Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kabbel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Käbbel
— 434 —
Kalfkärlek
K.
Käbbel, m. Kabel, man spinner tog så
longa, starka, tiokka, At man een käbbel
förr än them skal sönder plåkka. Spegel
G. verk 124.
Kack, m(?). Träck. [Mnt. T. käcke, f.]
Toback håls för kack. Grubb 810.
Kacka, intr. Träcka. [Mnt. T. kacken.]
thertill prater de och kacker i deres egit bo.
HSH 1:39. Jag fattig man stod där ofta
rädder ... att det gamla rucklet skulle falla
på mig, då redan foglarne kunde kacka på
mig genom taket. 8:35.
Kackla, intr. kackla som en trana.
Kolmodin Qy. sp. 1:645.
Kacklan, f. Kacklande. Men höns och
gäss förutan ända, Som med sin kaklan ej
återvända. Dalin Vitt. 4: 211.
Kaf, adv. 1. Hufvudstupa, ända ned.
[Jfr Isl. kaf] Han föll kaf i vatnet. Lind
Ord. några äro, som mena, det någrestädes
skulle finnas sådana diup, som ginge til
sielfva uthdiupet i qvicksanden och
grund-vatnet; hvarest aldrig något stadnar, uthan
går kaf nid i diupa afgrunden. U. Hjärne
Anl. 52. en sådan grufvelig cavern och
skräcklig kula, som går alt ända neder kaf
i bergsroten. Ders. 204. ett berg ... föll ned
och sänckte sigh kaaf uthföre. Ders. 220.
Vattudroppan kaaf i svalgets afgrund stupar.
Columbus Vitt. 94. — 2. Alldeles, helt och
hållet. Det blef kaf slut med allt episkt
ämne. Törneros 1:333.
Kafle, m. (Se Schlyter Ord) wi hafue
wthaf en kierlig och god willie wthann ludh
(lott) och låge kaffle wnndt och wplåtit wåre
käre brödre ... thil ath hafua och besittia
Torpa. Lönbom Hist. märk. 2:122 (1584).
Kafring, m. Limpa af kornmjöl. (Se
Rietz kavring) Lagendes thet så, att brödet
bliffwer wäl igenom baket och i godt kaffring
eller gott kakebrödt, som wäl liggie kann.
RR 3 1544.
Kaft, n(?). Ett slags sidentyg. [T. kaft,
kaftsammet.] eth stycke Cafft carmesie
flo-gels ferga. Gust. 1 reg. 9: 76. Kafft, Vestis
bombycina, T. Kaff, Tripp. Schroderus
Lex. 31.
Kag, Kak, n. Kacklande. Gååsen for
åter fort medh sitt kagh ... Gååsen sadhe
kag, kag, kag, kag ... Åter sa gåsen kak ther
til. J. Sigfridi G la.
Kaga, Kaka, intr. Kackla. [T. kagen,
gagen.] Gååsen begynte högt at kaga. J.
Sigfridi G1 a. Gåsen kakade. Dens. G
lb. — Jfr Käka.
Kaggel, m. Hätta, karpus? [Jfr Mnt.
kägel, kögel, koggel. T. kägel förekommer
äfven i bet. hals. Se Grimm Wört. kögel.]
Käre bror lille, vi äre här före och måste
här dö, om det än skulle kosta både knapp
och kaggell. Tegel Er. 14 hist. 270.
Kagra, intr. Kackla. [T. gackern.]
såsom giäss kagra. J. Sigfridi I 4 b.
Kaka, f. Ordspråk: ett ägg och en kaka>
se Ägg.
Kakebarn, n. Tiggarunge? [Jfr Isl.
kögurbarn.] Hvadan ästu kakebarn, Mädan
du kommer’ så seerla; Antingen vill tu elden
tigga, Eller herberg om qvälle? Sv. forns.
1:125.
Kakel, m. Odåga, stackare? (Jfr Rietz
Kakkel; Kalkar Kakkel; Grimm Wört.
Kachel 3.) Ther skal han, androm til itt
spechtakel, Hängia, then Christne högfärdige
kakell. S. Brasck Ap. gern. Ila.
Kakelverk, n. Odugligt verk. (Se Rietz
Kakkel.) thet Slottet är gotth att winne, som
bygtt är medh kakellwerk. H. O. visbok 15.
Kakevid, adj. ? Tin kakevijde mun och
store hals. Chronander Surge B 2 a. Huru
nu, ästu nu så kakevijd i munnen och dyr
uthi orden til at skryta, såsom tu plägar?
Bel. H 8 a.
Kakstad, m. Skämtsam benämning på
magen, det kliar i kakstan (jag är
hungrig). Modée H. Smulgråt 13.
Kakuprest, m. then herrehyllaren och
kakupresten i Bethel, Amasia. (Se Amos
7:10 följ.) L. Laurelius Nyårspred. F2a.
Kaldun, n. Innanmäte af slagtadt
kreatur. [Mnt. kaldunen, T. kaldaunen. Se
Rietz Kalun.] Fin. handl. 8:47 (1548).
Kale, m. Gubbe. (Se Rietz Karl) Den
stackars gamble gubben, Den frussna, svaga
kålen. U. Hjärne Vitt. 101. Saturnus, kaller
kale. Spegel G. verk (1745) 156.
Kalender, n. Almanack. Stiernegapare>
som seer alt hvad oss hender I
himla-spegelen, och giör theraf Calender! Spegel
G. verk 41. När Gustaf pryder vårt Calender.
Dalin Vitt. 1. 2:134. mitt Calender. 5:3.
Kalf, m. Benämning på èn sedel, som
bifogades ett bref och innehöll tillägg (post
scriptum) till brefvet. Är öfvers, af L.
vi-tulus, såsom dyl. tillägg till Latinska bref
kallades, ladis en kalff vtj thetta ... breff
till Electum i Linköping, så lydandis....
Gust. 1 reg. 7:62. Calffuen lydde så––
7: 445.
Kalfbrisk, m. Kalfbress. [T. kälberbries,
kalbsbröschen.] stufvad kalfbrisk. Düben
Boil. sat. 19.
Kalfdyrkare, m. Afgudadyrkare, the
Kalffdyrckare j öknenne. Försp. till G. Test.
a 5 a.
Kalfkärlek, m. Flygtig, obeständig, lätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
