Handkläde medth hedensööm.
37:27. (I skrifter från 1600 talet förekommer
äfven benämningen hednisk söm. —
"Heid-nische arbeit, heidnisches werk nannte man
arbeiten in weberei, stickerei und
schmiede-kunst von morgenländischem
(byzantini-schem) ursprunge, sowie die im lande
ge-fertigten nachahmungen derselben." Grimm
Wört. 4. 2:811.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
