Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Häckla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häckla
— 401 -
Häftig
Häckla, f. Linhäckla. Bildl. bespotta
andra, dragha them genom häklan.
Schroderus Hels. beg. skattk. 87. drager Paulus
the falska lärarena väldeliga genom häklona.
P. J. Gothus Rel. art. 80. Lutherus . . .
munckarnas sampt prästernas bedrägerij och
förargelige lefverne igenom häklan förde.
P. Brask Puf. 418.
Hädaktig, adj. Hädisk, then hädhachtighe
... dieffuulen. A. Simonis V 3 b.
Hädan, adv. 1. Härifrån, mitt Rike är
icke hädhan (af denna verlden). Joh. ev.
18:36. hädhan kommer thet, at ingen läter
sigh nöya. L. Petri / Post. Z 7 a. Hädhan
synes ock then sedhen wara vpkommen.
2 Post. 273 a. — 2. Härefter, han skulle icke
settia them någan fouta (fogde) hedan ... aff
sine hoffmen. Svart Kr. 160. H. af,
hädanefter. [Isl. hétian af] himmelen som alt
her til för synderna skul hadhe waret
til-sluten, skulle nw hedhan aff wara öpen. L.
Petri / Post. K 4 b. tu nu och hädhan aff ifrå
alla syndennes... macht ewinnerliga förlossat
. .. wara skalt. Exorc. A 8 a. H. å t,
hädanefter. E. M. ville ... migh sijn Majestetz
be-nägenheet så hädan ååt som här til
gunste-ligen bevijsa. J.Botvidi Brudpred. (tillegnan).
Hädelig, adj. Hädisk. [Isl. hæöiligr.]
Tungan är ... spotsk, hädelig. Spegel G.
verk 251. (Epieurus) sade mykket hädelig,
At Gud nu ej bekymrar sig Om hvad i
verlden skeer. Ders. 267.
Hädskelig, se Häskelig.
Hädslig, se Häslig.
Häf, Häfver, adj. [Isl. hæfr.] 1. Duglig,
brukbar. Det är lätt at döma, huru häfva
de (skeppen) skulle kunna vara, som en
Philosophiae Baccalaureus hade i hast låtit
uptimra. Roman 267. — 2. Dugtig, rask,
modig, tapper. Kong Göthrek uppehölt
mycket och häft folk uti sitt hof.
Verelius Götr. 41. han heelt kiäk och häfver
Gåår fram moot fienden. Spegel G. verk
231. — 3. Fin, hygglig, präktig. Jagh sågh
... een vacker jomfru i jåns, rätt häff var
hon. Prytz O. Skottk. D l b. — 4. Stolt,
högfärdig. Judarna voro myket häfve och
store uppå sig för thet at Abraham var
theras storfader. Svedberg Sabb. helg. 202.
Häfd, f. 1. Besittning. [Isl. /r/Ö.]
Anti-ochus måtte affträdhe ifrån heele thet
lan-detz häffd och våld. Schroderus Liv. 612.
— 2. Jordrymd. latendis presterne komma
tiil theris rette och gamble heffder och
jorde parter igen, som the aff ålder hafft
och nwtid haffue. Gust. 1 reg. 13:112. —
3. Häfder, fornsägen. berätta om forna häffd
och gamla handlingar. Schroderus J. M.
kr. företal 2. Beläten och taflor effter
gammal häffd konstlighen giorde. Liv. 436.
Häfda, tr. Besitta, behålla i sitt våld.
[Isl. hefda.] iagh stadhen Argos innehåller
och häffdar. Schroderus Liv. 496.
Häfdabyte, n. Byte i afs. på
brukningsrätten till gods. thet heffdebyte wij giorde
i fiordh med tig vm Bijholmen och the andre
godz. Gust. 1 reg. 7:18. på deras fädernes
gods vore icke ännu något arfskifte giordt,
utan allenast et häfdabyte. Girs Joh. 3
kr. 149.
Häfdebur, m. Arkiv, hvar så händer
någon gammal book, bref eller gammalt
mynt kan förekomma, som äntel. tarfvas uti
Cronans häfdebuur förvaras. Bidrag 3: 69
(1630).
Häfdesökare, m. Memorial, hvarefter
Antiqvarien och häfdesökare sig rätta skola;
Sthm d. 20 Maj 1630. Bidrag 3:10. (Vi...
honom (riksantiqvarien) i befallning gifvit
upsökia öfver beela rijket alle the gamble
handlingar och skrifter, som lända kunna
vårt käre fädernesland till berömmelse. Ders.
3: 6«.)
Häf ning, f. = H ä fo f fe r. alla
Heffnin-gar, som Israels barn frambåro. 2 Mos.
36:3. Helghedomens Heffning. 36:6.
Häfoffer, n. itt offer eller en gåffua til
Gudz tienist heter för then skul heffoffer,
at man hooff thet vp j högdt. 2 Mos. 35:21
(glossa).
Häf of fra, tr. alt thet feta aff syndoffret
skal han Heffoffra. 3 Mos. 4: 8. alt guldz
heffoffer som the Herranom heffoffradhe.
4 Mos. 31:52.
Häft, n. Handtag, fäste. [T. heft\ Isl.
hepti.] eth rappir med forgyltt hefft. Hist.
handl. 1:25 (1543).
Häfta, tr. 1. Hopfästa, sammanfoga.
Snickaren ... häfftar them (bräderna) med
lijm. Comenius Tung. 530. — 2. Hejda.
Hiwlsparren, til at häfta vagnen uthi thet
branta nedkörandet. Comenius Tung. 458.
Häfta, f. Förstoppning, förstoppat j
lijff-uet, hwilket på Swensko kallas Stemman
eller häfftan. B. Olavi 1 b. förstopning eller
häffta. Dens. 68 a.
Häfte, m. och n. Häft, f. 1. Boja,
fängs-ligt förvar, fängelse. [Jfr Fsv. häfte, n.
häfta, f.; Mnt. hefte, f.; T. haft, m. och f.]
annamme till häftar och hårde häcktelser,
huilke the helst äre, som till sådane
för-rättlige gerninger... lagligen tillwundne blifne
kunne. Fin. handl. 8:118 (1552). Han fick
... spassera uth på borggården fritt, obunden
och uthan häffte. Sylvius Er. Ol. 208. de
togo vackten uti fängsligit häfte. /Is. Ban.
1:97. hon blef i fängslig häfft tagen. Rääf
Ydre 3: 230 (1684). — 2 Häffte,
Impedimen-tum, Hinderniss. Schroderus Lex. 23.
Häfteligen, adv. Ifrigt, eftertryckligt.
theras falska grund och lära bör oss
heffte-ligen och medh alffwar emoot sträffua. Uti.
på Dan. 54.
Häftig, adj. Ifrig; eftertrycklig, the leggia
sigh tå som heffiigast til bönen. Uti. på
Dan. 228. så vele vij... Kongl. Maj:tz
dona-26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
