Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hårdbänd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårdbänd
— 400 —
Håtull
ligen, der lågh een stoor orm, för den de
hårde hade förfärat sigh. U. Hjärne Vitt. 43.
Hårdbänd, p. adj. Hårdspänd.
Liung-eeldz skott skola drabba rett, och skola
komma vthu skyyn, såsom aff en hårdbend
bogha til målet. Vish. 5: 22.
Hårdelig, -a, -en, adv. Häftigt,
högligen. [Isl. hardla.] the trengde sigh
harde-ligha medh wåld in på mannen. 1 Mos.
19:9. the wordo hårdeligha plåghade. Dom.
2:15. Tå bleffwe wij alle hordelige
bedröff-wade. HSH 2:11 (1522). Thet monde honom
... hårdeligen förtryte. Hund Er. 14 kr. v. 63.
Han them hårdeligh förskrechte. v. 193. hadhe
svuret hårdeligh, The ville aldrigh låte bruke
sigh Moth Sverigie. v. 200.
Hårdnackad het, f. Hårdnackenhet.
hård-nackatheet. P. Erici 4:135 b.
Hårdnackas, dep. Vara hårdnackad,
envis, ihållig. Ther thetta uthflödandet vil
hårdnackas. Lindestolpe Frans. 73.
Hårdnacke, m. han {den hel. ande) kan
icke trösta the hårdnackar. O. Petri 1 Post.
-86 b.
Hårdnackeliga, adv. præfracte.
Comenius Tung. index.
Hårdnackighet, f. Hårdnackenhet. [T.
hartnäckigkeit.] fijenden genom sin
hög-modh och hårdnackigheet åther förorsackat
oss att grijpa till vapen. Stjernman Riksd.
1:747 (162J).
Hårdpösa, se Horpösa.
Hårdsinnig, adj. Styfsint. then som
hard-«innugh är han faller j olycko. Sal. ord.
1536 28:14.
Hårdt, adj. 1. Mycket, högligen. Hårdt
när. Helsingius. hon lågh honom hårdt
på hiertat, och han hadhe pighona kära.
1 Mos. 34: 3. hwar biscop Kort i Strengnes
icke hadhe så hårdt giffuit sigh vth för her
Steen, tå hadhe han wisseligha kommet om
halsen. O. Petri Kr. 295. Thet them monde
hårt förtryte. Hund Er. 14 kr. v. 292. Then
andre bleff så hårdt förskrecht. v. 390. —
2. Stadigt, fast. håller idher hårdt widh
-ödhmiuktena. 1 Pet. 5: 5. på thet iagh må
kunna hålla migh hårdt widh min Frelsare.
L. Petri Om nattv. E 8 a. — 3. Nära.
Artemisia ... hafver sin huusherre til een
besyn-nerligh ähra hårdt hos hans graff låtit
up-byggia een .. . herlig bygning. A. Laurentii
Hust. 249. — Jfr Hardt.
Hård traf van de, p. adj. En hårdtrafvande
häst (succussator) skakar hoffmannen
{ryttaren). Comenius Tung. 453.
Hårduk, m. Medh håårduuk (cilicium),
klåsteenen klååms vij. Comenius Tung. 582.
Jfr Hårkläde.
Hårfall, n. Alopecia, håårfal, ther håret
löper så aff at en bliffuer skallot. Var. rer.
voc. E 2 a. Lex. Linc.
Hårgård, m. 1. Hårfäste. Comenius
Tung. index. Thesse såår sättia sig under-
stundom i pannan rätt i hårgåhlen.
Lindestolpe Frans. 54. — 2. Hårsida. Hårgården
... af en hud. Colerus 1:325.
Hårhufva, f. Håårhufva, peruk,
calien-drum. ^ Comenius Tung. index.
Hårjern, n. Krusjern. Håårjärn, håårsax,
ther medh man krusar håår, crinale.
Comenius Tung. index.
Hårkläde, n. Hårskjorta, tagelskjorta.
[Isl. hårklcéöi.] Cilicium, håårcledhe. Var.
rer. voc. E 7 a. the hadhe longo vthi
hår-clädhe och asko giordt synda bätring. NT
1526 Matth. 11:21. (Bib. 1541: säck.)
spå-männenar komma på skam medh sina syner
... och skola icke meer dragha hårklädher
vppå, ther the medh bedragha. Sach. 13: 4.
— Jfr Hårduk.
Hårknif, m. Rakknif. [Isl. hàrknifr.] 1
har-kniffue huss (rakknifsfodral) med eth heelt
raka tyyg. HSH 18: 263 (1525). tijn tunga . ..
skär med lögnen lijka som med en harknijff.
L. Petri Dav. ps. 52:4. thet weeka eller
blöta kötet skal... skäras aff medh en harkniff
genom bardskärares gerning. B. Olavi 2 6b.
Hårkrank, se Harkrank.
Hårlopp, n. Hårets affallande. A.
Månsson Ört. 99.
Hårlufva, f. Peruk. Om han vil hafva
hopp At haga jomfrun väl, mått’ han ha
gilliekläder, Håårluva, bäverhatt, ther på en
brokot fiäder. Lucidor B 3 b. Jfr
Hårhufva.
Hårpex, se Hor pös.
Hårrifvas, dep. the städse liggia moot
hvar andre uthi fält och håårrijfvas.
Schroderus Albert. 2:11. Tå Socrates sågh, at
hans hustruer kijfvade och håårrefves
til-samman. 2: 278.
Hårryekas, dep. när stora herrar
hår-ryckas, måste undersåtarne släppa håret til.
As. Ban. 1:293.
Hårsax, f., se Hårjern.
Hårsbredt, adv. Han vek ei hårsbredt
frå sin låfven. Kolmodin Qv. sp. 1:261.
— SeHårbredt.
Hårskjorta, f. man går uthi håårskiortor
på blotta lijfvet. Laurelius Påf. anat. 551.
Hårstad, m. Skalle. Ack! huru det
vär-cker mig i hårstaden. Missförst. 40.
Hårstjerna, f. Komet. [T. haarstern.]
ordet Comet... tilägnes allenast the
ovan-lighe stiärnor, som haffua stråler rundt
omkring sigh, hvilka förthenskuld kallas
Cri-nitce eller Håårstiärnor. L. Paul. Gothus
Cometsp. 22.
Hårsäck, m. 1. Säck af hårväf. solen
wardt swart som en håårsäck (aatpix/.vo?).
Upp. 6:12. — 2. Hårsikt. Miölet sichtes och
skakas genom en hårsäck, så at sådarne
ströjas tädan. Comenius Tung. 404.
Håsmädelse, se Hådsmädelse.
Håtull, m. Artull. Lind Ord. Jfr Rietz
Hå 2, s. 287.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
